Kicki goes world wide, Volvo Ocean Race

Marstrand..

2009-06-08T14:25:00.000-07:00

Nu är vi här, på plats. Denna vackra sommaridyll, dryga 30 minuter benägen om Göteborg. Ön med historien om Lasse-Maja, tjuven som lyckades imponerade på Kung Karl XIV Johan med sina kockkunskaper och blev benådad. På ön finns också Carlstens fästning, där ovanstående satt fängslad.

Började dagen med en utbildning på Volvo Groups huvudkontor med samtliga bolag från Volvo Group samt Volvo Cars som presenterade den lokala marknaden. När klockan slog 15 var dagen över och jag ägnade min eftermiddag med fika samt middag med i goda vänners lag, så underbart att ses igen! Så enkelt, så mysigt. Efter det blev det bilfärd av Lina som var så snäll och körde mig ut till Marstrandsön. Där fanns redan två av mina kollegor, Thomas samt Jonas som åkte ut direkt efter utbildningen. Vi sitter i denna skrivande stund vid vårt köksbord. Vi bor denna gång på ovanvåningen av ett äldre hus från 1700-talet. Så nu har vi kyl, frys och spis! Fantastiskt! Och ca 1 minut till jobbet, underbart.

Båtarna väntas att komma in på onsdag. Ställningen är som tidigare med Telefonica Black i ledningen. Dock väntas tuffa väderförhållande under natten vilket kan göra ställningen helt annorlunda. Jag hoppas ju fortfarande på Telefonica Blue att ledningen då jag lagt min röst på dem.

Imorgon väntar utbildning åter igen, denna gång på ön. Efter det kommer kanske mamma och pappa ut och hälsar på! Rapporterar med mer nyheter de kommande dagarna..

S W E D E N..

2009-06-07T15:07:00.001-07:00

Nu, nu är jag hemma! På svensk mark! På Göteborgsk mark. I alla fall tills imorgon då det blir Marstrand.

Marstrandsön väntar många besökare den kommande veckan

Landade sent ikväll, trött efter en lång dags resa. Startade med att köra ifrån Galway halv nio, tre timmar senare va i Dublin, tog en snabb svängom med bilen, för att sedan ta flyget till Paris och från Paris landa i Göteborg. Men skönt att vara hemma. Nu väntar utbildning på Volvo imorgon, utbildning på Marstrand och sedan en massa långa dagar innan det är dags att ta sig till Stockholm. Men ska hålla fokus på detta stopp. Hoppas att se många goda vänner men varnar er alla om att jag kommer att jobba så kommer ni dit så vet ni i alla fall läget.

Båtarna har som sagt lämnat Galway och är på god väg. Detta ben har jag tippat Telefonica Blue, just nu så ligger de 30 minuter efter Telefonica Black som faktiskt (!) ligger på första plats. Så min båt ligger på femte plats.

Tufft i starten
Många väntar på att se båtarnas avgång
Telefonica Black drar förbi Ericsson 4

Nu ska jag krypa ner i sängen men lovar att så fort jag har tid så skriver jag några rader till och gör en slutsummering av Galway, nu väntar sängen, godnatt.

Dagsutflykt till Inis Mór

2009-06-05T09:42:00.000-07:00

Irland är för de flesta bekant som den gröna ön. Vilket den också är, grön och mycket naturskön. Men då hade jag ändå inte upplevt Aron Islands, eller vid närmare bestämt, Inis Mór, en ö belägen utanför Galway. Med en bussresa på 45 minuter samt båtresa på ytterligare 45 minuter så når man en fantastisk ö. Naturen är magisk. Jag kan utan tvekan säga att det här är nog ett av de mest natursköna upplevelser jag haft. Det här är Irland, på riktigt, för mig. Får, kor, getter, gröna kullar, järsgårdar i antal som jag aldrig sett förut. Bergssluttningar som kan få den mest rutinerade att få ett pirr i magen. Dit begav jag mig på min lediga dag tillsammans med min vän Rudy. På ön kan man hyra cyklar och ta sig runt på den 6 km långa ön. Vädret var fortfarande som de senaste dagarna har erbjudit oss. Dvs sol och underbar värme. Så med en karta i handen, cyklar och nyfikenhet begav vi oss runt ön. Nedan följer en rad foton från cykelturen.

Idag är det dags för båtarna att ge sig av, imorgon är det dags för oss att bege oss till Marstrand. Vårt nästa stopp. Vilket kommer att kännas så konstigt. Men samtidigt så bra. Att få träffa familj och vänner, få lugna intrycken lite med en svensk kultur som man känner sig bekant med. Att få möjligheten att visa våra nyfunna vänner från andra kulturer "vårt Sverige". Ni som vill hälsa på är mer än välkomna och jag hoppas att ni kommer förbi, men känn er inte avvisade om jag inte har tid, för följande period kommer att bli en intensiv tid nu, Marstrand med sitt kortare stopp och långa arbetsdagar, Stockholm med sina dryga två veckor för att sedan avsluta med ett kortare stopp i St Petersburg. Om dryga 3 veckor är hela den här cirkusen över, men nu är vi inne i slutetappen och förbereder mig på 3 tuffa arbetsveckor.

Nu är det dock dags att gå ner och äta frukost för sedan bege sig till Race Village, en sista dag här i Galway. Dagen är full med aktiviteter och guidade turer innan vi stänger när här i Galway klockan 18.00. Galway har vart ett fantastiskt stoppover och jag berättar mer i en sammanfattning senare under dagen..

Uppdatering

2009-06-02T14:29:00.001-07:00

Men för att börja i rätt ordning. Veckodagarna efter båtarnas inkomst har bjudit på en massa besökare. Vädret har delvis varit väldigt skiftande, det sägs att Irland har alla årstider under och samma dag, det stämmer absolut. När man ena stunden står ute så regnar det i sidled och i början av veckan så stod vi alla på kvällskvisten med våra jackor som vi hade under vintern i Kina på oss, tillsammans med mössa och vantar samt ett par byxor under.

Erik och Johannes leker de med, vissa saker blir man aldrig för stor för..

Idag stod jag med shorts och t-shirt och svettades i skuggan. Såvisst skiftar vädret. Men oavsett det så har besökarna aldrig svikit racet. Jag ar hört siffror såsom 100 000 besökare under en dag, och då ska det tilläggas att Galway endast har 60 000 invånare. Dagen då Inport racet ägde rum, då var kön till Galway ute på motorvägarna 5 km lång!

Besökare tar hjälp av kartan över Race village

Varje kväll har det i race village vart mycket folk i omlopp, speciellt de dagar då irländare är lediga dagen efter. Guinnes säljs högt och lågt och i fredags drog vi lärdom av det då vi snabbt insåg att området förvandlades till ett festivals slagfält. Och det vet vi alla hur de kan se ut. För att skydda våra produkter tog vi dagen efter fram staket som placerades runt hela produktdäcket när kvällen nalkades och ölen blev ett faktum för de glada irländarna.

Varje kväll spelas det musik och olika uppträdanden sker på den stora scenen i race village. Jag har nog aldrig hört så mycket irländsk musik och sett så många riverdance uppträdande som verkar vara en del av deras vardag.Fick syn på världens sötaste valp, Hugo sju veckor

En av alla konserter som pågår i race village varje kväll

I lördags var det som sagt Inport helgen. Som jag skrev tidigare, ett späckat schema. Började dagen dock på hel fel sätt. Vaknade med känslan att något var fel. Kollade på min klocka som visade 9.30. Klockan 9.45 skulle jag vara på plats i race village för att sedan ha hand om en guidad tur. Klockan 9.46 stod jag där nere i race village med något flås och stressad efter fem minuter löpning med ett päron i handen för att få i mig något. En klassisk försovning, men helt fel dag. Hann dock och precis när jag ställt ner väskan och gått ut för att möta min grupp dök de upp. 1.5 timmar senare tog jag mig en kaffe för att få rätsidan av dagen. Dagen blev riktigt lyckad och på på första plats på Inport så kom Puma, för att följas av Telefonica Blue samt Ericsson 4. Fortsatte att jobba tills klockan slog dryga tolv.Puma vs Telefonica Black

Dagen efter, i söndags, var det dags för Pro-am racet, dvs Proffessionella seglare som möts med amatörer och race. Jag hade hand om gäster som skulle ombord på Telefonica Blue samt Black. När alla hade fått gå ombord så var det dags för mig. Att kliva ombord på Ericsson 4! Hade lottat ett par dagar innan i teamt om två biljetter för att få segla på Telefonica Black och en för Ericsson 4. Jag och Jossan vann och Jossan var en av mina gäster på ovannämnda båt och jag fick gåombord på självaste favoritbåten som jag tippat som slutvinnare av hela racet. Och oj vilken upplevelse. Fick segla under race två samt tre och så roligt!

Jossan på Telefonica Black

Jag på E4anJag och Mr Grael

Fick styra båten tillsammans med självaste Torben Grael ( för er som inte vet så är han skeppare på E4, går att jämföra med fotbollens Ronaldiño). Under första racet, då jag satt och väntade i en ribbåt, blåste det inte mycket men precis lagom till att jag skulle gå ombord på E4an så började det att blåsa upp. Vädret kunde inte vara bättre, solen sken och vinden var helt godkänd. Jag höll mig mestadels i bakgrunden men njöt av att kolla på hur duktiga de är!

Ericsson 4, taget från ribben

Vi sicksackade mellan bojarna, och är helt imponerad hur fort de här båtarna kan ta sig fram. De fullkomlig gled fram på havet och flera gånger passerade vo och blev passerade av de andra båtarna. När det var som mest spännande passerade Ericsson 3 oss och skeppare Mr Grael som annars är en lugn och behärskad person, fick fram sin kaptensida och talade barskt om för sina seglare hur de skulle slå, vilket segel som skulle upp följt efter några portugisiska svordomar. Efter vi passerade förbi E3an gick vi i mål. Vi slutade på 3e plats. Andra plats knep Telefonica Blue för att besegras av Puma. En helt fantastisk dag och efter prisutdelningen stod jag med ett fånleende på läpparna. Vilken underbar dag!Prisutdelning

Gårdagen bjöd på en lång dag också med ett vackert väder. Intresset för race village är som sagt stort och tar på krafterna. Ser med glädje fram emot dagens slut kl 17 då jag går på ledighet tills torsdag kl 17. Fram tills dess blir det vila, besök på Aaron Island, en ö strax utanför Galway och ut mot klipporna. På onsdag så bjuder Green Dragon på fest så det ska jag nog hinna med. Men ser emot en kortare ledighet, var länge sen jag kände mig såhär trött..Såhär ser bargatan ut en lördag, fullt med folk.. galet mycket folk faktiskt

Uppdatering

2009-06-02T14:29:00.000-07:00

En vecka har passerat sedan senaste inlägg. Inser att jag inte vart lika aktiv på bloggen som jag skulle kunna varit men de senaste dagarna har vart långa. Helgen är över och det betyder att den mest hektiska perioden under detta stopp är över. Inport helgen är oftast roligast under stoppen men betyder också långa dagar med mycket folk och mycket på agendan.

