En vecka in..

En vecka sedan jag satte fötterna på Bostons mark har gått. Och där emellan har det förstås hänt mycket. Paviljongen har öppnat, båtarna har kommit in, jag har hunnit vara ledig en dag och utforskat stan något och nya intryck från en ny stad håller på att sjunka in.Boston Financial district i bakgrunden, Christian på bild

Men för att ta det i rätt ordning.

Förra torsdagen kom jag och Katrin till Boston från vår utflykt till Miami under ett par dagar. En semester som för övrigt var helt underbar. Tio dagar ledigt i USA, fantastiskt men hade kunnat tänka mig ett par dagar till. Men hur som så är vi ju ändå här för att arbeta så då var det bara att hoppa på flyget fr att ta sig till Boston. Och torsdagen landade vi, jag strosade runt på eftermiddagen på stan, klippte mig för det skulle det inte finnas mycket tid för nu när jobbet kör igån. Staden är vacker, influenser från England med små pittoreska gator, vackra lyktstolpar och vackra hus som är influerade från den tiden då britter härjade här. Och att våren är här och att det blommar gör ju inte saken värre. Man känner våren i luften och hur Bostonborna är precis som vi svenskar de första dagarna som vi kan njuta av värmen. När man lägger jackan åt sidan, sätter sig mot husväggen och tittar upp mot skyn och lapar all sol man kan tänka sig. Och vi har haft ett par sådana dagar, där temperaturen har uppgått till dryga 30 grader. Men nu är det vårväder igen med ca 15 grader. Christian och Nic på Newbury str

Vi är bra beläget, Race village ligger ungefär 5 minuters gångavstånd från vårt hotell, skönt. Och att promenera från hotellet in till stan tar ca 15 minuter så är också skönt. Och till skillnad från vårt förra stopp i Rio så är det så underbart att kunna röra sig fritt och känna en frihet genom att kunna strosa runt utan att ständigt gå med en flackande blick och vara orolig för att bli rånad.

Vi satt igång i fredags med en lokal utbildning, som vi gör på alla stopp och där vi fick träffa våra lokala produkt specialister och de som representerar den lokala marknaden på plats. Vilka produkter som är stora här, saker som är annorlunda här och mycket annat som kan vara bra att veta innan man kör igång. Våra lokala produktspecialister som vi ska jobba med under Bostonstopppet är underbara som är både intresserade, roliga, framåt och gör ett bra jobb.

Amy, en av våra lokala produkt speciliaster

Riktigt bra. Fredag kväll ägnades åt Sarah från Ericsson som jag nämnt tidigare. Vi gick till ett område som heter Beacon Hill, ett redan från första gången ett favorit område.

Övre bild, Sarah, nedre jag på väg till Beacon Hill

Ett område som gör att man får känslan av litet, pittoreskt, mysigt, restauranger utan att bli sådär turistigt. Tydligen är Beacon Hill ett finare område som inte är det billigaste i stan. Men jag blev förälskad och skulle jag vilja bo i Boston så vet jag definitivt vilket område som skulle bli mitt. Och som vanligt var det lika kul att träffa Sarah och alltid något nytt att säga. Åt lite mat ihop och delade på en flaska vin, perfekt fredagskväll!

På lördagen var det dags att öppna upp paviljongen. Och intresset i Boston är stort vill jag säga. Vi hade ett bra antal besökare under lördagen och även på söndagen vilket var den dag som båtarna förväntades komma in. Så på söndag runt fyra snåret kom första båten in, "min" båt som jag hade tippat på, Ericsson 4 var först för att sedan ta följe av Ericsson 3 som låg i täten. Till Ericsson 3 hade vi återigen fått med vår "Heja Gustav-skylt".

Jossan och jag chearing for "our" Gustav på E3

Ett internt skämt. Så när jag och Josefin hade vår rast, en perfekt tajming då Ericsson 3 kom in, sprang vi ner med skylten, hann lämna över en liten present till Gustav som han numer får på varje stopp. Rätt bra tajming om jag får säga det. Har dessutom fått höra att vi syntes på tv med vår skylt. Kul för ser ju ut som två groupies, men ligger ett internt skämt mellan oss och Gustav på Ericsson 3.

E3 an kommer in, firas

Efter söndagens arbete så blev det några öl på kvällskvisten då min, Nic och Christians lediga dag var på måndag så då får man ju passa på. Så vi tog oss till en bar inne i stan och hängde med Ericsson och firade deras förste och andre plats. En kul kväll.

