Ipanema, segling och ett gäng scouter

Dagarna fortsätter att rulla på här. Är blandat med antal besökare, från att ha en del lugna dagar varvas det med besök från bland annat Project Grael, skepparen Torben Grael har ett projekt här för barn för att hålla de sysselsatta. Vi har även haft besök från 800 scouter som besökte Paviljongen och fick lyssna på Mauricio, en av våra lokala som höll ett tal om Volvo Ocean Race. 800 scouter är en hel del scouter, kan säga att ljudnivån var realtivt hög!

800 scouter nedanför paviljongen

Mauricio håller talför 400 scouter om racet

Att vistas i Rio är inte bara farligt utan ganska kul med. Ipanema är en strand som ligger ca 3 km bort från där vi bor, på Copacabana. Där bestämde vi att spela beachvolley på morgonen häromdagen, kl 10-12 var det uppstyrt med nät, plan och ett gäng volvoiter. Fantastiskt att kunna börja dagen med ett pass beachvolley! Helt underbart! Bra träning och skönt att komma ut i solen på morgonkvisten!

Beachvolleygänget på Ipanema

Och idag, på min lediga dag, så var det uppstyrt med segling för de som ville. Vilket ingen sa nej till. Vi börjar ju inte förrän klockan 14 dagtid så hinns med aktiviteter innan. Det var två segelbåtar som Ericsson använder för sina gäster. På båten fick vi med oss José och en annan man som jag nu tyvärr tappat namnet på. Hur som så var en av dem i alla fall erfaren seglare, José. Han hade vart med i OS i Qingdao förra året. Tyvärr så var inte vinden med oss idag, det bjöds knappt på lätta briser men var roligt att ta sig ut till havs och var i alla fall avkopplande.

Crew onboard

Att resa segel krävs teamwork...

Mr Bowman Eller trivs med festis i handen, ser hård ut..

Efter det begav jag och Josefin oss hem, vår lediga da som sagt. Mötte upp en tjej från Puma, Lotta som kommer från tyskland. Våra planer var först att ta oss till Sugar loaf idag och klättra upp för berget med rep och allt. Men tar det nästa lediga dag. Idag blev det i stället Botanic Garden. Regnade dock en hel del så blev ett kortare besök men strosade runt lite och avslutade med en snabb tur i shopping center i stället.

Jesus statyn kan nästan ses från hela Rio, även från Botaniska

Lotta från Puma

Handlade dock inget utan planerar istället att tillsammans med Lotta ta mig till en marknad som ska ligga här i Rio imorgon innan jobbet drar igång.

Ikväll blir det after sail på Volvo paviljongen så kl 19 ska jag och Josefin mötas i lobbyn för att ta oss till Race Village, home sweet home...

En historisk målgång

Efter 40 dagar gjorde Ericsson 3 något historiskt inom Volvo Ocean Race. De gick i mål, det längsta benet någonsin. Bara det kan tyckas vara en bragd. Men tillsammans med att Ericsson 3 startade 7 timmar efter de andra båtarna i Qingdao, utan någon vila från förra benet och med en trötthet i kroppen så kan jag knappt beskriva den prestation som Ericsson 3 lyckats att utföra. Det är ett bevis på styrka och fighting spirit som är enormt. Ett stort hejdundrade grattis till dem.
Jag hade själv turen att få se målgången ute till havs. Eftersom Ericsson 3 skulle kommit in runt 02.00 nattetid så åkte jag tillsammans med några andra ut till Race Village för att se dem komma in. Men vinden var inte tillräckligt stark och Ericsson 3 låg mer eller mindre vilandes ute till havs. Vilket gjorde att jag tillsammans med de andra gick och la oss i vår paviljong. En del sov på bordet, en del spelande spel och själv hittade jag baksätet på vår Drive S40 som jag blundade mina ögon ett tag. Blev inte mycket sömn dock och när klockan var dryga halv sex fick vi beskedet att nu är de nära. Snabbt iväg till båten som skulle ta oss ut.