Men för att börja i rätt ordning. Veckodagarna efter båtarnas inkomst har bjudit på en massa besökare. Vädret har delvis varit väldigt skiftande, det sägs att Irland har alla årstider under och samma dag, det stämmer absolut. När man ena stunden står ute så regnar det i sidled och i början av veckan så stod vi alla på kvällskvisten med våra jackor som vi hade under vintern i Kina på oss, tillsammans med mössa och vantar samt ett par byxor under. Idag stod jag med shorts och t-shirt och svettades i skuggan. Såvisst skiftar vädret. Men oavsett det så har besökarna aldrig svikit racet. Jag ar hört siffror såsom 100 000 besökare under en dag, och då ska det tilläggas att Galway endast har 60 000 invånare. Dagen då Inport racet ägde rum, då var kön till Galway ute på motorvägarna 5 km lång!

Varje kväll har det i race village vart mycket folk i omlopp, speciellt de dagar då irländare är lediga dagen efter. Guinnes säljs högt och lågt och i fredags drog vi lärdom av det då vi snabbt insåg att området förvandlades till ett festivals slagfält. Och det vet vi alla hur de kan se ut. För att skydda våra produkter tog vi dagen efter fram staket som placerades runt hela produktdäcket när kvällen nalkades och ölen blev ett faktum för de glada irländarna.

Varje kväll spelas det musik och olika uppträdanden sker på den stora scenen i race village. Jag har nog aldrig hört så mycket irländsk musik och sett så många riverdance uppträdande som verkar vara en del av deras vardag.

I lördags var det som sagt Inport helgen. Som jag skrev tidigare, ett späckat schema. Började dagen dock på hel fel sätt. Vaknade med känslan att något var fel. Kollade på min klocka som visade 9.30. Klockan 9.45 skulle jag vara på plats i race village för att sedan ha hand om en guidad tur. Klockan 9.46 stod jag där nere i race village med något flås och stressad efter fem minuter löpning med ett päron i handen för att få i mig något. En klassisk försovning, men helt fel dag. Hann dock och precis när jag ställt ner väskan och gått ut för att möta min grupp dök de upp. 1.5 timmar senare tog jag mig en kaffe för att få rätsidan av dagen. Dagen blev riktigt lyckad och på på första plats på Inport så kom Puma, för att följas av Telefonica Blue samt Ericsson 4. Fortsatte att jobba tills klockan slog dryga tolv.

Dagen efter, i söndags, var det dags för Pro-am racet, dvs Proffessionella seglare som möts med amatörer och race. Jag hade hand om gäster som skulle ombord på Telefonica Blue samt Black. När alla hade fått gå ombord så var det dags för mig. Att kliva ombord på Ericsson 4! Hade lottat ett par dagar innan i teamt om två biljetter för att få segla på Telefonica Black och en för Ericsson 4. Jag och Jossan vann och Jossan var en av mina gäster på ovannämnda båt och jag fick gåombord på självaste favoritbåten som jag tippat som slutvinnare av hela racet. Och oj vilken upplevelse. Fick segla under race två samt tre och så roligt! Fick styra båten tillsammans med självaste Torben Grael ( för er som inte vet så är han skeppare på E4, går att jämföra med fotbollens Ronaldiño). Under första racet, då jag satt och väntade i en ribbåt, blåste det inte mycket men precis lagom till att jag skulle gå ombord på E4an så började det att blåsa upp. Vädret kunde inte vara bättre, solen sken och vinden var helt godkänd. Jag höll mig mestadels i bakgrunden men njöt av att kolla på hur duktiga de är! Vi sicksackade mellan bojarna, och är helt imponerad hur fort de här båtarna kan ta sig fram. De fullkomlig gled fram på havet och flera gånger passerade vo och blev passerade av de andra båtarna. När det var som mest spännande passerade Ericsson 3 oss och skeppare Mr Grael som annars är en lugn och behärskad person, fick fram sin kaptensida och talade barskt om för sina seglare hur de skulle slå, vilket segel som skulle upp följt efter några portugisiska svordomar. Efter vi passerade förbi E3an gick vi i mål. Vi slutade på 3e plats. Andra plats knep Telefonica Blue för att besegras av Puma. En helt fantastisk dag och efter prisutdelningen stod jag med ett fånleende på läpparna. Vilken underbar dag!

Gårdagen bjöd på en lång dag också med ett vackert väder. Intresset för race village är som sagt stort och tar på krafterna. Ser med glädje fram emot dagens slut kl 17 då jag går på ledighet tills torsdag kl 17. Fram tills dess blir det vila, besök på Aaron Island, en ö strax utanför Galway och ut mot klipporna. På onsdag så bjuder Green Dragon på fest så det ska jag nog hinna med. Men ser emot en kortare ledighet, var länge sen jag kände mig såhär trött..
Bilder kommer tyvärr imrogon då det inte går att lägga upp bilder just nu..

En sinnessjukt vacker bild från Rio..

2009-05-26T05:33:00.000-07:00

Galet vackert foto.. uppdateringar om Irland kommer, håll till godo

Leg 7, avslutat..

2009-05-24T03:45:00.000-07:00

Inatt kom båtarna in, en efter en. Med ganska kort tid emellan. Första båt att passera mållinjen, Ericsson 4, skedde kl 00.54. Nästa båt att komma in var Puma kl 02.19 för att sedan följas tätt av Green Dragon som seglade in kl 02.31. Resterande båtar kom in i följande ordning; Telefonica Blue, Dela Lloyd, Telefonica Black och Ericsson 3. Alla båtar är som sagt inne på plats och detta ben ska ha vart riktigt tufft. Att korsa Atlanten är hårt och vågorna är förödande starka. Men som det verkar så har de segelbåtarna klarat sig bra, det enda var rodret på Puma samt Ericsson 3 som fick sig en törn i samband med valkollisionen.

Ericsson 4 firas av massa Irländare, några fulla sådana med..

Puma på väg in, precis korsat mållinjen

Mottagandet av båtarna var enormt, jag var ner och tittade på Ericsson 4as ankomst och vilket mottagande av Irländarna! En stor eloge till dem! Nog för att många för fulla och glada i hågen, sådär som irländarna mestadels verkar att vara, både glad och i hågen. Men allsång, jubel trots att det var mitt i natten. Såg även en kort del av Green Dragon mottagande och wow, vilket jubel! Green Dragon har ju också för övrigt 3 irländare på sin båt vilket med största sannolikhet ökar intresset för den irländska/kinesiska båten.

Green Dragon på tredje plats, bra jobbat!

Under gårdagen var också första arbetsdagen här på Irland. Första dagen att arbeta enbart på däcket med våra produkter. Man blir ju ganska väderberoende med tanke på det. Så när det spöregnade när vi gick till jobbet så jublade jag inte kan jag säga. I sneakers, paraply och regn i sidled stod vi och väntade och väntade från klockan var 10 på att besökarna skulle komma in. När klockan var halv ett fick Thomas av slumpen reda på att Race Village inte hade öppnat, pga stora maskiner som fortfarande jobbade och att Race Village inte skulle öppna förrän klockan 13. Så mycket för att stå som blöta hundar.. istället in i vår värmestuga för att värma oss.

Race Village, fler bilder kommer, håll till godo så länge

Men när vi väl öppnade upp så var även solen med på vår sida och det blev bra med folk. Intresset för race village är stort, men med den marknadsföringen av Volvo Ocean Race samt bristen att göra något annat, så vad kan man annars förvänta sig? Kul i alla fall att vi är igång igen och nu är det nedräkning.. i skrivande stund är det 13 dagar, 38 min och 59 sekunder kvart till startskotten går för segla mot nästa stopp, Marstrand..

Från öst till väst

2009-05-22T09:23:00.000-07:00

Från ledigt till jobb. Befinner mig nu sedan två dagar tillbaka i Galway. En underbar liten stad på västkusten med 72 000 invånare. En stad där naturen omkring verkligen fångar en. En stad som består av egentligen bara en huvudgata med kringliggande parallellgator, tvärgator och en hamn. Det är ungefär hur stort Galway är. Men det är mysigt och det märks tydligt att det är en studentstad. Pulsen och livet är mer märkbart än vad jag kunde känna i Dublin, även om Dublin har fler invånare.

Musik på huvudgatan

På dagarna är det fullt med folk i staden, trots att det är arbetstimmar. På kvällarna hörs musiken från pubarna ut på gatan, livemusiken är ett vanligt inslag och jag har nog redan hittat mitt favorithak, Kingshead. Men främst är det naturen som imponerar, allt är så fridfullt på något sätt. Tycker det ofta blir det vid havet.

Salthill, strax utanför Galway city

Hade precis lunchat på ett ställe i närheten, en promenad efter maten

Hotellet som vi bor på, Jurys Inn, ligger precis i början på huvudgatan High St. Svårt att stå emot att ta en kall varje dag. På andra sidan finns dock en flod som forsar precis utanför mitt hotellrum.

Taget utanför hotellet Jurys Inn
Blickandes mot staden

Galway förväntas att ta emot en kvarts miljon besökare. Tydligen så är allt inom räckhåll uppbokat med hotellrum, hostel, bed and breakfast osv. Överallt i stan är det stor marknadsföring vad gäller Volvo Ocean Race. Kan delvis bero på att ett syndikat till en av båtarna kommer härifrån, Green Dragon båten som delvis är kinesiskt samt irländskt. Ett exempel på deras uppskattning angående racet är igår när jag och min vän Sarah var ute och åt, då hade hon på sig sin Ericssonjacka. Detta uppmärksammades direkt och helt plötsligt blev vi bjudna på både öl före maten och en drink efteråt.

High St, marknadsföring på väggen av Green Dragon

Vår start av arbete inför öppnandet av race village har senarelagts. Egentligen var tanken att vi skulle börja arbeta igår redan men uppbyggnationen var något försenat så imorgon öppnar vi upp portarna för besökarna. Annorlunda på detta stopp är att vi inte kommer att ha en paviljong. Vi kommer enbart att ha ett däck, såsom vi tidigare haft också fast då utanför paviljongen. Anledningen heter ekonomi. Så på däcket ska vi ha en antal produkter från Volvo Cars samt Volvo Group. Så nu gäller det att rusta sig för vädret. Ena stunden regnar det i sidled, nästa så skiner solen och det är varmt.

Telefonica Blue korsar Atlanten
Ericsson likaså, dock något lugnare väderförhållande när bilden togs

Första båt att komma in väntas att bli Ericsson 4, inget nytt på den fronten alltså. Telefonica Black som tidigare ledde har halkat ner på sista plats! Puma som också lågt helt ok till har uppenbarligen skadat rodret och därför saktat ner något. Ericsson 3 låg också bra till men efter valen som de körde på så ligger de också efter. Men som sagt så kan allt hända, och så länge båtarna fortfarande är ute till havs så är vartenda beslut på båten viktigt.

Imorgon är det som sagt dags igen att ta på sig Volvokläderna och köra igen. Har haft två sköna dagar ledig här nu i Galway där jag hunnit att andas lite och passa på att vila.. nu är det sista andetaget i Volvo och inte många lediga dagar innan vi är klara i St Petersburg om dryga månaden..

Dublin över två dagar..

2009-05-19T16:45:00.000-07:00

.är fullt möjligt att göra. Om man inte ska uppleva alla pubar som finns överallt och ingenstans, då får man nog stanna ett par månader. Men om man ska uppleva de större turismaktiviteter samt strosa runt i staden så är två dagar perfekt!

I USA så ligger en Starbucks i varje hörn, på Irland en blomsterbutik

Igår var jag något trött när klockan visade 06.00 på morgonen och jag hade flygit 5.5 timmar. trots att resan gått smidigt så hade jag förlorat 5 timmar i tidsskillnad. Så efter hämtat all bagage som jag tidigare nämnde, så bar det iväg till SAS Radisson för att träffa Robert, min vän från Nyköping som kommit hit för att göra Dublin med mig! Oerhört kul att träffa honom och någon hemifrån av mina vänner! Slocknade direkt i extrasängen och strax innan frukosten skulle sluta serveras så väckte Robert mig, en något groggy jag vid frukostbordet men hade ju så mycket att prata om!