På måndagen så var jag, Christian och Nic ute och gjorde Boston. Skoj. Strosade runt mot Quincy Market, ett område med små caféer, shopping och lite marknader. Tog oss vidare till Newbury st, en gata med massa söta fik, roliga butiker och ett strosvänlig promenadgata helt enkelt.Där ägnade vi en stund och sen begav vi oss vidare upp till ett utkikstorn där vi åkte upp på 52e våningen och fick en fantastisk utsikt över stan. Kul att få en överblick över hur stan ser ut och den är uppdelad. Mycket vatten, skyskrapor och amerikansk med europeiska influenser.

Utsikt fr 53e våningen, Nic på bild 2

Nu ska jag iväg till jobbet och sprida information om Volvos produkter, på återseende!

Boston i sikte..

Sista kvällen i Miami South Beach.Sista stället där man kan njuta av solen, bad och strand. De kommande stoppen som hägrar kommer att bjuda på vårväder. Inte för att det är alltför illa men har blivit ganska bortskämd med värmen, att kunna gå ut på kvällskvisten och som mest behöva en tunnare kofta. Att inte hela tiden kolla väderleksrapporten för att se om det ska regna, om jackan ska på eller om det ska nalkas badshorts. Men nu är det slut. In kliver jag i stället till Boston, vädret är ungefär som hemma. Solen skiner tydligen men är en temperatur som är runt 15 grader. Ska dock bli kul att åka till Boston, har sett fram emot USA stoppet och att utforska Boston,. Att träffa de lokala som vi ska jobba med. Ska faktiskt bli riktigt kul. Har eventuell möjlighet att gå på en baseboll match men beror lite på hur mitt schema ser ut. Men Boston ser ut att vara en häftig stad och ser med spänning fram emot att upptäcka staden.
Boston
Båtarna tar sig säkert framåt, Telefonica Blue i ledningen, Ericsson 4 under timmen efter. Spänningen är stor. Första båten att anlända ser ut att vara den 26, dvs på söndag. Men allt kan ändras och occh dte bero som vanlig pga vinden.

Häftig design på lyktstolpe
Sista dagen i Miami har bjudit på sol, bad och bara skönt slappande. Lite seg och trött idag, fick ett infall igår efter att jag och Katrin, som i vanlig ordning, druckit vin och internetat, en inbjudan till att följa med ett gäng från hostelet och se hur nattlivet ter sig i Miami. Sagt och gjort, vi följde med och som så många gånger förr visat sig så är det spontana utgångarna oftas de bästa. Kvällen/natten bjöd på ett salsa/samba ställe där vi fick svänga på våra lurviga. Trillade hem tidig morgon och skönt vara att aktiviteten som stod skriven för dagen var strand och bad.

Vacker flicka, Katrin

Rätt ok atmosfär

Baywatch fast på östkusten

Miami South Beach
Imorgon är det som sgat dags att ta flyget till Boston, ser fram emot att ta emot båtarna, köra igång igen och upptävka en ny stad på amerikas östkust. Men denna semestern har nog varit en av de bästa semesterna på länge.

Ni hör från mig i Boston nästa!

South Beach

Vet inte vad jag ska säga. Tredje gången som jag reser hit och blir lika förvånad varför jag valde att resa hit, igen. Så komer jag på mig, just det, solen och stranden. Men där tar det slut. Säga vad man vill om South Beach men stället är rena kött marknaden. Bilar, vrålåk som agerar som penisförlängare, körs upp och ner för gatan. Samma bil som man ser om och om igen. Killar som kommer fram på stranden och drar en dålig line. När de får ett icke respons är de snabbt vidare på nästa tjej. Det tränas på stranden konstant och jämt. Och det känns inte som det handlar om hälsan som i Rio. Utan för att de vill visa upp sina muskler, de springer liksom löjligt nära en på stranden och ber om ursäkt när de nästan snubblar över en. Sådär löjligt genomskinligt. Men visste det innan. Och påminner mig om att jag är härför solen och bara ha det gott. Och det är precis vad vi har. Vi njuter av solen, sitter vid datorn, promenerar och tar minut för minut. Det här är vad semester är, på riktigt.

Just nu sitter vi, för andra kvällen på raken med en flarra vin på bordet och sitter i vår tystnad vid datorn. Låter kanske tråkigt för er därhemma, men för mig är det precis vad jag behöver. Att bara få vara, strunta i nya intryck, att göra eller måsten. Vi njuter, lever i nuet struntar i vad man borde göra när man ändå är här. Vårt syfte när vi spontant bokade den här resa var att göra så lite som möjligt. Att vila upp oss inför Boston som ligger ett par dagar framöver. Vi har på vår agenda lite Volvo plugg. Det är ungefär vad som funnits på vår agenda. Och vad jag vet och kan tänka mig sedan min tidigare erfarenhet från att ha arbetat med service i USA är att amerikanarna kräver mycket. Både kunskap och engagemang. Vilket vi samlar på oss här nere nu.