Vacker morgon, på väg ut för att möta båtarna

Morgonvy

Ericsson 3 på väg mot målgången

Sarah&jag

Man kan ana Jesus statyn i bakgrunden

Stolta vinnare

Ericsson 3 på väg in till Race Village
Jag hade även tillsammans med Josefin, Katrin och Joanna fixat ihop en välkomst skylt till Gustav Morin på Ericsson 3 som jag tidigare umgåtts en del med. Ett internt skämt och en något förvånad Gustav visade tummen upp när Ericsson 3 seglade förbi oss. Inne på land fick en han stor välkomstkram och en nallebjörn med diverse tillbehör.

Fixar Gutav-plakat

Gustav, skäggig som få med sin nallebjörn i sin famn
Båten kom iland och det blev ett stort firande vi scenen, Magnus Olsson, tillfällig skeppare under denna sträcka, viasde upp sin glädje. Vilket alla gjorde, i form av skäggiga ansikten och där man knappt kunde se leendet. Men kroppsspråket visade desto mer.

Magnus Olsson, skeppare på Ericsson 3

Ericsson 3 tar emot pris
Sen var det dags att bege sig hemåt för några timmars vila innan arbetspasset slog på. Hann sova i 40 minuter. Inte mycket så när vi stängde paviljongen var jag nådigt trött. Men inte gick jag hem. Då var det nämligen dags för Ericsson 4 att komma i mål. En dryga 10 timmar efter systerbåten Ericsson 3 passerat målgången. Mottagandet var varmt, många brasilianare stod och firande när de steg i land. Kanske beroende på Torben Grael som är brasilanare och också Ericsson 4as skeppare. Också en fantastisk prestation.

Torben Grael, skeppare på Ericsson 4

Ericsson 4

Torben Grael hälsas välkommen
Sen efter det bar det direkt hem, en bit mat för satt sedan krypa till kojs. Under John Blunds vakande så gick även Puma i mål. Ett stort grattis. Vaknade utvilad när klockan slog strax innan 08.00. Skönt.
Börjar tidigare på jobbet idag så ska ner och äta frukost innan dagen bjuder på mer jobb.

Dansa samba med mig..

Imorgon förväntas de första båtarna att komma in, först in kommer med största sannolikhet att bli Ericsson 3, en helt fantastisk prestation som jag skrev i mitt tidagare inlägg. Otroligt!

Har vart och är en stor väntan på båtarna, ska bli otroligt roligt när de kommer in. Tror att det kommer att dra en massa människor in till Volvo Ocean Race village. Och skepparen på Ericsson 4, Torben Grael, är från Brasilien och är känd i landet så kommer nog att öka på antalet besökare.
Race village ligger vackert benäget vid Guanabara bay, bara lyssna på orden som nästan rullar i munnen. Utsikt över vattnet, bergen och en flygplats som lustigt nog håller till mitt inne i centrum. En inrikes men planen lyfter med som mest 5 mellanrum. Otroligt.

Den lediga tiden har spenderats på restauranger, barer och längs med strandkusten. Vi bor på Copacabana, ett område kännt för turism men också känns för mycket kriminalitet. Prostitution är vanligt här och att bli erbjuden knark eller bli rånad är vanligt. I natt hade det vart pistolskott i centrala Copacabana och områden hade fått spärras av. Ju mer jag vistas här omkring och umgås med människor som bor i området, desto mer respekt får jag för denna del. Bättre är det på Ipanema där den mestadels lediga tiden har spenderats för mig. Även sambaområdet Lapa har jag besökt två gånger. Men är taxi som gäller, inget annat. Att åka buss är som att be om att bli rånad när nattens mörker har fallit.

