Linda, hemma hos henne och Anders
Jag har just nu avslutat första halvlek av denna resa som jag gör, rent geografiskt men även mentalt. Jag har nu vart ute sen mitten av september och mängder, då menar jag mängder, av intryck öser över mig konstant. Folk frågar mig nu när jag är hemma vad som jag saknat mest, om de är skönt att vara hemma. Mitt svar är enkelt, jag är så glad av bara att vara. Att känna en vardag. Att komma tillbaka till verkligheten. Att inse att livet där hemma rullar på, precis som det gör när jag är borta.
Visst finns vardagen iväg, men den är helt annorlunda och allt är så enormt intensivt. Konstant. Och alltid en massa intryck. Precis när jag kommit till en ny destination, lärt mig vägen till och från jobbet (tro mig, jag med dålig lokalsinne får lägget extra krut på detJ ), hittat den bästa restaurangen att äta eller att ta med sig mat ifrån, vart supermarket finns och hunnit utforska staden i stort, så är det dags att packa väskan och bege sig igen. Nyfikenheten hos mig är ju också stor och vill ju när jag är på väg passa på att se så mycket som möjligt.
Men i Kina, i Qingdao främst, så tappade jag det helt. Jag var inte intresserad, jag brydde mig inte om alls hur den nya staden såg ut, vad som fanns eller vad som var typiskt kulturellt för Kina och vad som skilde oss åt eller sammanförde oss. Jag stod med intryck till upp över öronen och med ena foten hemma i Sverige. Missförstå mig inte, jag har mitt drömjobb just nu. Är otroligt kul och är så tacksam för att jag fått möjligheten att vara med och arbeta med Volvo Ocean Race. Men att komma hem nu, i dryga månaden, är helt rätt för mig just nu.
Barn i Kina anänder inte blöjor utan har hål på kläderna för att snabbt kunna göra sitt behov, kallt när det är nollgradigt ute, brrNyckelring med guldfisk i, är under inga omständigheter ok men i Kina tycker man tydligen så..
Jag har nu rest runt på olika destinationer, Alicante där starten gick den 11 oktober. Första benet gick till Kapstaden, däremellan hann jag resa runt lite i Sydafrika som jag är helt förtjust i. Wow, vilket land. Från Kapstaden tog båtarna sig till Indien, ett spännande land och nu kan jag i alla fall säga att jag vart där. Därefter begav det sig till Singapore, det stopp som vart längst på någon destination. Och det tackar jag för. Från Singapore till Kina, Qingdao och hann med ledighet i Peking. Och hann även med muren, shopping och förbjudna staden bland annat. Häftigt.
Båtarna är nu på väg från Qingdao till Rio De Janeiro. En resa som förväntas att ta upp till 40 dagar. Förväntad ankomst är runt den 20 mars. Och starten fick sig minsann en annorlunda sådan. Inte nog med att pressen är hård nog, då benet är det längsta benet i Volvo Ocean Race historia. Seglarna har heller aldrig seglat denna sträcka och inga tidigare erfarenheter kring vad som väntas finns heller. Det finns inte heller några speciellt noggranna sjökort att förlita sig på. Så när starten gick var adrenalinet igång, vilket blev lite antiklimax för Telefónica Blues del som skadade sitt köl strax innan startskottet ljöd. Så båten kom tillbaka, fick tas upp på land, fixas till och sedan ta sig iväg. Detta dryga dygnet efter. Ericsson 3 som också hade haft en del problem med att komma i mål efter första strapatsen mellan Singapore och Qingdao hann mer eller mindre bara in för att slänga ut saker från båten och på med ny fräsch mat. Nu är dock båtarna på väg, 5 stycken är med och tävlar på detta ben.Telefónica Blue, efter starten..
Förra veckan hade jag tillsammans med de andra produkt specialisterna utvärdering tillsammans med Volvo management. Om stoppen som hade vart och hur vi i framtiden kan utveckla. Ena dagen avslutades med en middag på Pasta Plus. I fredags fortsatte utbildningen, en dag med management från Volvo AB samt Volvo PV för att knyta ihop säcken. Nu är jag ledig fram tills den 15e mars då första stoppet är Rio De Janeiro. Flyget har jag dock tidigarelagt till den 10e så hinner jag med lite sola på playan innan. Till dess kommer jag bara att njuta på hemmaplan, med frukost vid tvn och GP i andra handen. Det är minsann skönt att vara hemma!