Tre fulla Irländare på en häst mitt på trottoaren, vanlig företeelse?

Sen tog vi oss in till stan, hade bokat rum på ett hotell nära citykärnan, 5 min gångavstånd. Dagen bestod mestadels av strosa runt, ta en till powernap. gå ut och käka och prata en massa. En guinessöl stod självklart på menyn. Gick hem tidigt för att vara mer produktiv under kommande dagen.

Floden Liffey som delar North and South

Vilket vi också var. Gick upp i ottan, iväg för att äta frukost på riktig irländsk frukostställe. Pannkakor, juice och kaffe, favorit i repris från Boston. Med mat i magen började utflykten på riktigt! Vandrade bort till North of Liffey (floden som delar norra Dublin från södra), strosade runt,hamnade vid Trinity College, ett universitet från 1500-talet, för att sedan ta sig till Dublin Castle slottet som ligger beläget hyfsat centralt. Ett slott som är över 700 år gammalt. Vissa delar av slottet var vackert men jag väntar nog tills jag ser den bilden jag vill se, ett slott belägrat på en grön kulle. Det så jag ser Irländska slott för min del!

Trinity College
Trinity College
Trädkramare, något stor stam

Fikapaus i strosandet

Passerade Christ Church Cathedral samt St Patricks Cathedral där vi snabbt kikade in och satte oss utanför och passade på att lapa av den sol som faktiskt Dublin erbjöd oss. Det var väl för sedan skulle Dublin visa oss sin rätta sida, den sida som jag trott var sanningen innan och den sida som jag tyvärr fått erfara... regn,regn och återigen regn.
Christ Church Cathedral

Hann med ett besök på en fotogalleria med utställning av Bob Dylan. På ett av fotona var även Bruce Springsteen med, i en lokal där det kända uttrycket hade myntats mellan de både rockstjärnorna, Dylan till Springsteen " I heard you are the new me". En sådan tavla gick på 2000 euro, jag gick därifrån tomhänt om ni undrar.
Irländsk herre med häst

Efter vi strosade genom Phoenix Park så begav vi oss till Guinness Storehouse, ett bryggeri från 1759 där Arthur Guinness skrev på ett 9000 (!) årigt kontrakt.9000-åriga kontraktet

Byggnaden var på den tiden den högsta byggnaden i Dublin och är det fortfarande. Då kan jag meddela att destilleriet är 7 våningar högt. Inte särskilt imponerande högt. Asvlutade den guidade turen med att besöka 7e våningen med lite mat och naturligtvis bjöds det på en Guinness..

Den som väntar på något gott..

..får till slut en Guinness i handen

Kvällen avslutades med en middag för att sedan besöka en känd pub i Dublin, The Porterhouse, där det spelades livemusik och dracks lokal öl.
The Porterhouse, livemusik och kör kända covers, skönt ställe

Min bild hittills av Irland är att folk dricker mycket öl, det regnar sidled, musik är ett stort inslag. Många är överviktiga, äts onyttig mat och klädstilen påminner mycket om britterna, bra eller dåligt, avgör själva.

Imorgon blir det en hyrbil som tar oss runt ön lite innan jag hoppar av vid Galway. Då blir det jobb som gäller. Vad jag har hört ska Galway vara lika gulligt som Dublin. Mycket pubar och en god stämning.

Men vad som händer där får vi se, just nu hoppas jag på att få se ett slott på en grön kulle på vägen bort till Galway, resten får tiden visa..

Boston-Galway

2009-05-19T00:38:00.000-07:00

Efter helgens dagar och slitande så är nu båtarna på väg. Denna sträcka förväntas att ta mellan 7-10 dagar. Låter kanske inte så hårt. Men då ska ni veta att det är under denna sträcka som förra racet förlorade en utav sina båtar samt att en man miste livet. Tror att respekten för den tragiska incident fortfarande lever kvar i huvudet på seglarna. Trots det går de i full fart och den första båten som förväntas att anlända ser i dagsläget ut att bli den 23e maj, med andra ord så går det undan. förra racet förlorade en utav sina båtar samt att en man miste livet. Först båt ut i ledning är Telefonica Black, tvåa ligger Ericsson 4 (som jag för övrigt tippat på under detta ben) för att på tredje plats ta följe av Delta Lloyd! Ett för närvarande annorlunda resultat. Mycket kan dock hända men ser med spänning emot båtarnas ankomst i Galway.

Richard Mason (E3an) och Torben Grael (E4an) tar ton på Ericssons get-together
Som sagt så begav sig båtarna den 16e maj från Boston. I vanlig ordning var det mycket folk som ville se avgångarna, corporate guests som skulle ut på båtarna och en allmän nyfikenhet. Fullt ös hela dagen för att klockan 18 stå redo för att stänga ner paviljongen.

Båtarna redo att bege sig

Redan ett par timmar innan hade en del av nedpackningen börjat och när dörrarna stängde stod vi det globala teamet samt de lokala med ett glas skumpa i handen för att fira en bra insats under detta stopp.

Järngänget samlade, skumpa är gott

Populär XC90 i lego, tog 4 månader att bygga och 201 795 legobitar..

Kvällen bjöds på middag med Volvo innan det blev kalas framåt småtimmarna med våra lokala. Kan denna gång säga att jag med stor sorg kommer att sakna våra lokala, har haft en underbar tid med dem i Boston!

Söndagen visade en klassisk dagen-efter-bump-out-söndag, dvs lite lätt huvudvärk av allt arbete de senaste dagarna samt gårkvällens goda dryck. Lite packning på det också. Liten kul historia kring min packning är att jag för övrigt när jag stod hemma i Sverige och packade, bestämde mig för att resa lätt, dvs reducera alla kläder och övrigt som skulle ner i väskan. Gjorde ett utmärkt jobb men sen kom något som hette Ipanema Market (hippiemarknaden) i Rio, stor stad som kallas för New York, bra shopping med inredning (! för vilket hem då undrar ni, och det gör även jag..). Helt plötsligt stod jag med TVÅ resväskor att checka in, ett handbagage samt min kabinväska.. Hur gick det här till??

Farväl Boston
Nu är jag i alla fall i Dublin tills morgondagen. Och jag har fått finbesök från Sverige hit!! Kastade iväg ett mail till Robert i fredags och undrade om han hade tid över att spendera med mig från måndagen till onsdagen.. och det hade han! Så nu är vi här och gör Dublin ihop! Ha, spontanitet är det bästa.. uppdatering kring vårt äventyr kommer i nästa inlägg. Observera att jag har ett nytt Irland nr också!

På återseende!

Kontinentbyte i sikt..

2009-05-14T14:04:00.000-07:00

Befinner mig fortfarande i Boston, men på lördag tar båtarna och beger sig över Atlanten.

För mig är det dock tre dagar kvar.. sen är det dags. Denna gång till Galway på Irland. Ser med glädje fram emot de irländska kullarna, pubarna och en stor Guiness i handen. Har aldrig vart på Irland men ska bli kul att se denna ö. Alla pratar så gott om Irland så nu är det upp till bevis. Ska också bli oerhört spännande att se om jag kan förstå dem, de Irländare jag pratat med hittills har haft en härlig svängig accent som gör att man måste tänka till lite extra.

Dagarna i Race Village går sakta men säkert framåt. Antalet besökare är inte skyhöga under vardagarna, helgerna har dock vart fullspäckade vilket är kul! I helgen var det för övrigt Inport race och Proam race och det tillsammans med det fina vädret samt finbesök av Hans Majestät, Leif Johansson och Stephen Odell lockade ett flertal människor. Lördagen bjöd på Inport race där Delta LLoyd kom på 3e plats, Ericcson 4 på andra plats och Telefonica Blue på första plats. Jag och Sebastian var prisutdelare på scenen, ett litet avbrott i det annars vanliga arbetet på paviljongen.

Många vill se racet

Full fart..

Bredvid Ericsson 4 kan ni se mig skymta till vänster..

Söndagen var det dags för Proam race och då var det om möjligt ännu fler människor samt att vi hade en hel del gäster som skulle ut på båtarna. Vi var några i teamet som var ansvariga för respektive båtar, jag för Telefonica Blue samt Telefonica Black.

Håller koll på bryggan, Christian i orange, närmast, säpovakter då Carl-Gustav skulle på båten

Jonas fick en del avundsjuka kommentarer från oss (med ett gott öga dock), han hade i 30 års present av Volvo och VEMUK följa med ut på Proam med Ericsson 4. Med på den båten var även vår Carl Gustav den 16e! Bara att gratulera!

Något lycklig Jonas

En hel del logistikplanering från VEMUK (Volvo Event Management UK) krävdes för den söndagens aktiviteter och tills slut fick vi ihop allt, men var något trött efter kvällen och då blev det en cykeltur till Sarahs hotell. Där fanns en supermysig Irländsk pub där vi satt i varsin hoodtröja, ensamma på puben och drack glas efter glas med vin tills klockan hade slagit 02.00, helt fantastiskt skönt och bara sitta och vara. Tog cykeln och vinglade hemåt.

Måndagen var min lediga dag så jag och Josefin hade lånat cyklar av Rosers Catering som fixar vår mat. Så upp i ottan, kl 07, något trött efter vinet med Sarah kvällen innan, men vi hade bestämt frukost med Amy i vårt team kl 08.00 i mitt favoritområde Beacon Hill där Amy även bor.

Amy på Paramount, ett bra frukostställe

Sagt och gjort, cyklade till Amy, åt frukost (en riktig amerikansk sådan, pannkakor med jordgubbar, banan och färska blåbär med maple syrup) för att sedan bege sig till Harvard som var vårt slutmål.

Japp, it is "the Cheers"

Jag "kör" lite skateboarding

Jossan på cykeltur

En halvtimme senare var vi framme vid Harvard Square, ett gulligt område där det verkligen kändes att man klivit in i Amerikansk universitet. Strosade r.unt där någon timme innan vi cyklade hem igen.

Ett av alla Harvardbyggnader

Så rätt, håller med till fullo

Eftermiddagen ägnades åt en powernap, ett samtal hem till Sverige och till att bara kolla på tv, ett försök till vardagen där hemma.

Övriga veckan har bestått utav jobb, school program där barn från skolorna får en rundtur i paviljongen, middag på grill restaurang (framröstad som en av USA´s bästa grill restauranger), mingel på Ericsson paviljongen och återigen mer jobb.

Mellan Boston och Galway blir vi lediga två dagar, ska ta mig tiden och unna mig ledigt i Dublin. För att se till att ladda batterierna ordentligt kommer jag eventuellt att ta mig den tiden själv. Den så kallade egentiden som jag har lärt mig att man aldrig får, den får man helt enkelt ta sig...

Red Sox mm

2009-05-07T19:16:00.000-07:00

Dagarna rusar förbi här. Nyss var det båtarna som nyligen lagt till och nu är det dryga veckan kvar tills båtarna återigen skall bege sig till havs. Men först innan dess är det som i sedvanlig ordning dags för Inport race,Proam race, Prizegiving dinner och andra festligheter. Vi väntar även dessutom vår Konung, Hans Majestät på plats. Och som övriga kungliga familjen som besökt Alicante samt Rio så skall Han få en guidad tur, denna gång av Katrin och Thomas i teamet.Så glad kan man bli när man om och om igen provkör vår simulator och får ett Well Done med bra bränsleförbrukning

Intresset för Volvo Ocean Race är stort, även om antalet besökare är färre mot veckodagarna så är intresset för segling och Volvos produkter stort. Många besökare som kommer in och ställer frågor om produkterna, hur det går för båtarna i racet och är genuint intresserade, riktigt kul!

