Marstrand..

Nu är vi här, på plats. Denna vackra sommaridyll, dryga 30 minuter benägen om Göteborg. Ön med historien om Lasse-Maja, tjuven som lyckades imponerade på Kung Karl XIV Johan med sina kockkunskaper och blev benådad. På ön finns också Carlstens fästning, där ovanstående satt fängslad.

Började dagen med en utbildning på Volvo Groups huvudkontor med samtliga bolag från Volvo Group samt Volvo Cars som presenterade den lokala marknaden. När klockan slog 15 var dagen över och jag ägnade min eftermiddag med fika samt middag med i goda vänners lag, så underbart att ses igen! Så enkelt, så mysigt. Efter det blev det bilfärd av Lina som var så snäll och körde mig ut till Marstrandsön. Där fanns redan två av mina kollegor, Thomas samt Jonas som åkte ut direkt efter utbildningen. Vi sitter i denna skrivande stund vid vårt köksbord. Vi bor denna gång på ovanvåningen av ett äldre hus från 1700-talet. Så nu har vi kyl, frys och spis! Fantastiskt! Och ca 1 minut till jobbet, underbart.

Båtarna väntas att komma in på onsdag. Ställningen är som tidigare med Telefonica Black i ledningen. Dock väntas tuffa väderförhållande under natten vilket kan göra ställningen helt annorlunda. Jag hoppas ju fortfarande på Telefonica Blue att ledningen då jag lagt min röst på dem.

Imorgon väntar utbildning åter igen, denna gång på ön. Efter det kommer kanske mamma och pappa ut och hälsar på! Rapporterar med mer nyheter de kommande dagarna..

S W E D E N..

Nu, nu är jag hemma! På svensk mark! På Göteborgsk mark. I alla fall tills imorgon då det blir Marstrand.

Marstrandsön väntar många besökare den kommande veckan

Landade sent ikväll, trött efter en lång dags resa. Startade med att köra ifrån Galway halv nio, tre timmar senare va i Dublin, tog en snabb svängom med bilen, för att sedan ta flyget till Paris och från Paris landa i Göteborg. Men skönt att vara hemma. Nu väntar utbildning på Volvo imorgon, utbildning på Marstrand och sedan en massa långa dagar innan det är dags att ta sig till Stockholm. Men ska hålla fokus på detta stopp. Hoppas att se många goda vänner men varnar er alla om att jag kommer att jobba så kommer ni dit så vet ni i alla fall läget.

Båtarna har som sagt lämnat Galway och är på god väg. Detta ben har jag tippat Telefonica Blue, just nu så ligger de 30 minuter efter Telefonica Black som faktiskt (!) ligger på första plats. Så min båt ligger på femte plats.

Tufft i starten
Många väntar på att se båtarnas avgång
Telefonica Black drar förbi Ericsson 4

Nu ska jag krypa ner i sängen men lovar att så fort jag har tid så skriver jag några rader till och gör en slutsummering av Galway, nu väntar sängen, godnatt.

Dagsutflykt till Inis Mór

Irland är för de flesta bekant som den gröna ön. Vilket den också är, grön och mycket naturskön. Men då hade jag ändå inte upplevt Aron Islands, eller vid närmare bestämt, Inis Mór, en ö belägen utanför Galway. Med en bussresa på 45 minuter samt båtresa på ytterligare 45 minuter så når man en fantastisk ö. Naturen är magisk. Jag kan utan tvekan säga att det här är nog ett av de mest natursköna upplevelser jag haft. Det här är Irland, på riktigt, för mig. Får, kor, getter, gröna kullar, järsgårdar i antal som jag aldrig sett förut. Bergssluttningar som kan få den mest rutinerade att få ett pirr i magen. Dit begav jag mig på min lediga dag tillsammans med min vän Rudy. På ön kan man hyra cyklar och ta sig runt på den 6 km långa ön. Vädret var fortfarande som de senaste dagarna har erbjudit oss. Dvs sol och underbar värme. Så med en karta i handen, cyklar och nyfikenhet begav vi oss runt ön. Nedan följer en rad foton från cykelturen.