Kanske inte en penisförlängare men lite småcool med Police Miami Beach

Imorgon på dagen blir det lite playa och sen får vi se vad kvällen tar oss.. men jag njuter av varje minut.

New Haven, New York och en bit av Miami

Ungefär sådär har mitt liv sett ut och ser ut de kommande dagarna. Och jag njuter av varje minut. Just nu sitter jag sedan ett par timmar tillbaka i Miami, South Beach på ett hostel och tittar på solen. Graderna här uppgårt till ca 30 grader vårtid. Här kommer jag och Katrin att spendera våra kommande dagar tills torsdagen nalkas och Boston kallar.

De förenta staernas nation

Min semester började som jag tidigare nämnt som hastigast i måndags. Flög in till Boston i måndags morse. Lämnade mer eller mindre bara av våra väskor på hotellet som vi ska bo på i Bostin för att sedan bege sig vidare till New Haven där jag tillsammans med Joanna skulle hälsa på min vän Mark med hans familj. New Haven är ett gulligt pittoreskt område som ligger ca 1.5 timmar utanför New York. En idyll som levere upp under sommaren då de flesta New York-bor flyr Manhattan och bosätter sig strax vid havet vid Conneticuts kust. Uppskattade verkligen tiden med Mark och hans familj, hans fru Gracie och deras dotter Maple på 18 månader. Vädret var strålande och det blev promenader, middag hemma och lite vänner som kom över för att hälsa på oss. Lite som apor i en bur ungefär, titta på svenskarna. Men de var riktigt trevliga och jag måste återigen berömma amerikanarna för deras gästvänlighet. De erbjöd oss boende i Los Angeles och Liz, Graces vän visade oss delar av Manhattan när vi väl kom till New York. New Haven var minst sagt en lyckad trip på vägen till New York.


Min vän Mark med hans dotter Maple
Efter stoppet vid New Haven under två dagar begav det sig till New York för att checka in på hostel och att möta upp Jen dagen efter. Det var 2 år sedan jag såg Jen och det kändes precis som förr, vi såg varandra, gav varandra en stor kram och sen var det precis som vi hade setts igår. En underbar återträff helt enkelt. Ska dock inte gå in på boendet som vi hade men det fick mitt Hostel i bundaberg, australien, att framstå som rena guldgruvan. Rekomenderar absolut inte hostelet lollipop (japp kanske borde förstått av namnet men va ju billigt).
Rockerfeller centerCentral Park Skyskrapa á la New York Time square
Vistelsen i New York bestod av att bara vara, så skönt. Har vart i New York tidigare så struntade faktiskt i alla de där "måsten" och umgicks med Jen och Joanna. Blev lite Soho, Greenwhich Village, Broadway och central park. Vädret i New York bjöd på helt fantastiskt väder, strålande sol och 20 grader. Vårkänslorna hos Manhattan borna lyste. En vistelse som bara var helt underbar.



Jag och min partner-in-crime, Katrin drig idag ner till Miami. Här på south beach har vi hittat ett hostel som ligger två block fr vattnet. Underbart. Här ska vi stanna tills det är dags att på torsdag bege sig till Boston. En stad som ska bli så spännande att utforska och se vad den har att erbjuda. Mark och Grace som bor i New Haven ska komma till New York och hälsa på, de har vart en del i Boston och ska visa mig runt "deras" sida av Boston.
Jag på Miami beach

Summering av sista dagarna i Rio..

Jag har lyst med en frånvaro sedan mitt senaste inlägg sedan dryga två veckor sedan tillbaka. Anledningen heter Rio de Janeiro. I love. Jag har sagt det förut om ett tidigare stopp att jag hade blivit förälskad. Och det har jag återigen blivit, och har tyvärr fått lämna staden bakom mig för att nu kliva in i möjligheternas land, amerikat. Men för att återgå till mina sista dagar i Rio. De bjöd på en hel del av den goda drycken Caipirinhia och naturligtvis en hel del jobb. Och jag hade turen att få gå på en fotbollsmatch i riktig brasilianska anda. Match på Maracaná, derby mellan Botafogo och Vasco Da Gama. Jag och teamet som fick möjligheten hamnade på Botafogos sida så hejade vilt på dem. Hade dock inte behövts, Botafogo kammade hem vinst med 4-0. Vad vi fick jubla. Oj. Flera gånger om. På matchen befann sig ca 70 000 människor, en helt galen stor stadio det vill säga. Men vad är Brasilien utan fotboll?