Försöker att emellan arbetet hitta på så mycket som möjligt. Har haft en del kvällar där vi slutit upp med andra från Racet på lokala närliggande pub Atlantic Beer Garden som ligger mellan Race Village och hem. Mycket trevligt. Har även hunnit med att besöka en Baseball match mellan Red Sox på välkända Fenway Park och Colorado. Kul att uppleva den stämningen. Ett mycket komplicerat spel med massor av regler som man inte lär sig i en handvändning. Gjorde mitt bästa dock när jag tillsammans med 14 andra parkerade oss på åskådarbänken med en öl, hotdog och Red Sox kepan på. Spelet tar ungefär 3 timmar innan det är klart.Jag och Elinor på Fenway Park

Nic förklarar spelet för Kock-JonasJag, Mr Hotdog, Mr Beer och Nic

Efter det blev det besök på närliggande puben Game On där vi även passade på att fira Jonas som vid tolvslaget fyllde 30 år, ungdomens tid förbi..

Imorse var det grusiga ögon då firandet höll på tills två snåret. Sen var det upp igen i ottan för att hämta tårta tillsammans med Sebastian på paviljongen samt lite skumpa. Sen in med teamet och andra från Volvo för att överraska Mr Eriksson som fyllde 30 idag.

Födelsedags"barn"

Under kommande dagarna är det fullt ös, inport race händer och mer eller mindre alla våra guidade turer kommer att äga rum under helgen. Inbjudna gäster kommer under helgen också. Känns att pulsen inför helgen stiger och märks hos alla i racet när förberedelserna kör igång. Kommer att bli långa dagar med kul med mycket i rörelse! Ska försöka att hålla er så uppdaterade som möjligt, men min dator har tyvärr gått sönder så lånar min Josefins dator för att kunna kommunicera med er där hemma. Så hör ni inte från mig på ett tag så är det inte för att ni inte finns i mina tankar, snarare min dator som inte vill samma som jag...

En vecka in..

2009-04-30T08:27:00.000-07:00

En vecka sedan jag satte fötterna på Bostons mark har gått. Och där emellan har det förstås hänt mycket. Paviljongen har öppnat, båtarna har kommit in, jag har hunnit vara ledig en dag och utforskat stan något och nya intryck från en ny stad håller på att sjunka in.Boston Financial district i bakgrunden, Christian på bild

Men för att ta det i rätt ordning.

Förra torsdagen kom jag och Katrin till Boston från vår utflykt till Miami under ett par dagar. En semester som för övrigt var helt underbar. Tio dagar ledigt i USA, fantastiskt men hade kunnat tänka mig ett par dagar till. Men hur som så är vi ju ändå här för att arbeta så då var det bara att hoppa på flyget fr att ta sig till Boston. Och torsdagen landade vi, jag strosade runt på eftermiddagen på stan, klippte mig för det skulle det inte finnas mycket tid för nu när jobbet kör igån. Staden är vacker, influenser från England med små pittoreska gator, vackra lyktstolpar och vackra hus som är influerade från den tiden då britter härjade här. Och att våren är här och att det blommar gör ju inte saken värre. Man känner våren i luften och hur Bostonborna är precis som vi svenskar de första dagarna som vi kan njuta av värmen. När man lägger jackan åt sidan, sätter sig mot husväggen och tittar upp mot skyn och lapar all sol man kan tänka sig. Och vi har haft ett par sådana dagar, där temperaturen har uppgått till dryga 30 grader. Men nu är det vårväder igen med ca 15 grader. Christian och Nic på Newbury str

Vi är bra beläget, Race village ligger ungefär 5 minuters gångavstånd från vårt hotell, skönt. Och att promenera från hotellet in till stan tar ca 15 minuter så är också skönt. Och till skillnad från vårt förra stopp i Rio så är det så underbart att kunna röra sig fritt och känna en frihet genom att kunna strosa runt utan att ständigt gå med en flackande blick och vara orolig för att bli rånad.

Vi satt igång i fredags med en lokal utbildning, som vi gör på alla stopp och där vi fick träffa våra lokala produkt specialister och de som representerar den lokala marknaden på plats. Vilka produkter som är stora här, saker som är annorlunda här och mycket annat som kan vara bra att veta innan man kör igång. Våra lokala produktspecialister som vi ska jobba med under Bostonstopppet är underbara som är både intresserade, roliga, framåt och gör ett bra jobb.

Amy, en av våra lokala produkt speciliaster

Riktigt bra. Fredag kväll ägnades åt Sarah från Ericsson som jag nämnt tidigare. Vi gick till ett område som heter Beacon Hill, ett redan från första gången ett favorit område.

Övre bild, Sarah, nedre jag på väg till Beacon Hill

Ett område som gör att man får känslan av litet, pittoreskt, mysigt, restauranger utan att bli sådär turistigt. Tydligen är Beacon Hill ett finare område som inte är det billigaste i stan. Men jag blev förälskad och skulle jag vilja bo i Boston så vet jag definitivt vilket område som skulle bli mitt. Och som vanligt var det lika kul att träffa Sarah och alltid något nytt att säga. Åt lite mat ihop och delade på en flaska vin, perfekt fredagskväll!

På lördagen var det dags att öppna upp paviljongen. Och intresset i Boston är stort vill jag säga. Vi hade ett bra antal besökare under lördagen och även på söndagen vilket var den dag som båtarna förväntades komma in. Så på söndag runt fyra snåret kom första båten in, "min" båt som jag hade tippat på, Ericsson 4 var först för att sedan ta följe av Ericsson 3 som låg i täten. Till Ericsson 3 hade vi återigen fått med vår "Heja Gustav-skylt".

Jossan och jag chearing for "our" Gustav på E3

Ett internt skämt. Så när jag och Josefin hade vår rast, en perfekt tajming då Ericsson 3 kom in, sprang vi ner med skylten, hann lämna över en liten present till Gustav som han numer får på varje stopp. Rätt bra tajming om jag får säga det. Har dessutom fått höra att vi syntes på tv med vår skylt. Kul för ser ju ut som två groupies, men ligger ett internt skämt mellan oss och Gustav på Ericsson 3.

E3 an kommer in, firas

Efter söndagens arbete så blev det några öl på kvällskvisten då min, Nic och Christians lediga dag var på måndag så då får man ju passa på. Så vi tog oss till en bar inne i stan och hängde med Ericsson och firade deras förste och andre plats. En kul kväll.

På måndagen så var jag, Christian och Nic ute och gjorde Boston. Skoj. Strosade runt mot Quincy Market, ett område med små caféer, shopping och lite marknader. Tog oss vidare till Newbury st, en gata med massa söta fik, roliga butiker och ett strosvänlig promenadgata helt enkelt.Där ägnade vi en stund och sen begav vi oss vidare upp till ett utkikstorn där vi åkte upp på 52e våningen och fick en fantastisk utsikt över stan. Kul att få en överblick över hur stan ser ut och den är uppdelad. Mycket vatten, skyskrapor och amerikansk med europeiska influenser.

Utsikt fr 53e våningen, Nic på bild 2

Nu ska jag iväg till jobbet och sprida information om Volvos produkter, på återseende!

Boston i sikte..

2009-04-22T18:42:00.000-07:00

Sista kvällen i Miami South Beach.Sista stället där man kan njuta av solen, bad och strand. De kommande stoppen som hägrar kommer att bjuda på vårväder. Inte för att det är alltför illa men har blivit ganska bortskämd med värmen, att kunna gå ut på kvällskvisten och som mest behöva en tunnare kofta. Att inte hela tiden kolla väderleksrapporten för att se om det ska regna, om jackan ska på eller om det ska nalkas badshorts. Men nu är det slut. In kliver jag i stället till Boston, vädret är ungefär som hemma. Solen skiner tydligen men är en temperatur som är runt 15 grader. Ska dock bli kul att åka till Boston, har sett fram emot USA stoppet och att utforska Boston,. Att träffa de lokala som vi ska jobba med. Ska faktiskt bli riktigt kul. Har eventuell möjlighet att gå på en baseboll match men beror lite på hur mitt schema ser ut. Men Boston ser ut att vara en häftig stad och ser med spänning fram emot att upptäcka staden.
Boston
Båtarna tar sig säkert framåt, Telefonica Blue i ledningen, Ericsson 4 under timmen efter. Spänningen är stor. Första båten att anlända ser ut att vara den 26, dvs på söndag. Men allt kan ändras och occh dte bero som vanlig pga vinden.

Häftig design på lyktstolpe
Sista dagen i Miami har bjudit på sol, bad och bara skönt slappande. Lite seg och trött idag, fick ett infall igår efter att jag och Katrin, som i vanlig ordning, druckit vin och internetat, en inbjudan till att följa med ett gäng från hostelet och se hur nattlivet ter sig i Miami. Sagt och gjort, vi följde med och som så många gånger förr visat sig så är det spontana utgångarna oftas de bästa. Kvällen/natten bjöd på ett salsa/samba ställe där vi fick svänga på våra lurviga. Trillade hem tidig morgon och skönt vara att aktiviteten som stod skriven för dagen var strand och bad.

Vacker flicka, Katrin

Rätt ok atmosfär

Baywatch fast på östkusten

Miami South Beach
Imorgon är det som sgat dags att ta flyget till Boston, ser fram emot att ta emot båtarna, köra igång igen och upptävka en ny stad på amerikas östkust. Men denna semestern har nog varit en av de bästa semesterna på länge.

Ni hör från mig i Boston nästa!

South Beach

2009-04-20T21:32:00.000-07:00

Vet inte vad jag ska säga. Tredje gången som jag reser hit och blir lika förvånad varför jag valde att resa hit, igen. Så komer jag på mig, just det, solen och stranden. Men där tar det slut. Säga vad man vill om South Beach men stället är rena kött marknaden. Bilar, vrålåk som agerar som penisförlängare, körs upp och ner för gatan. Samma bil som man ser om och om igen. Killar som kommer fram på stranden och drar en dålig line. När de får ett icke respons är de snabbt vidare på nästa tjej. Det tränas på stranden konstant och jämt. Och det känns inte som det handlar om hälsan som i Rio. Utan för att de vill visa upp sina muskler, de springer liksom löjligt nära en på stranden och ber om ursäkt när de nästan snubblar över en. Sådär löjligt genomskinligt. Men visste det innan. Och påminner mig om att jag är härför solen och bara ha det gott. Och det är precis vad vi har. Vi njuter av solen, sitter vid datorn, promenerar och tar minut för minut. Det här är vad semester är, på riktigt.

Just nu sitter vi, för andra kvällen på raken med en flarra vin på bordet och sitter i vår tystnad vid datorn. Låter kanske tråkigt för er därhemma, men för mig är det precis vad jag behöver. Att bara få vara, strunta i nya intryck, att göra eller måsten. Vi njuter, lever i nuet struntar i vad man borde göra när man ändå är här. Vårt syfte när vi spontant bokade den här resa var att göra så lite som möjligt. Att vila upp oss inför Boston som ligger ett par dagar framöver. Vi har på vår agenda lite Volvo plugg. Det är ungefär vad som funnits på vår agenda. Och vad jag vet och kan tänka mig sedan min tidigare erfarenhet från att ha arbetat med service i USA är att amerikanarna kräver mycket. Både kunskap och engagemang. Vilket vi samlar på oss här nere nu.