Idag är det dags för båtarna att ge sig av, imorgon är det dags för oss att bege oss till Marstrand. Vårt nästa stopp. Vilket kommer att kännas så konstigt. Men samtidigt så bra. Att få träffa familj och vänner, få lugna intrycken lite med en svensk kultur som man känner sig bekant med. Att få möjligheten att visa våra nyfunna vänner från andra kulturer "vårt Sverige". Ni som vill hälsa på är mer än välkomna och jag hoppas att ni kommer förbi, men känn er inte avvisade om jag inte har tid, för följande period kommer att bli en intensiv tid nu, Marstrand med sitt kortare stopp och långa arbetsdagar, Stockholm med sina dryga två veckor för att sedan avsluta med ett kortare stopp i St Petersburg. Om dryga 3 veckor är hela den här cirkusen över, men nu är vi inne i slutetappen och förbereder mig på 3 tuffa arbetsveckor.

Nu är det dock dags att gå ner och äta frukost för sedan bege sig till Race Village, en sista dag här i Galway. Dagen är full med aktiviteter och guidade turer innan vi stänger när här i Galway klockan 18.00. Galway har vart ett fantastiskt stoppover och jag berättar mer i en sammanfattning senare under dagen..

Uppdatering

En vecka har passerat sedan senaste inlägg. Inser att jag inte vart lika aktiv på bloggen som jag skulle kunna varit men de senaste dagarna har vart långa. Helgen är över och det betyder att den mest hektiska perioden under detta stopp är över. Inport helgen är oftast roligast under stoppen men betyder också långa dagar med mycket folk och mycket på agendan.Barn leker vid grävskopan

Men för att börja i rätt ordning. Veckodagarna efter båtarnas inkomst har bjudit på en massa besökare. Vädret har delvis varit väldigt skiftande, det sägs att Irland har alla årstider under och samma dag, det stämmer absolut. När man ena stunden står ute så regnar det i sidled och i början av veckan så stod vi alla på kvällskvisten med våra jackor som vi hade under vintern i Kina på oss, tillsammans med mössa och vantar samt ett par byxor under.

Erik och Johannes leker de med, vissa saker blir man aldrig för stor för..

Idag stod jag med shorts och t-shirt och svettades i skuggan. Såvisst skiftar vädret. Men oavsett det så har besökarna aldrig svikit racet. Jag ar hört siffror såsom 100 000 besökare under en dag, och då ska det tilläggas att Galway endast har 60 000 invånare. Dagen då Inport racet ägde rum, då var kön till Galway ute på motorvägarna 5 km lång!

Besökare tar hjälp av kartan över Race village

Varje kväll har det i race village vart mycket folk i omlopp, speciellt de dagar då irländare är lediga dagen efter. Guinnes säljs högt och lågt och i fredags drog vi lärdom av det då vi snabbt insåg att området förvandlades till ett festivals slagfält. Och det vet vi alla hur de kan se ut. För att skydda våra produkter tog vi dagen efter fram staket som placerades runt hela produktdäcket när kvällen nalkades och ölen blev ett faktum för de glada irländarna.