Igår var det dags för en samla så många som möjligt från de som jag umgås med från race village. Blev ett stort gäng som drog till Ipanema, Irish pub, ja kanske är lite sorgligt när man är i Brasilien men är skönt att föröska få någon anknytning till hemma. Blev en quiz på filmer som pågick över en timme. Kunde inte ett enda svar. kanske för att jag alltid somnar på filmer?

Idag har vart min lediga dag. Skönt. Inväntade Mauricios, en av våra lokala som också var ledig. Och jag väntade, och väntade... tills jag insåg att det är mañana stukethär med. Vi skulle setts kl 13. När klockan var halv tre drog jag iväg själv och han fick istället, tillsammans med hans vän som under ett år läst i Linköping och ville öva sin svenska, möta upp mig vid Ipanema. Vi strosade längs med stranden, besökte två utsiktsplatser på en udde mellan Copacabana och Ipanema stränderna, och pratade om kulturen i Rio. Om arbetslöshet, välstånd, korruption inom poliskåren, favelor och vad som urskiljer en svensk från en Brasilianare. Kul att höra Luicianos, Mauricios vän, syn på skillnader och likheter som har besökt Sverige under ett år. Min reflektion över likheter är att vi har samma humor, ironi är stort här med. De är väldigt framåt, pratsamma och otroligt vänliga. Jag gillar det brasilianska folket otroligt mycket. Hade det inte vart för att Rio är den stad som den är med sina baksidor så skulle jag vilja jobba här under ett par år. Men att leva i sådan osäkerhet, att det är mer en fråga om NÄR och inte OM man blir rånad är att våga för mycket. För min smak i alla fall.

Imorgon anländer första båten, på återseende då.
Fungerar inte att lägga ut bilder just nu men imorgon ska jag göra mitt bästa för att ni ska få se lite bilder!

Rio, Copacabana..

Nu är jag i Rio, en stad som erbjuder lite av det mesta. En fantastiskt vacker stad som har grönska, skyskrapor, stränder som uppgår till 90 km längs med Rios kust. Kulturen här känns väldigt mycket samba, känner pulsen i blodet när man rör sig på gatorna. Det är en storstad, det märks. Bland annat på storstadspulsen, människorna och mycket annat. Utanför fönstret där jag sitter nu hör jag trafiken strömma igenom Rios gator, sirener från ambulanser och om jag lutar mig lätt ut ser jag Copacabanas kust och dess jättelika vågor.

Jag skulle inte säga att jag känner mig rädd här, har fått många varningar innan jag begav mig hit om hur farlig stad det är men har inte upplevt den känslan ännu. Så naturligtvis gäller det att se upp, men det gör det på alla större städer. Däremot ser man fattigdomen, favelorna bakom de stora vackra områden, lätt undangömda. Det är lätt att bli tagen av charmen från denna vackra stad. Människorna är trevliga, luften är varm och det känns som om Rio-folket, cariocerna som lokalbefolkningen också kallas för, lever lite för dagen. Urbefolkningen i Brasilien är indianer och på 1500-talet gjorde portugiserna landet till en koloni, förslavade indianerna och och införde en katolsk tro samt sitt egna språk i ett land som nu är Sydamerikas största land. Idag är en tredjedel av brasilianerna, blandat mellan portugisiskt och indianskt ursprung. Övriga är afrobrasilianer, eller immigranter från Europa, främst Italien, Portugal och Spanien. Och jag kan meddela er att det är ett mycket vackert folkslag. Som ibland kanske väljer att visa lite för mycket hud för min smak.

Tyvärr missar jag nästan precis Karnevalen här i Rio, som slutade strax innan vi kom hit. Karnevalen är i köttets, dvs lustens, tecken.

I dagarna här i Rio, har vart här i fyra dagar nu, så har jag haft utbildningsdagar med Volvo ute på marinan där Racet håller till. Jag har även hunnit med att träffa en gammal vän från Australien tiden, Moa, som kastade iväg ett meddelande till mig och sa att hon befann sig också i Rio med sin familj. Mötte upp henne igår över ett par caipirinhas i sambaområdet Lapa och pratade tills klockan egentligen var alldeles för mycket. Men eftersom vi inte öppnar upp Race Village förrän imorgon så gjorde det inte så mycket.