Kanske inte en penisförlängare men lite småcool med Police Miami Beach

Imorgon på dagen blir det lite playa och sen får vi se vad kvällen tar oss.. men jag njuter av varje minut.

New Haven, New York och en bit av Miami

2009-04-19T19:54:00.000-07:00

Ungefär sådär har mitt liv sett ut och ser ut de kommande dagarna. Och jag njuter av varje minut. Just nu sitter jag sedan ett par timmar tillbaka i Miami, South Beach på ett hostel och tittar på solen. Graderna här uppgårt till ca 30 grader vårtid. Här kommer jag och Katrin att spendera våra kommande dagar tills torsdagen nalkas och Boston kallar.

De förenta staernas nation

Min semester började som jag tidigare nämnt som hastigast i måndags. Flög in till Boston i måndags morse. Lämnade mer eller mindre bara av våra väskor på hotellet som vi ska bo på i Bostin för att sedan bege sig vidare till New Haven där jag tillsammans med Joanna skulle hälsa på min vän Mark med hans familj. New Haven är ett gulligt pittoreskt område som ligger ca 1.5 timmar utanför New York. En idyll som levere upp under sommaren då de flesta New York-bor flyr Manhattan och bosätter sig strax vid havet vid Conneticuts kust. Uppskattade verkligen tiden med Mark och hans familj, hans fru Gracie och deras dotter Maple på 18 månader. Vädret var strålande och det blev promenader, middag hemma och lite vänner som kom över för att hälsa på oss. Lite som apor i en bur ungefär, titta på svenskarna. Men de var riktigt trevliga och jag måste återigen berömma amerikanarna för deras gästvänlighet. De erbjöd oss boende i Los Angeles och Liz, Graces vän visade oss delar av Manhattan när vi väl kom till New York. New Haven var minst sagt en lyckad trip på vägen till New York.

Min vän Mark med hans dotter Maple
Efter stoppet vid New Haven under två dagar begav det sig till New York för att checka in på hostel och att möta upp Jen dagen efter. Det var 2 år sedan jag såg Jen och det kändes precis som förr, vi såg varandra, gav varandra en stor kram och sen var det precis som vi hade setts igår. En underbar återträff helt enkelt. Ska dock inte gå in på boendet som vi hade men det fick mitt Hostel i bundaberg, australien, att framstå som rena guldgruvan. Rekomenderar absolut inte hostelet lollipop (japp kanske borde förstått av namnet men va ju billigt).
Rockerfeller centerCentral Park Skyskrapa á la New York Time square
Vistelsen i New York bestod av att bara vara, så skönt. Har vart i New York tidigare så struntade faktiskt i alla de där "måsten" och umgicks med Jen och Joanna. Blev lite Soho, Greenwhich Village, Broadway och central park. Vädret i New York bjöd på helt fantastiskt väder, strålande sol och 20 grader. Vårkänslorna hos Manhattan borna lyste. En vistelse som bara var helt underbar.

Jag och min partner-in-crime, Katrin drig idag ner till Miami. Här på south beach har vi hittat ett hostel som ligger två block fr vattnet. Underbart. Här ska vi stanna tills det är dags att på torsdag bege sig till Boston. En stad som ska bli så spännande att utforska och se vad den har att erbjuda. Mark och Grace som bor i New Haven ska komma till New York och hälsa på, de har vart en del i Boston och ska visa mig runt "deras" sida av Boston.
Jag på Miami beach

Summering av sista dagarna i Rio..

2009-04-15T21:16:00.000-07:00

Jag har lyst med en frånvaro sedan mitt senaste inlägg sedan dryga två veckor sedan tillbaka. Anledningen heter Rio de Janeiro. I love. Jag har sagt det förut om ett tidigare stopp att jag hade blivit förälskad. Och det har jag återigen blivit, och har tyvärr fått lämna staden bakom mig för att nu kliva in i möjligheternas land, amerikat. Men för att återgå till mina sista dagar i Rio. De bjöd på en hel del av den goda drycken Caipirinhia och naturligtvis en hel del jobb. Och jag hade turen att få gå på en fotbollsmatch i riktig brasilianska anda. Match på Maracaná, derby mellan Botafogo och Vasco Da Gama. Jag och teamet som fick möjligheten hamnade på Botafogos sida så hejade vilt på dem. Hade dock inte behövts, Botafogo kammade hem vinst med 4-0. Vad vi fick jubla. Oj. Flera gånger om. På matchen befann sig ca 70 000 människor, en helt galen stor stadio det vill säga. Men vad är Brasilien utan fotboll?

Och som vanligt finns det ett slut på varje stopp. Båtarna begav sig i lördags den 11 april för att ha nästa Boston i sikte. Vi vinkade av båtarna, jobbade de sista timmarna innan vi stängde igen paviljongen för att skåla tillsammans med de andra i race village och fira att en ledighet väntar för de flesta utav oss. Kvällen begav sig ungefär som de tidigare kvällarna i Rio in i Caipirinhians tecken och jag och min vän Sarah hade en av de roligaste kvällarna i Rio.

En ledighet väntar som sagt för de flesta utav oss och en del i teamet begav sig hem till Sverige, några till San Fransisco, Vancouver och Östkusten längre nedåt Boston. Min resa kommer i nästa inlägg. Mitt stopp här i Boston kommer säkert att bjuda på många roliga dagar men har svårt att se något slå Rio. Det är definitivt inte sista gången som jag sätter min fot i Brasilien. Uppdatering om mina senaste lediga dagar kommer inom kort. Befinner mig i den stora staden i Öst just nu, ni vet med det stora äpplet..

Tyvärr har jag inga bilder att lägga till just nu för krånglar lite med bildupplägget med det kommer inom kort..

Nedräkning

2009-04-06T13:58:00.000-07:00

Dagarna springer iväg här och nu är det inte långt kvar tills det är dags för att bege sig till de förenta staterna. Amerikat, Usa. Kärt barn har många namn. Men tills dess är det dryga veckan kvar här. Och nu är det slutklämmen. Inport race har ägt rum i helgen, vann gjorde Telefoníca Blue och prisutdelning skedde precis utanför vår Paviljong på vår veranda. Prisutdelare, självaste Kronprinsessan Viktoria. Tyvärr fick jag inga bilder på detta då min kamera låg inne i paviljongen och min kollega Jonas kameras batterie precis dog när Kronprinsessan gjorde entré. Men ska se om jag kan låna lite bilder av andra i teamet som jag tror knäppte bilder för fulla muggar.

Och som i vanlig ordning så efter Inport race så kommer Pro-am race. Och efter det så nalkas det prizegiving dinner och jag och Christian hade fått äran att dela ut priserna på middagen. Detta arbete innebär att man får vara med och mingla när gästerna kommer, arbeta under prisutdelningen, vilket egentligen innebär att stå på scenen med seglarna, för att sedan får vara med under middagen och festligheterna under kvällskvisten. Inte särskilt jobbigt. Kvällen kändes som den ägdes av Ericsson. De kammade hem flest priser och även Media Award, gick till Ericsson 3´s egna Gustav Morin. Kvällen bjöd på efter prisutdelningen på Sambatjejer med deras stora fjädrar till enastående samba musik. Showen utmynnades i att publiken rycktes med och när Edward drog tag i mig så var det inte läge att säga nej. Under kvällen slank även ett par Caiphirinias ner. Kvällen slutade dock ganska tidigt och när klockan var något över tolv så hoppade vi in i en taxi hem till hotellet, perfekt att avsluta när man är på topp. En lärdom att ta efter vid fler tillfällen.

Joanna, Jessica, Alyssa and me

Jag och Christian
Christian
På morgonen hade jag samt Katrin dragit iväg till den kända marknaden på söndagar i Ipanema, den så kallade Hippiemarknaden. Klockan sju stod vi klara vid marknaden, hade knappa två timmar på oss innan vi skulle bege oss till jobbet. Handlade väskor, smycken och håll i hatten, skinnpuffar. Ni vet sådana där stora som man kan ha som pallar hemma. 3 stycken. Katrin likaså. Har fått reda på att vi har 23 kg att ta med oss till respektive stopp och då pratar vi 2 sådan väskor. Och de var inte fyllda med stoppningen utan det kan man göra när man kommer hem, nu är det bara att platta till dem ordentligt. Mycket nöjd med mitt inköp.

Puffar högt och lågt

Race Village har vart flitigt besökt under helgen vilket är riktigt kul. Många nyfikna människor som ville kolla på Inport samt besöka vår lilla Volvo by.

Idag har jag vart ledig halva dagen, pratat i skype och msnat och tagit igen en del som jag har missat. Skönt att få den tiden med.

Imorgon är min lediga dag, blir först beachvolley, sedan lite strandliv om vädret tillåter. Har regnat ovanligt mycket i Rio tydligen, kul att man lyckats tajma in det, precis som i Alicante. Efter det ska jag hänga med bla Lotta från Puma, den tyska tjejen som jag nämnt innan, och ska upp till Sockertoppen. Blir förmodligen runt eftermiddag så man kan se solnedgången (såvida det inte ösregnar). Senare på kvällen har jag bestämt tjejkväll med Sarah från Ericsson. Dagarna rullar som sagt på och gäller att få ut det mesta av Rio nu, tycker verkligen om denna stad!

Tjejmiddag ute

På återseende!

Ipanema, segling och ett gäng scouter

2009-03-31T13:35:00.000-07:00

Dagarna fortsätter att rulla på här. Är blandat med antal besökare, från att ha en del lugna dagar varvas det med besök från bland annat Project Grael, skepparen Torben Grael har ett projekt här för barn för att hålla de sysselsatta. Vi har även haft besök från 800 scouter som besökte Paviljongen och fick lyssna på Mauricio, en av våra lokala som höll ett tal om Volvo Ocean Race. 800 scouter är en hel del scouter, kan säga att ljudnivån var realtivt hög!

800 scouter nedanför paviljongen

Mauricio håller talför 400 scouter om racet

Att vistas i Rio är inte bara farligt utan ganska kul med. Ipanema är en strand som ligger ca 3 km bort från där vi bor, på Copacabana. Där bestämde vi att spela beachvolley på morgonen häromdagen, kl 10-12 var det uppstyrt med nät, plan och ett gäng volvoiter. Fantastiskt att kunna börja dagen med ett pass beachvolley! Helt underbart! Bra träning och skönt att komma ut i solen på morgonkvisten!

Beachvolleygänget på Ipanema

Och idag, på min lediga dag, så var det uppstyrt med segling för de som ville. Vilket ingen sa nej till. Vi börjar ju inte förrän klockan 14 dagtid så hinns med aktiviteter innan. Det var två segelbåtar som Ericsson använder för sina gäster. På båten fick vi med oss José och en annan man som jag nu tyvärr tappat namnet på. Hur som så var en av dem i alla fall erfaren seglare, José. Han hade vart med i OS i Qingdao förra året. Tyvärr så var inte vinden med oss idag, det bjöds knappt på lätta briser men var roligt att ta sig ut till havs och var i alla fall avkopplande.

Crew onboard

Att resa segel krävs teamwork...

Mr Bowman Eller trivs med festis i handen, ser hård ut..