Varje kväll spelas det musik och olika uppträdanden sker på den stora scenen i race village. Jag har nog aldrig hört så mycket irländsk musik och sett så många riverdance uppträdande som verkar vara en del av deras vardag.Fick syn på världens sötaste valp, Hugo sju veckor

En av alla konserter som pågår i race village varje kväll

I lördags var det som sagt Inport helgen. Som jag skrev tidigare, ett späckat schema. Började dagen dock på hel fel sätt. Vaknade med känslan att något var fel. Kollade på min klocka som visade 9.30. Klockan 9.45 skulle jag vara på plats i race village för att sedan ha hand om en guidad tur. Klockan 9.46 stod jag där nere i race village med något flås och stressad efter fem minuter löpning med ett päron i handen för att få i mig något. En klassisk försovning, men helt fel dag. Hann dock och precis när jag ställt ner väskan och gått ut för att möta min grupp dök de upp. 1.5 timmar senare tog jag mig en kaffe för att få rätsidan av dagen. Dagen blev riktigt lyckad och på på första plats på Inport så kom Puma, för att följas av Telefonica Blue samt Ericsson 4. Fortsatte att jobba tills klockan slog dryga tolv.Puma vs Telefonica Black

Dagen efter, i söndags, var det dags för Pro-am racet, dvs Proffessionella seglare som möts med amatörer och race. Jag hade hand om gäster som skulle ombord på Telefonica Blue samt Black. När alla hade fått gå ombord så var det dags för mig. Att kliva ombord på Ericsson 4! Hade lottat ett par dagar innan i teamt om två biljetter för att få segla på Telefonica Black och en för Ericsson 4. Jag och Jossan vann och Jossan var en av mina gäster på ovannämnda båt och jag fick gåombord på självaste favoritbåten som jag tippat som slutvinnare av hela racet. Och oj vilken upplevelse. Fick segla under race två samt tre och så roligt!

Jossan på Telefonica Black

Jag på E4anJag och Mr Grael

Fick styra båten tillsammans med självaste Torben Grael ( för er som inte vet så är han skeppare på E4, går att jämföra med fotbollens Ronaldiño). Under första racet, då jag satt och väntade i en ribbåt, blåste det inte mycket men precis lagom till att jag skulle gå ombord på E4an så började det att blåsa upp. Vädret kunde inte vara bättre, solen sken och vinden var helt godkänd. Jag höll mig mestadels i bakgrunden men njöt av att kolla på hur duktiga de är!

Ericsson 4, taget från ribben

Vi sicksackade mellan bojarna, och är helt imponerad hur fort de här båtarna kan ta sig fram. De fullkomlig gled fram på havet och flera gånger passerade vo och blev passerade av de andra båtarna. När det var som mest spännande passerade Ericsson 3 oss och skeppare Mr Grael som annars är en lugn och behärskad person, fick fram sin kaptensida och talade barskt om för sina seglare hur de skulle slå, vilket segel som skulle upp följt efter några portugisiska svordomar. Efter vi passerade förbi E3an gick vi i mål. Vi slutade på 3e plats. Andra plats knep Telefonica Blue för att besegras av Puma. En helt fantastisk dag och efter prisutdelningen stod jag med ett fånleende på läpparna. Vilken underbar dag!Prisutdelning

Gårdagen bjöd på en lång dag också med ett vackert väder. Intresset för race village är som sagt stort och tar på krafterna. Ser med glädje fram emot dagens slut kl 17 då jag går på ledighet tills torsdag kl 17. Fram tills dess blir det vila, besök på Aaron Island, en ö strax utanför Galway och ut mot klipporna. På onsdag så bjuder Green Dragon på fest så det ska jag nog hinna med. Men ser emot en kortare ledighet, var länge sen jag kände mig såhär trött..Såhär ser bargatan ut en lördag, fullt med folk.. galet mycket folk faktiskt

Uppdatering

En vecka har passerat sedan senaste inlägg. Inser att jag inte vart lika aktiv på bloggen som jag skulle kunna varit men de senaste dagarna har vart långa. Helgen är över och det betyder att den mest hektiska perioden under detta stopp är över. Inport helgen är oftast roligast under stoppen men betyder också långa dagar med mycket folk och mycket på agendan.