Idag har jag vart uppe på berget där vi har The man in charge, Kristus. Fantastiskt vacker vy där uppeifrån. Oj! Såg hela Rio framför mig med alla dess stränder. Och på motsatta sidan från stränderna så låg Maracana, en fotbollsstadio som jag tror uppgår till världens största fotbollsarena. När den byggdes fick det som mest plats ca 200 000 åskådare! Idag är det inte fullt lika många som går in pga säkerhetsaspekter men fortfarande världens största. Där kommer det defintivt bli ett besök!

Thompa väntar på tåget, glass är gott..

Cristo Redemptor
Utsikt över Rio
Sockertoppen
Maracana, gigantisk stadio

Ikväll blir det ett restaurangbesök med våra lokala produkt specialister. Sen imorgon rullar det igång igen och då är det nya starka tag!

Buzios, på väg in i andra halvlek

Anlände igår till Buzios, 3 timmar utanför Rio de Janeiro. Har en kort semester här innan arbete i Rio kör igång igen. Jag ber om ursäkt för min frånvaro av bloggen men har vart så skönt att vara hemma och ägnat mig åt diverse fikor, luncher och sovmorgonar och besök hos vänner samt familj. Känner mig totalt utvilad och har ny energi, härligt!

Buzios är för er information en semesterort som ligger som nämnd ovan, ca 3 timmar från Rio de Janeiro. Det var en fiskeby ända tills Birgitte Bardot kom på besök back in the days. Hon uttalade sig ofta och gärna om sin nya favoritplats på jorden och sen dess har inget varit sig likt. Turismen fullkomligt exploderade! Som tack för hjälpen sitter hon nu på strandpromenaden i brons.Ett turistparadis för de som tycker om att spendera pengar om jag förstått rätt. Men är fortfarande bra priser, ungefär som hemma i Sverige. Och fortfarande pittorieskt. Och skönt för känner inte den faran som utmålas i Rio. Hade med kameran till stranden och gick en promenad i morse, i ottan, med kameran i högsta hugg och inte en blick ägnad åt den.

Grönskan är stor här, vackert med de gröna träden, havet, blommorna och de små pittoreska husen. Riktigt gulligt. Värmen uppgår till ca 30 grader och solen värmer på desto bättre. Jag njuter.

Landade igår, hann med att strosa runt på byn, bada och njuta av både lunch och middag. Huvudet kändes dock helt tvistat efter flygresan men efter en god natt sömn vaknade jag utvilad och tog en promenad längs med stranden när kl var 06.50.

Morgonpromenad

Frukost vid hostelet
Sen efter det har det vart en heldag på beachen, badat massor, solat och läst böcker. Ätit majskolv på beachen, grillspett och några har surfat. Vågorna är fina här och sanden så mjuk och len mellan tårna. Pssar på att njuta innan tisdagen kommer, då är det full fart igen.

En av stränderna

Katrin kämpar med vågorna

Joanna&Jossan

Båtarna är nu starkt på gång, dock dryga tio dagar innan de räknar med att komma i land. Har en stark aning om att seglarna kommer att vara utmattade. Mina tankar är främst på Ericsson 3 som har imponerat, inte bara på mig men säkerligen på de flesta. Med att göra en start ca 10 timmar efter alla andra, utan någon vila till att ta sig förbi alla och nu ligga som nummer ett. Vilken fightingspirit! Trots att min satsning på detta ben låg på Telefónica Blue, som nu på något vänster efter min feltippning ligger sist, så hoppas jag på Ericsson 3. Vilken prestation!
Kommer snart med ny information om både Brasilien, om vad som händer här och Volvo Ocean Race tävlingen.