Efter det begav jag och Josefin oss hem, vår lediga da som sagt. Mötte upp en tjej från Puma, Lotta som kommer från tyskland. Våra planer var först att ta oss till Sugar loaf idag och klättra upp för berget med rep och allt. Men tar det nästa lediga dag. Idag blev det i stället Botanic Garden. Regnade dock en hel del så blev ett kortare besök men strosade runt lite och avslutade med en snabb tur i shopping center i stället.

Jesus statyn kan nästan ses från hela Rio, även från Botaniska

Lotta från Puma

Handlade dock inget utan planerar istället att tillsammans med Lotta ta mig till en marknad som ska ligga här i Rio imorgon innan jobbet drar igång.

Ikväll blir det after sail på Volvo paviljongen så kl 19 ska jag och Josefin mötas i lobbyn för att ta oss till Race Village, home sweet home...

En historisk målgång

2009-03-27T10:18:00.000-07:00

Efter 40 dagar gjorde Ericsson 3 något historiskt inom Volvo Ocean Race. De gick i mål, det längsta benet någonsin. Bara det kan tyckas vara en bragd. Men tillsammans med att Ericsson 3 startade 7 timmar efter de andra båtarna i Qingdao, utan någon vila från förra benet och med en trötthet i kroppen så kan jag knappt beskriva den prestation som Ericsson 3 lyckats att utföra. Det är ett bevis på styrka och fighting spirit som är enormt. Ett stort hejdundrade grattis till dem.
Jag hade själv turen att få se målgången ute till havs. Eftersom Ericsson 3 skulle kommit in runt 02.00 nattetid så åkte jag tillsammans med några andra ut till Race Village för att se dem komma in. Men vinden var inte tillräckligt stark och Ericsson 3 låg mer eller mindre vilandes ute till havs. Vilket gjorde att jag tillsammans med de andra gick och la oss i vår paviljong. En del sov på bordet, en del spelande spel och själv hittade jag baksätet på vår Drive S40 som jag blundade mina ögon ett tag. Blev inte mycket sömn dock och när klockan var dryga halv sex fick vi beskedet att nu är de nära. Snabbt iväg till båten som skulle ta oss ut.

Vacker morgon, på väg ut för att möta båtarna

Morgonvy

Ericsson 3 på väg mot målgången

Sarah&jag

Man kan ana Jesus statyn i bakgrunden

Stolta vinnare

Ericsson 3 på väg in till Race Village
Jag hade även tillsammans med Josefin, Katrin och Joanna fixat ihop en välkomst skylt till Gustav Morin på Ericsson 3 som jag tidigare umgåtts en del med. Ett internt skämt och en något förvånad Gustav visade tummen upp när Ericsson 3 seglade förbi oss. Inne på land fick en han stor välkomstkram och en nallebjörn med diverse tillbehör.

Fixar Gutav-plakat

Gustav, skäggig som få med sin nallebjörn i sin famn
Båten kom iland och det blev ett stort firande vi scenen, Magnus Olsson, tillfällig skeppare under denna sträcka, viasde upp sin glädje. Vilket alla gjorde, i form av skäggiga ansikten och där man knappt kunde se leendet. Men kroppsspråket visade desto mer.

Magnus Olsson, skeppare på Ericsson 3

Ericsson 3 tar emot pris
Sen var det dags att bege sig hemåt för några timmars vila innan arbetspasset slog på. Hann sova i 40 minuter. Inte mycket så när vi stängde paviljongen var jag nådigt trött. Men inte gick jag hem. Då var det nämligen dags för Ericsson 4 att komma i mål. En dryga 10 timmar efter systerbåten Ericsson 3 passerat målgången. Mottagandet var varmt, många brasilianare stod och firande när de steg i land. Kanske beroende på Torben Grael som är brasilanare och också Ericsson 4as skeppare. Också en fantastisk prestation.

Torben Grael, skeppare på Ericsson 4

Ericsson 4

Torben Grael hälsas välkommen
Sen efter det bar det direkt hem, en bit mat för satt sedan krypa till kojs. Under John Blunds vakande så gick även Puma i mål. Ett stort grattis. Vaknade utvilad när klockan slog strax innan 08.00. Skönt.
Börjar tidigare på jobbet idag så ska ner och äta frukost innan dagen bjuder på mer jobb.

Dansa samba med mig..

2009-03-24T15:56:00.000-07:00

Imorgon förväntas de första båtarna att komma in, först in kommer med största sannolikhet att bli Ericsson 3, en helt fantastisk prestation som jag skrev i mitt tidagare inlägg. Otroligt!

Har vart och är en stor väntan på båtarna, ska bli otroligt roligt när de kommer in. Tror att det kommer att dra en massa människor in till Volvo Ocean Race village. Och skepparen på Ericsson 4, Torben Grael, är från Brasilien och är känd i landet så kommer nog att öka på antalet besökare.
Race village ligger vackert benäget vid Guanabara bay, bara lyssna på orden som nästan rullar i munnen. Utsikt över vattnet, bergen och en flygplats som lustigt nog håller till mitt inne i centrum. En inrikes men planen lyfter med som mest 5 mellanrum. Otroligt.

Den lediga tiden har spenderats på restauranger, barer och längs med strandkusten. Vi bor på Copacabana, ett område kännt för turism men också känns för mycket kriminalitet. Prostitution är vanligt här och att bli erbjuden knark eller bli rånad är vanligt. I natt hade det vart pistolskott i centrala Copacabana och områden hade fått spärras av. Ju mer jag vistas här omkring och umgås med människor som bor i området, desto mer respekt får jag för denna del. Bättre är det på Ipanema där den mestadels lediga tiden har spenderats för mig. Även sambaområdet Lapa har jag besökt två gånger. Men är taxi som gäller, inget annat. Att åka buss är som att be om att bli rånad när nattens mörker har fallit.

Igår var det dags för en samla så många som möjligt från de som jag umgås med från race village. Blev ett stort gäng som drog till Ipanema, Irish pub, ja kanske är lite sorgligt när man är i Brasilien men är skönt att föröska få någon anknytning till hemma. Blev en quiz på filmer som pågick över en timme. Kunde inte ett enda svar. kanske för att jag alltid somnar på filmer?

Idag har vart min lediga dag. Skönt. Inväntade Mauricios, en av våra lokala som också var ledig. Och jag väntade, och väntade... tills jag insåg att det är mañana stukethär med. Vi skulle setts kl 13. När klockan var halv tre drog jag iväg själv och han fick istället, tillsammans med hans vän som under ett år läst i Linköping och ville öva sin svenska, möta upp mig vid Ipanema. Vi strosade längs med stranden, besökte två utsiktsplatser på en udde mellan Copacabana och Ipanema stränderna, och pratade om kulturen i Rio. Om arbetslöshet, välstånd, korruption inom poliskåren, favelor och vad som urskiljer en svensk från en Brasilianare. Kul att höra Luicianos, Mauricios vän, syn på skillnader och likheter som har besökt Sverige under ett år. Min reflektion över likheter är att vi har samma humor, ironi är stort här med. De är väldigt framåt, pratsamma och otroligt vänliga. Jag gillar det brasilianska folket otroligt mycket. Hade det inte vart för att Rio är den stad som den är med sina baksidor så skulle jag vilja jobba här under ett par år. Men att leva i sådan osäkerhet, att det är mer en fråga om NÄR och inte OM man blir rånad är att våga för mycket. För min smak i alla fall.

Imorgon anländer första båten, på återseende då.
Fungerar inte att lägga ut bilder just nu men imorgon ska jag göra mitt bästa för att ni ska få se lite bilder!

Rio, Copacabana..

2009-03-19T12:28:00.000-07:00

Nu är jag i Rio, en stad som erbjuder lite av det mesta. En fantastiskt vacker stad som har grönska, skyskrapor, stränder som uppgår till 90 km längs med Rios kust. Kulturen här känns väldigt mycket samba, känner pulsen i blodet när man rör sig på gatorna. Det är en storstad, det märks. Bland annat på storstadspulsen, människorna och mycket annat. Utanför fönstret där jag sitter nu hör jag trafiken strömma igenom Rios gator, sirener från ambulanser och om jag lutar mig lätt ut ser jag Copacabanas kust och dess jättelika vågor.

Jag skulle inte säga att jag känner mig rädd här, har fått många varningar innan jag begav mig hit om hur farlig stad det är men har inte upplevt den känslan ännu. Så naturligtvis gäller det att se upp, men det gör det på alla större städer. Däremot ser man fattigdomen, favelorna bakom de stora vackra områden, lätt undangömda. Det är lätt att bli tagen av charmen från denna vackra stad. Människorna är trevliga, luften är varm och det känns som om Rio-folket, cariocerna som lokalbefolkningen också kallas för, lever lite för dagen. Urbefolkningen i Brasilien är indianer och på 1500-talet gjorde portugiserna landet till en koloni, förslavade indianerna och och införde en katolsk tro samt sitt egna språk i ett land som nu är Sydamerikas största land. Idag är en tredjedel av brasilianerna, blandat mellan portugisiskt och indianskt ursprung. Övriga är afrobrasilianer, eller immigranter från Europa, främst Italien, Portugal och Spanien. Och jag kan meddela er att det är ett mycket vackert folkslag. Som ibland kanske väljer att visa lite för mycket hud för min smak.

Tyvärr missar jag nästan precis Karnevalen här i Rio, som slutade strax innan vi kom hit. Karnevalen är i köttets, dvs lustens, tecken.

I dagarna här i Rio, har vart här i fyra dagar nu, så har jag haft utbildningsdagar med Volvo ute på marinan där Racet håller till. Jag har även hunnit med att träffa en gammal vän från Australien tiden, Moa, som kastade iväg ett meddelande till mig och sa att hon befann sig också i Rio med sin familj. Mötte upp henne igår över ett par caipirinhas i sambaområdet Lapa och pratade tills klockan egentligen var alldeles för mycket. Men eftersom vi inte öppnar upp Race Village förrän imorgon så gjorde det inte så mycket.

Idag har jag vart uppe på berget där vi har The man in charge, Kristus. Fantastiskt vacker vy där uppeifrån. Oj! Såg hela Rio framför mig med alla dess stränder. Och på motsatta sidan från stränderna så låg Maracana, en fotbollsstadio som jag tror uppgår till världens största fotbollsarena. När den byggdes fick det som mest plats ca 200 000 åskådare! Idag är det inte fullt lika många som går in pga säkerhetsaspekter men fortfarande världens största. Där kommer det defintivt bli ett besök!

Thompa väntar på tåget, glass är gott..

Cristo Redemptor
Utsikt över Rio
Sockertoppen
Maracana, gigantisk stadio

Ikväll blir det ett restaurangbesök med våra lokala produkt specialister. Sen imorgon rullar det igång igen och då är det nya starka tag!

Buzios, på väg in i andra halvlek

2009-03-13T04:22:00.000-07:00

Anlände igår till Buzios, 3 timmar utanför Rio de Janeiro. Har en kort semester här innan arbete i Rio kör igång igen. Jag ber om ursäkt för min frånvaro av bloggen men har vart så skönt att vara hemma och ägnat mig åt diverse fikor, luncher och sovmorgonar och besök hos vänner samt familj. Känner mig totalt utvilad och har ny energi, härligt!