Men för att börja i rätt ordning. Veckodagarna efter båtarnas inkomst har bjudit på en massa besökare. Vädret har delvis varit väldigt skiftande, det sägs att Irland har alla årstider under och samma dag, det stämmer absolut. När man ena stunden står ute så regnar det i sidled och i början av veckan så stod vi alla på kvällskvisten med våra jackor som vi hade under vintern i Kina på oss, tillsammans med mössa och vantar samt ett par byxor under. Idag stod jag med shorts och t-shirt och svettades i skuggan. Såvisst skiftar vädret. Men oavsett det så har besökarna aldrig svikit racet. Jag ar hört siffror såsom 100 000 besökare under en dag, och då ska det tilläggas att Galway endast har 60 000 invånare. Dagen då Inport racet ägde rum, då var kön till Galway ute på motorvägarna 5 km lång!

Varje kväll har det i race village vart mycket folk i omlopp, speciellt de dagar då irländare är lediga dagen efter. Guinnes säljs högt och lågt och i fredags drog vi lärdom av det då vi snabbt insåg att området förvandlades till ett festivals slagfält. Och det vet vi alla hur de kan se ut. För att skydda våra produkter tog vi dagen efter fram staket som placerades runt hela produktdäcket när kvällen nalkades och ölen blev ett faktum för de glada irländarna.

Varje kväll spelas det musik och olika uppträdanden sker på den stora scenen i race village. Jag har nog aldrig hört så mycket irländsk musik och sett så många riverdance uppträdande som verkar vara en del av deras vardag.

I lördags var det som sagt Inport helgen. Som jag skrev tidigare, ett späckat schema. Började dagen dock på hel fel sätt. Vaknade med känslan att något var fel. Kollade på min klocka som visade 9.30. Klockan 9.45 skulle jag vara på plats i race village för att sedan ha hand om en guidad tur. Klockan 9.46 stod jag där nere i race village med något flås och stressad efter fem minuter löpning med ett päron i handen för att få i mig något. En klassisk försovning, men helt fel dag. Hann dock och precis när jag ställt ner väskan och gått ut för att möta min grupp dök de upp. 1.5 timmar senare tog jag mig en kaffe för att få rätsidan av dagen. Dagen blev riktigt lyckad och på på första plats på Inport så kom Puma, för att följas av Telefonica Blue samt Ericsson 4. Fortsatte att jobba tills klockan slog dryga tolv.

Dagen efter, i söndags, var det dags för Pro-am racet, dvs Proffessionella seglare som möts med amatörer och race. Jag hade hand om gäster som skulle ombord på Telefonica Blue samt Black. När alla hade fått gå ombord så var det dags för mig. Att kliva ombord på Ericsson 4! Hade lottat ett par dagar innan i teamt om två biljetter för att få segla på Telefonica Black och en för Ericsson 4. Jag och Jossan vann och Jossan var en av mina gäster på ovannämnda båt och jag fick gåombord på självaste favoritbåten som jag tippat som slutvinnare av hela racet. Och oj vilken upplevelse. Fick segla under race två samt tre och så roligt! Fick styra båten tillsammans med självaste Torben Grael ( för er som inte vet så är han skeppare på E4, går att jämföra med fotbollens Ronaldiño). Under första racet, då jag satt och väntade i en ribbåt, blåste det inte mycket men precis lagom till att jag skulle gå ombord på E4an så började det att blåsa upp. Vädret kunde inte vara bättre, solen sken och vinden var helt godkänd. Jag höll mig mestadels i bakgrunden men njöt av att kolla på hur duktiga de är! Vi sicksackade mellan bojarna, och är helt imponerad hur fort de här båtarna kan ta sig fram. De fullkomlig gled fram på havet och flera gånger passerade vo och blev passerade av de andra båtarna. När det var som mest spännande passerade Ericsson 3 oss och skeppare Mr Grael som annars är en lugn och behärskad person, fick fram sin kaptensida och talade barskt om för sina seglare hur de skulle slå, vilket segel som skulle upp följt efter några portugisiska svordomar. Efter vi passerade förbi E3an gick vi i mål. Vi slutade på 3e plats. Andra plats knep Telefonica Blue för att besegras av Puma. En helt fantastisk dag och efter prisutdelningen stod jag med ett fånleende på läpparna. Vilken underbar dag!