Och som vanligt finns det ett slut på varje stopp. Båtarna begav sig i lördags den 11 april för att ha nästa Boston i sikte. Vi vinkade av båtarna, jobbade de sista timmarna innan vi stängde igen paviljongen för att skåla tillsammans med de andra i race village och fira att en ledighet väntar för de flesta utav oss. Kvällen begav sig ungefär som de tidigare kvällarna i Rio in i Caipirinhians tecken och jag och min vän Sarah hade en av de roligaste kvällarna i Rio.

En ledighet väntar som sagt för de flesta utav oss och en del i teamet begav sig hem till Sverige, några till San Fransisco, Vancouver och Östkusten längre nedåt Boston. Min resa kommer i nästa inlägg. Mitt stopp här i Boston kommer säkert att bjuda på många roliga dagar men har svårt att se något slå Rio. Det är definitivt inte sista gången som jag sätter min fot i Brasilien. Uppdatering om mina senaste lediga dagar kommer inom kort. Befinner mig i den stora staden i Öst just nu, ni vet med det stora äpplet..

Tyvärr har jag inga bilder att lägga till just nu för krånglar lite med bildupplägget med det kommer inom kort..

Nedräkning

Dagarna springer iväg här och nu är det inte långt kvar tills det är dags för att bege sig till de förenta staterna. Amerikat, Usa. Kärt barn har många namn. Men tills dess är det dryga veckan kvar här. Och nu är det slutklämmen. Inport race har ägt rum i helgen, vann gjorde Telefoníca Blue och prisutdelning skedde precis utanför vår Paviljong på vår veranda. Prisutdelare, självaste Kronprinsessan Viktoria. Tyvärr fick jag inga bilder på detta då min kamera låg inne i paviljongen och min kollega Jonas kameras batterie precis dog när Kronprinsessan gjorde entré. Men ska se om jag kan låna lite bilder av andra i teamet som jag tror knäppte bilder för fulla muggar.

Och som i vanlig ordning så efter Inport race så kommer Pro-am race. Och efter det så nalkas det prizegiving dinner och jag och Christian hade fått äran att dela ut priserna på middagen. Detta arbete innebär att man får vara med och mingla när gästerna kommer, arbeta under prisutdelningen, vilket egentligen innebär att stå på scenen med seglarna, för att sedan får vara med under middagen och festligheterna under kvällskvisten. Inte särskilt jobbigt. Kvällen kändes som den ägdes av Ericsson. De kammade hem flest priser och även Media Award, gick till Ericsson 3´s egna Gustav Morin. Kvällen bjöd på efter prisutdelningen på Sambatjejer med deras stora fjädrar till enastående samba musik. Showen utmynnades i att publiken rycktes med och när Edward drog tag i mig så var det inte läge att säga nej. Under kvällen slank även ett par Caiphirinias ner. Kvällen slutade dock ganska tidigt och när klockan var något över tolv så hoppade vi in i en taxi hem till hotellet, perfekt att avsluta när man är på topp. En lärdom att ta efter vid fler tillfällen.

Joanna, Jessica, Alyssa and me

Jag och Christian
Christian
På morgonen hade jag samt Katrin dragit iväg till den kända marknaden på söndagar i Ipanema, den så kallade Hippiemarknaden. Klockan sju stod vi klara vid marknaden, hade knappa två timmar på oss innan vi skulle bege oss till jobbet. Handlade väskor, smycken och håll i hatten, skinnpuffar. Ni vet sådana där stora som man kan ha som pallar hemma. 3 stycken. Katrin likaså. Har fått reda på att vi har 23 kg att ta med oss till respektive stopp och då pratar vi 2 sådan väskor. Och de var inte fyllda med stoppningen utan det kan man göra när man kommer hem, nu är det bara att platta till dem ordentligt. Mycket nöjd med mitt inköp.

Puffar högt och lågt

Race Village har vart flitigt besökt under helgen vilket är riktigt kul. Många nyfikna människor som ville kolla på Inport samt besöka vår lilla Volvo by.

Idag har jag vart ledig halva dagen, pratat i skype och msnat och tagit igen en del som jag har missat. Skönt att få den tiden med.

Imorgon är min lediga dag, blir först beachvolley, sedan lite strandliv om vädret tillåter. Har regnat ovanligt mycket i Rio tydligen, kul att man lyckats tajma in det, precis som i Alicante. Efter det ska jag hänga med bla Lotta från Puma, den tyska tjejen som jag nämnt innan, och ska upp till Sockertoppen. Blir förmodligen runt eftermiddag så man kan se solnedgången (såvida det inte ösregnar). Senare på kvällen har jag bestämt tjejkväll med Sarah från Ericsson. Dagarna rullar som sagt på och gäller att få ut det mesta av Rio nu, tycker verkligen om denna stad!

Tjejmiddag ute

På återseende!