Buzios är för er information en semesterort som ligger som nämnd ovan, ca 3 timmar från Rio de Janeiro. Det var en fiskeby ända tills Birgitte Bardot kom på besök back in the days. Hon uttalade sig ofta och gärna om sin nya favoritplats på jorden och sen dess har inget varit sig likt. Turismen fullkomligt exploderade! Som tack för hjälpen sitter hon nu på strandpromenaden i brons.Ett turistparadis för de som tycker om att spendera pengar om jag förstått rätt. Men är fortfarande bra priser, ungefär som hemma i Sverige. Och fortfarande pittorieskt. Och skönt för känner inte den faran som utmålas i Rio. Hade med kameran till stranden och gick en promenad i morse, i ottan, med kameran i högsta hugg och inte en blick ägnad åt den.

Grönskan är stor här, vackert med de gröna träden, havet, blommorna och de små pittoreska husen. Riktigt gulligt. Värmen uppgår till ca 30 grader och solen värmer på desto bättre. Jag njuter.

Landade igår, hann med att strosa runt på byn, bada och njuta av både lunch och middag. Huvudet kändes dock helt tvistat efter flygresan men efter en god natt sömn vaknade jag utvilad och tog en promenad längs med stranden när kl var 06.50.

Morgonpromenad

Frukost vid hostelet
Sen efter det har det vart en heldag på beachen, badat massor, solat och läst böcker. Ätit majskolv på beachen, grillspett och några har surfat. Vågorna är fina här och sanden så mjuk och len mellan tårna. Pssar på att njuta innan tisdagen kommer, då är det full fart igen.

En av stränderna

Katrin kämpar med vågorna

Joanna&Jossan

Båtarna är nu starkt på gång, dock dryga tio dagar innan de räknar med att komma i land. Har en stark aning om att seglarna kommer att vara utmattade. Mina tankar är främst på Ericsson 3 som har imponerat, inte bara på mig men säkerligen på de flesta. Med att göra en start ca 10 timmar efter alla andra, utan någon vila till att ta sig förbi alla och nu ligga som nummer ett. Vilken fightingspirit! Trots att min satsning på detta ben låg på Telefónica Blue, som nu på något vänster efter min feltippning ligger sist, så hoppas jag på Ericsson 3. Vilken prestation!
Kommer snart med ny information om både Brasilien, om vad som händer här och Volvo Ocean Race tävlingen.

Summa kardemumma av första halvlek

2009-02-23T06:33:00.000-08:00

Jag sitter hemma hos Linda i Stockholm. En helg med vänner har vart fylld. Vänner från h e m m a. Ni vet, de som känner en innan och utan. Jag har tillsammans med 5 av mina närmsta vänner spenderat helgen hos Linda och Anders. Strosat på stan, fikat, promenerat och druckit vin och haft spelkväll. Vart helt fantastiskt!

Linda, hemma hos henne och Anders
Jag har just nu avslutat första halvlek av denna resa som jag gör, rent geografiskt men även mentalt. Jag har nu vart ute sen mitten av september och mängder, då menar jag mängder, av intryck öser över mig konstant. Folk frågar mig nu när jag är hemma vad som jag saknat mest, om de är skönt att vara hemma. Mitt svar är enkelt, jag är så glad av bara att vara. Att känna en vardag. Att komma tillbaka till verkligheten. Att inse att livet där hemma rullar på, precis som det gör när jag är borta.

Visst finns vardagen iväg, men den är helt annorlunda och allt är så enormt intensivt. Konstant. Och alltid en massa intryck. Precis när jag kommit till en ny destination, lärt mig vägen till och från jobbet (tro mig, jag med dålig lokalsinne får lägget extra krut på detJ ), hittat den bästa restaurangen att äta eller att ta med sig mat ifrån, vart supermarket finns och hunnit utforska staden i stort, så är det dags att packa väskan och bege sig igen. Nyfikenheten hos mig är ju också stor och vill ju när jag är på väg passa på att se så mycket som möjligt.

Men i Kina, i Qingdao främst, så tappade jag det helt. Jag var inte intresserad, jag brydde mig inte om alls hur den nya staden såg ut, vad som fanns eller vad som var typiskt kulturellt för Kina och vad som skilde oss åt eller sammanförde oss. Jag stod med intryck till upp över öronen och med ena foten hemma i Sverige. Missförstå mig inte, jag har mitt drömjobb just nu. Är otroligt kul och är så tacksam för att jag fått möjligheten att vara med och arbeta med Volvo Ocean Race. Men att komma hem nu, i dryga månaden, är helt rätt för mig just nu.

Barn i Kina anänder inte blöjor utan har hål på kläderna för att snabbt kunna göra sitt behov, kallt när det är nollgradigt ute, brrNyckelring med guldfisk i, är under inga omständigheter ok men i Kina tycker man tydligen så..
Jag har nu rest runt på olika destinationer, Alicante där starten gick den 11 oktober. Första benet gick till Kapstaden, däremellan hann jag resa runt lite i Sydafrika som jag är helt förtjust i. Wow, vilket land. Från Kapstaden tog båtarna sig till Indien, ett spännande land och nu kan jag i alla fall säga att jag vart där. Därefter begav det sig till Singapore, det stopp som vart längst på någon destination. Och det tackar jag för. Från Singapore till Kina, Qingdao och hann med ledighet i Peking. Och hann även med muren, shopping och förbjudna staden bland annat. Häftigt.

Båtarna är nu på väg från Qingdao till Rio De Janeiro. En resa som förväntas att ta upp till 40 dagar. Förväntad ankomst är runt den 20 mars. Och starten fick sig minsann en annorlunda sådan. Inte nog med att pressen är hård nog, då benet är det längsta benet i Volvo Ocean Race historia. Seglarna har heller aldrig seglat denna sträcka och inga tidigare erfarenheter kring vad som väntas finns heller. Det finns inte heller några speciellt noggranna sjökort att förlita sig på. Så när starten gick var adrenalinet igång, vilket blev lite antiklimax för Telefónica Blues del som skadade sitt köl strax innan startskottet ljöd. Så båten kom tillbaka, fick tas upp på land, fixas till och sedan ta sig iväg. Detta dryga dygnet efter. Ericsson 3 som också hade haft en del problem med att komma i mål efter första strapatsen mellan Singapore och Qingdao hann mer eller mindre bara in för att slänga ut saker från båten och på med ny fräsch mat. Nu är dock båtarna på väg, 5 stycken är med och tävlar på detta ben.
Telefónica Blue, efter starten..
Förra veckan hade jag tillsammans med de andra produkt specialisterna utvärdering tillsammans med Volvo management. Om stoppen som hade vart och hur vi i framtiden kan utveckla. Ena dagen avslutades med en middag på Pasta Plus. I fredags fortsatte utbildningen, en dag med management från Volvo AB samt Volvo PV för att knyta ihop säcken. Nu är jag ledig fram tills den 15e mars då första stoppet är Rio De Janeiro. Flyget har jag dock tidigarelagt till den 10e så hinner jag med lite sola på playan innan. Till dess kommer jag bara att njuta på hemmaplan, med frukost vid tvn och GP i andra handen. Det är minsann skönt att vara hemma!

Home sweet home

2009-02-16T04:15:00.000-08:00

Landade igår, efter en lång flight med försening. Så missade flyget från Helsingfors till Göteborg. Men landade igår runt 20.00. Skönt att komma hem. På svensk mark. Där trafiken är som den "ska vara". Och kranvatnnet kan drickas. Toaletterna är fräscha (åhjo, om man jämför våra publika toaletter med Kinas publika toaletter så kan jag meddela er att det är en enooorm skillnad, tänker inte ens gå in på hur och varför). Och när jag kom hem, kläcker pappa ur sig i bilen, utan att fråga innan, att han har gjort p a p p a s köttbullar. Och ni ska veta att de är goda, riktigt goda. Med sylt, pappas hemmagjorda brunsås och potatis. Var inte särskilt hungrig men ack så gott!

Skildes från övriga teammedlemmar och på återseende, tja redan på torsdag. Så en dunk i ryggen, high five och njut tills vi ses igen. Ungefär på den nivån. På torsdag samt fredag blir det uitbildningsdagar på Volvo. Fredag middag med Volvo, proffice och teamet. Sen släpps vi fria.

Och då blir det en resa till Stockholm på lördag med tjejgänget. Hälsa på Linda. Mys! Ser fram emot det. Övriga tiden kommer gå åt att hänga med människor som jag saknat, umgås med de som känner mig sen länge. Njuta av vardagen, kika på film, mysa i soffan och bara njuuta. Härligt!

Nu är det bara att forsätta med operation tvätt och fortsätta mysa hos mor och far. Skönt att vara hemma!

It´s a final countdown..

2009-02-11T21:58:00.001-08:00

De senaste dagarna har vart bra. Har vart på middagen som jag nämnde tidigare i mitt förra inlägg. Middagen blev dock liter mer än bara en middag. Under samma kväll som middagen var, i måndags, så var det även Puma/Green Dragon fest i samma hus som vi hade vår middag. Så skulle bara gå dit, ta en öl och gå hem. Men tjena. Visst. Var tillsammans med Jonas och Edward de sista som lämnade baren, klockan 04.00. Vad hände? När blev ölen så god? Och jag som skulle hem i tid..

På väg till middagen, trumpetförbud? Joanna är bedrövad

Johannes smakar på Petras födelsedagstårta
Födelsedagsbarnet
Tisdags morgon ringde klockan på 08.30. Kanske inte så tidigt men med 3.5 timmars sömn i kroppen så var jag inte alltför kaxig. Men höll en god min under hela arbetsdagen och kämpade på som vanligt. Däremot blev tisdagskvällen var lugn, med enbart ett besök på massage centret mitt över, kanske inte är så underligt? Tog en 70 minuters massage, till en kostnad på 68 kr. Inte alltför illa. Kul bild tagen i paviljongen med alla skolbarn som vi guidar runt
Daryl på Telefoníca Blue kör Q&A´s på paviljongen

Igår var det jobb som vanligt, efter det blev det snabbt hem för att ta en dusch innan jag, Katrin och Christian tog oss till en stand up kväll med "Who´s line is it anyway" med buffé. Träffade lite annat folk från Race Village som också var där och åt och kollade på showen. Buffén var helt enormt stor och fantastiskt god. Och showen, har aldrig vart på improvisationsteater innan men oj vad duktiga de var. Kul! Verkligen!Improviserar på scen

Idag är det återigen en kväll i lugnets tecken. En massage. På sin höjd. Me like. Och en filmkväll. Me like igen. Imorgon är det näst sista dagen och tror att det är inplanerat en middag med de lokala. På lördag är sista dagen, hämta kostym-dagen och dagen då Thank God they are gone partyt är. På söndag morgon är det flyg hem. It´s a final countdown..

Och så var det dags igen..

2009-02-09T01:56:00.000-08:00

Nej. Jag pratar inte om Inport-race. Som förvisso blev av. Där Ericsson 4 vann (gratulerar).

Jag pratar om fyrverkerier. Och det kinesiska nyåret. Som ALDRIG verkar att ta slut. Det är för-fyrverkeri, fyrverkeri när nyåret är, på riktigt (vilket var söndag för två veckor sedan), lite lagom efterfirande-fyrverkeri och idag, är slutklämmen på allt som heter kinesiskt nyår. Så nu smattras det som bara den utanför fönstret. Svårt att återigen beskriva det men galet, galet firande. Det är något vi hemma bör jobba på, eller kanske inte.

Har haft en hittills alldeles underbar dag. Vädret har för första gången på länge känt som hemma då det bjudits på äkta Göteborgs väder. Regn i luft och ruggigt. Men vad gör det när man är ledig?