Gårdagen bjöd på en lång dag också med ett vackert väder. Intresset för race village är som sagt stort och tar på krafterna. Ser med glädje fram emot dagens slut kl 17 då jag går på ledighet tills torsdag kl 17. Fram tills dess blir det vila, besök på Aaron Island, en ö strax utanför Galway och ut mot klipporna. På onsdag så bjuder Green Dragon på fest så det ska jag nog hinna med. Men ser emot en kortare ledighet, var länge sen jag kände mig såhär trött..
Bilder kommer tyvärr imrogon då det inte går att lägga upp bilder just nu..

En sinnessjukt vacker bild från Rio..

Galet vackert foto.. uppdateringar om Irland kommer, håll till godo

Leg 7, avslutat..

Inatt kom båtarna in, en efter en. Med ganska kort tid emellan. Första båt att passera mållinjen, Ericsson 4, skedde kl 00.54. Nästa båt att komma in var Puma kl 02.19 för att sedan följas tätt av Green Dragon som seglade in kl 02.31. Resterande båtar kom in i följande ordning; Telefonica Blue, Dela Lloyd, Telefonica Black och Ericsson 3. Alla båtar är som sagt inne på plats och detta ben ska ha vart riktigt tufft. Att korsa Atlanten är hårt och vågorna är förödande starka. Men som det verkar så har de segelbåtarna klarat sig bra, det enda var rodret på Puma samt Ericsson 3 som fick sig en törn i samband med valkollisionen.

Ericsson 4 firas av massa Irländare, några fulla sådana med..

Puma på väg in, precis korsat mållinjen

Mottagandet av båtarna var enormt, jag var ner och tittade på Ericsson 4as ankomst och vilket mottagande av Irländarna! En stor eloge till dem! Nog för att många för fulla och glada i hågen, sådär som irländarna mestadels verkar att vara, både glad och i hågen. Men allsång, jubel trots att det var mitt i natten. Såg även en kort del av Green Dragon mottagande och wow, vilket jubel! Green Dragon har ju också för övrigt 3 irländare på sin båt vilket med största sannolikhet ökar intresset för den irländska/kinesiska båten.

Green Dragon på tredje plats, bra jobbat!

Under gårdagen var också första arbetsdagen här på Irland. Första dagen att arbeta enbart på däcket med våra produkter. Man blir ju ganska väderberoende med tanke på det. Så när det spöregnade när vi gick till jobbet så jublade jag inte kan jag säga. I sneakers, paraply och regn i sidled stod vi och väntade och väntade från klockan var 10 på att besökarna skulle komma in. När klockan var halv ett fick Thomas av slumpen reda på att Race Village inte hade öppnat, pga stora maskiner som fortfarande jobbade och att Race Village inte skulle öppna förrän klockan 13. Så mycket för att stå som blöta hundar.. istället in i vår värmestuga för att värma oss.

Race Village, fler bilder kommer, håll till godo så länge

Men när vi väl öppnade upp så var även solen med på vår sida och det blev bra med folk. Intresset för race village är stort, men med den marknadsföringen av Volvo Ocean Race samt bristen att göra något annat, så vad kan man annars förvänta sig? Kul i alla fall att vi är igång igen och nu är det nedräkning.. i skrivande stund är det 13 dagar, 38 min och 59 sekunder kvart till startskotten går för segla mot nästa stopp, Marstrand..

Från öst till väst

Från ledigt till jobb. Befinner mig nu sedan två dagar tillbaka i Galway. En underbar liten stad på västkusten med 72 000 invånare. En stad där naturen omkring verkligen fångar en. En stad som består av egentligen bara en huvudgata med kringliggande parallellgator, tvärgator och en hamn. Det är ungefär hur stort Galway är. Men det är mysigt och det märks tydligt att det är en studentstad. Pulsen och livet är mer märkbart än vad jag kunde känna i Dublin, även om Dublin har fler invånare.

Musik på huvudgatan

På dagarna är det fullt med folk i staden, trots att det är arbetstimmar. På kvällarna hörs musiken från pubarna ut på gatan, livemusiken är ett vanligt inslag och jag har nog redan hittat mitt favorithak, Kingshead. Men främst är det naturen som imponerar, allt är så fridfullt på något sätt. Tycker det ofta blir det vid havet.

Salthill, strax utanför Galway city

Hade precis lunchat på ett ställe i närheten, en promenad efter maten

Hotellet som vi bor på, Jurys Inn, ligger precis i början på huvudgatan High St. Svårt att stå emot att ta en kall varje dag. På andra sidan finns dock en flod som forsar precis utanför mitt hotellrum.

Taget utanför hotellet Jurys Inn
Blickandes mot staden

Galway förväntas att ta emot en kvarts miljon besökare. Tydligen så är allt inom räckhåll uppbokat med hotellrum, hostel, bed and breakfast osv. Överallt i stan är det stor marknadsföring vad gäller Volvo Ocean Race. Kan delvis bero på att ett syndikat till en av båtarna kommer härifrån, Green Dragon båten som delvis är kinesiskt samt irländskt. Ett exempel på deras uppskattning angående racet är igår när jag och min vän Sarah var ute och åt, då hade hon på sig sin Ericssonjacka. Detta uppmärksammades direkt och helt plötsligt blev vi bjudna på både öl före maten och en drink efteråt.

High St, marknadsföring på väggen av Green Dragon

Vår start av arbete inför öppnandet av race village har senarelagts. Egentligen var tanken att vi skulle börja arbeta igår redan men uppbyggnationen var något försenat så imorgon öppnar vi upp portarna för besökarna. Annorlunda på detta stopp är att vi inte kommer att ha en paviljong. Vi kommer enbart att ha ett däck, såsom vi tidigare haft också fast då utanför paviljongen. Anledningen heter ekonomi. Så på däcket ska vi ha en antal produkter från Volvo Cars samt Volvo Group. Så nu gäller det att rusta sig för vädret. Ena stunden regnar det i sidled, nästa så skiner solen och det är varmt.

Telefonica Blue korsar Atlanten
Ericsson likaså, dock något lugnare väderförhållande när bilden togs

Första båt att komma in väntas att bli Ericsson 4, inget nytt på den fronten alltså. Telefonica Black som tidigare ledde har halkat ner på sista plats! Puma som också lågt helt ok till har uppenbarligen skadat rodret och därför saktat ner något. Ericsson 3 låg också bra till men efter valen som de körde på så ligger de också efter. Men som sagt så kan allt hända, och så länge båtarna fortfarande är ute till havs så är vartenda beslut på båten viktigt.

Imorgon är det som sagt dags igen att ta på sig Volvokläderna och köra igen. Har haft två sköna dagar ledig här nu i Galway där jag hunnit att andas lite och passa på att vila.. nu är det sista andetaget i Volvo och inte många lediga dagar innan vi är klara i St Petersburg om dryga månaden..

Dublin över två dagar..

.är fullt möjligt att göra. Om man inte ska uppleva alla pubar som finns överallt och ingenstans, då får man nog stanna ett par månader. Men om man ska uppleva de större turismaktiviteter samt strosa runt i staden så är två dagar perfekt!

I USA så ligger en Starbucks i varje hörn, på Irland en blomsterbutik

Igår var jag något trött när klockan visade 06.00 på morgonen och jag hade flygit 5.5 timmar. trots att resan gått smidigt så hade jag förlorat 5 timmar i tidsskillnad. Så efter hämtat all bagage som jag tidigare nämnde, så bar det iväg till SAS Radisson för att träffa Robert, min vän från Nyköping som kommit hit för att göra Dublin med mig! Oerhört kul att träffa honom och någon hemifrån av mina vänner! Slocknade direkt i extrasängen och strax innan frukosten skulle sluta serveras så väckte Robert mig, en något groggy jag vid frukostbordet men hade ju så mycket att prata om!

Tre fulla Irländare på en häst mitt på trottoaren, vanlig företeelse?

Sen tog vi oss in till stan, hade bokat rum på ett hotell nära citykärnan, 5 min gångavstånd. Dagen bestod mestadels av strosa runt, ta en till powernap. gå ut och käka och prata en massa. En guinessöl stod självklart på menyn. Gick hem tidigt för att vara mer produktiv under kommande dagen.

Floden Liffey som delar North and South

Vilket vi också var. Gick upp i ottan, iväg för att äta frukost på riktig irländsk frukostställe. Pannkakor, juice och kaffe, favorit i repris från Boston. Med mat i magen började utflykten på riktigt! Vandrade bort till North of Liffey (floden som delar norra Dublin från södra), strosade runt,hamnade vid Trinity College, ett universitet från 1500-talet, för att sedan ta sig till Dublin Castle slottet som ligger beläget hyfsat centralt. Ett slott som är över 700 år gammalt. Vissa delar av slottet var vackert men jag väntar nog tills jag ser den bilden jag vill se, ett slott belägrat på en grön kulle. Det så jag ser Irländska slott för min del!

Trinity College
Trinity College
Trädkramare, något stor stam


Fikapaus i strosandet

Passerade Christ Church Cathedral samt St Patricks Cathedral där vi snabbt kikade in och satte oss utanför och passade på att lapa av den sol som faktiskt Dublin erbjöd oss. Det var väl för sedan skulle Dublin visa oss sin rätta sida, den sida som jag trott var sanningen innan och den sida som jag tyvärr fått erfara... regn,regn och återigen regn.
Christ Church Cathedral

Hann med ett besök på en fotogalleria med utställning av Bob Dylan. På ett av fotona var även Bruce Springsteen med, i en lokal där det kända uttrycket hade myntats mellan de både rockstjärnorna, Dylan till Springsteen " I heard you are the new me". En sådan tavla gick på 2000 euro, jag gick därifrån tomhänt om ni undrar.
Irländsk herre med häst

Efter vi strosade genom Phoenix Park så begav vi oss till Guinness Storehouse, ett bryggeri från 1759 där Arthur Guinness skrev på ett 9000 (!) årigt kontrakt.9000-åriga kontraktet

Byggnaden var på den tiden den högsta byggnaden i Dublin och är det fortfarande. Då kan jag meddela att destilleriet är 7 våningar högt. Inte särskilt imponerande högt. Asvlutade den guidade turen med att besöka 7e våningen med lite mat och naturligtvis bjöds det på en Guinness..

Den som väntar på något gott..

..får till slut en Guinness i handen

Kvällen avslutades med en middag för att sedan besöka en känd pub i Dublin, The Porterhouse, där det spelades livemusik och dracks lokal öl.
The Porterhouse, livemusik och kör kända covers, skönt ställe

Min bild hittills av Irland är att folk dricker mycket öl, det regnar sidled, musik är ett stort inslag. Många är överviktiga, äts onyttig mat och klädstilen påminner mycket om britterna, bra eller dåligt, avgör själva.

Imorgon blir det en hyrbil som tar oss runt ön lite innan jag hoppar av vid Galway. Då blir det jobb som gäller. Vad jag har hört ska Galway vara lika gulligt som Dublin. Mycket pubar och en god stämning.

Men vad som händer där får vi se, just nu hoppas jag på att få se ett slott på en grön kulle på vägen bort till Galway, resten får tiden visa..