Jag och Thomas var återigen lediga samma dag så tog en Courtesy bil, egen chaufför som körde oss och tog oss dit vi ville. Vilket var Tai dong, ett shoppingdistrikt där vi mötte vår lokala produkt specialist Joyce som skulle guida oss genom Qingdaobornas shoppingområde. Med sig hade hon en tjej vid namn (?) som väldigt gärna ville följa med för Joyce hade berättat om mig och hon nu ville hon lära känna mig. Naturligtvis helt ok. Men denna kvinna sa inte ett ord och när jag sträckte fram handen för att presentera mig så var det som om det inte syntes att jag sträckte fram den. Kanske hälsar man inte så i Kina undrar jag nu? Undrar vad hon trodde att jag ville genom att sträcka ut min hand? Och varför ville hon följa med? Hmm..

Joyce och hennes vän

Tai Dong

Shoppingen blev i alla fall väldigt lyckad för min del, hade två missions när jag gick dit och kom därifrån med de båda uppfyllda. Skräddarsy en kostym samt sängkläder. Kostymen blir en mörkgrå sådan, kavaj, byxa, kjol samt ett par svarta byxor till. Detta för en summa på 640kr. Detta ska jag hämta på lördag. Satinsängkläder var oerhört billiga. De sydde de på plats. Ett vitt set med 4 kuddfodral, två påslakan och ett lakan som täcker en dubbelsäng och ett likadant fast naturvitt för totalt 340kr!

Mäter mitt påslakan

Sedan blev det även ett par pumps för 50kr och en halsduk för 20kr. Överkomliga priser.

Något kinesiskt snabbkäk

Kaffe med glass är gott
Efter den inhandlingen drog vi tillbaka till hotellet och här sitter jag nu. Ikväll är det middag med Petra som fyller 37 idag.

Var förresten på massage igår, rakt över gatan finns ett stort massagecenter. 118 kr för 90 minuters massage. Var iklädd i pyjamas under hela massagen. Annorlunda upplevelse. Men ack så skönt. Kommer definitivt att besöka dem igen.

Jag i min pyjamas (och ni som inte sett mig på ett tag, lugn, jag hade fått hårbottenmassage, ser vanligtvis inte såhär galen ut)

Nu ska jag göra mig iordning inför kvällens middag. So long!

Inport-race

2009-02-06T21:22:00.001-08:00

Och så var det återigen dags. För inport-race. För andra gången. Om det nu blir av. Sitter på rasten och tittar ut vattnet. Idag är det klart ute men igår låg dimman tätt över vattnet. Inport-race tiden blev framflyttad till idag pga av den bristande sikten. Båtarna måste ha en viss sikt för att kunna vara säker ute till havs. Har hört att sikten måste vara 200 meter.

Idag stod båtarna redo när klockan stod tio. Första båten ut var Green Dragon, hon kom inte mer än ett par meter innan båten stannade. Tidvattnet. Inte tillräckligt hög vattennivå. Så de övriga tre båtarna fick vackert backa innan Green Dragon gjorde detsamma hon.
Ett av buden var att klockan 12 skulle båtarna ge sig iväg. Var bara till att hålla tummarna. Men det hjälpte inte. Båtarna kom iväg, utsatt tid men väl ute till havs så hände precis ingenting. Vinden var som bortblåst (Göteborgs humor). Båtarna stod mer stilla än vid kajkanten. Såg mer ut som en trevlig fikastund bland seglarna som gottade sig i solen samtidigt som de grämde sig att inte denna gång heller blev det av.
Hörde som senast att det bara är att invänta morgondagen, prognoser säger att det ska bli vind OCH klar sikt imorgon. Håller tummarna hårt.

Första gången, dimma? Avgör själva om ni ser Puma-båten

Dalai Lama? Nej, men celebert besök i paviljongen

De senaste dagarna har jag njutit av att bara vara. Helt underbart. Bara suttit på rummet efter jobbet, ätit take-away i sängen och läst tidningar såsom GP, DN och aftonbladet från Edward som fått med sig det från Sverige när han flög in för ett par dagar sen. Underbart! Kollat på film och serier i sängen. Känns nästan som att vara hemma, fast annorlunda. Hunnit med två besök på Club New York igen, After Sail och bowlat med Puma gänget.

Tompa gör allt för att få ner käglorna

After Sail, Joyce och Cindy

Igår kväll blev det att jobba sent, Volvo Trucks hade en lansering av nya lastbilar i Asien. Så ett event där två lastbilar avtäcktes, kunder bjöds på mousserande och lite mat som serverades. Var skoj att medverka. Dessutom var det guidade turer, Inport- price giving och lite annat som hände. Helt klart den mest aktiva dagen på paviljongen hittills. Kul!

Jerry gör guidad tur runt i paviljongen med en massa kineser

Mitt jobb,klädd i härlig orange, att hålla samman skocken. Alla uppdrag lika viktiga..

Stiliga herrar, Jonas o Seb, på kvällens eventJessica och arrangören Petra som stod bakom kvällens planering. Klara för kvällen, skål för det!

Har inte så jättemycket nytt att raportera annars. Det händer inte lika mycket här utanför paviljongen som det gjort på de andra stoppen. Och snart är det ju dags att resa hem, en vecka kvar drygt. Och det känns på alla. Ena foten hemma i Sverige och ena foten här i Kina. Gäller att försöka sluka alla intryck som ges.

Imorgon är min lediga dag, rapporterar från den samt hur det går för båtarna på Inport-race. ..

Måndag hela veckan..

2009-02-02T02:44:00.000-08:00

..är det ju inte. Men det är måndag idag. Vilket för min del, i säkerhet till skillnad till flesta hemma, betyder glädje. För idag har varit min lediga dag. Och den har vart precis alldeles underbar. Men inte alls som jag hade tänkt mig. Men det blir sällan saker här i livet.

Började dagen med en stadig frukost på hotellet, sådär runt halv tio snåret när det var dags att vinka av de som skulle till jobbet. Härlig känsla. Ner kom Tompa och gjorde mig sällskap. Även han ledig denna dag. Vår plan var att ta oss till den lokala marknaden, likt Silk Market som jag nämnt om som fanns i Peking. En marknad som heter Jimolu och där man kan pruta ner priser, det gillar jag, och även Tompa som är smålänning. Så efter frukosten var klar så tog vi taxi till Jimolu. Med oss var även Jessica, AC-Jockes (som sköter vår AC i paviljongen) flickvän som är här och hälsar på och jobbar lite extra för Volvo.

Efter vi anlänt, en taxiresa på ca en kvart så insåg vi att Jimo street var stängt och dess butiker samt marknaden inte var redo att öppna upp efter det kinesiska nyåret som nu firats alldeles för länge i detta jättelika land. Så ingen shopping, idag. Hade ju sett fram emot att handla en G10, för er som inte vet så är det en kompaktkamera, nog den bästa man kan få som tar otroligt bra bilder. Mina tidigare tankar har gått mot att köpa en Canon EOS 450 D, digital systemkamera, men ändrade planer. Men nu idag blev det ingen kamera alls.

Foto taget i taket på utanför marknaden

Riktiga puffar, stora sådana

I stället blev det en tur runt i Qingdao, strosade runt i området vid marknaden. Gick nerför en trappa och hamnade mitt i en kinesisk spelhall. Där lirade vi lite airhockey i en rökig miljö.

Jesscia och Tompa kör airhockey

Inte lika påkostat denna del av stan

Därefter tog en taxi och tog oss till ett utkikstorn, men dimman låg alldeles för tät så såg inte mycket av staden. Passerade på vägen upp till tornet 5 små butiker som försöker att livnära sig genom att köpa diverse skräp. Lite dåligt samvete när man snällt passerar förbi och skakar på huvudet. Där rök deras dagsinkomst under denna lågsäsong.

Krimskrams

Strosade vidare ner mot stranden där jag idag upptäckte dagens största kulturkrock. Ett gäng puffar (kineser) som badade! Och det var inte en eller två, det var många puffar. Sedan när vi gick ner till stranden upptäckte vi något ännu roligare. Där stod ett gäng puffar, iförda kallingar, badbyxor eller diverse utrustning för att träna. Ett gym på stranden. Inget konstigt alls, egentligen. Om det inte vore för att det är svinkallt och där stod puffarna och spelade beachvolley, gymmade och hoppade på sina små fötter för att träna lite, halvt nakna. Vi fann detta väldigt kul och fotade hejvilt runt till kinesernas förtret till att börja med. Sedan slutade det med att eftersom vi skrattade så för de såg så underhållande ut för oss att de pekade tillbaka och skrattade. Fick lite roliga filmklipp som jag lovar att visa när jag kommer hem.

Frusna puffar vet hur man håller värmen

Efter den intressanta upplevelsen så bar det hemåt. Först en snabbvisit in på Jusco, shoppingcenter 2 minuter från där vi bor, och köpte lite mat som jag tog med hem. Satte mig sedan i sängen med min take-away, en film och ett gott täcke och bullade ner mig. En underbar dag. No stress.

Kvällen har gått åt till att ha teambuilding. Denna gång anordnade av Jossan samt Jonas. Teambuildingen bestod av att spela Cluedo och mysa på Jossans rum. Därefter blev det frågor om paviljongen, typ frågor som hur många röda stolar finns på ovanvåningen av paviljongen, osv. Det blev inte jag och Joanna som vann utan Christian samt Tomas lyckades få ihop flest poäng. Gratulerar.

Nu blir det till att bädda ner sig i sängen efter ett varm bad. Go´natt!

Och så var det helg..

2009-01-30T22:21:00.000-08:00

Vilket igår firades med en lite after work. Så kändes nästan som hemma fast annorlunda. Jag samt de andra i teamet tog oss till den lokala puben, Club New York. Ett alldeles härligt, lite halvsunkigt hak. Me like. Och det verkar det som fler av race village folket tyckte då Puma, Telefoníca samt Ericsson dök upp. Käkade och drack den goda inhemska ölen Tsingtao under kvällen och notan gick på totala 50 RMB, vilket ungefär motsvarar samma antal i svenska kronor. Inte så dyrt med andra ord. Och fick ett VIP kort när vi kom in, för att vi jobbar för Volvo Ocean Race. Alla fick varsitt inplastade kort, ett någon av oss fick det helt rätt, någon fick felstavat namn, någon fel namn eller datum osv. Roligast är Christian som enligt kortet fyller år den 7/19? Hmm.. ?Kortet innebär i alla fall att det kan inhandlas dryck med 2 för 1. Dvs så kostade två öl 27 kr, inte så dyrt om man säger så. Kommer nog bli lite av ett favorithak, det känner jag redan på mig.

Joanna på Club New York

Annorlunda design av taket

På måndag är min första lediga dag här i Qingdao, får se vad som jag kan tänka mig att hitta på. Tror det kan bli en tripp till den lokala marknaden här, funderar på att sy upp ett par kostymbyxor samt klänning. Är ju inte så dyrt. Pratade även med ett svenskt par igår i Paviljongen som rekomenderade en nationalpark som finns här i Qingdao som ska vara vackert. Så är väl de två alternativen som står högst upp på min to-do-when-I-have-a-break-lista.Katrin på morgonkvisten
E4 fixas till efter ett hårt ben
Idag förväntas den sista båten att komma in, Green Dragon. Kan tänka mig att det blir lite extra uppståndelse på plats då mediakillen ombord är Qingdao-bo. Pompa och ståt!

Vad kvällen har att erbjuda är lite bastu, bad i poolen och lite vin med Katrin. Vem vet, kanske blir det ett till besök på det nya lokala favorithaket..

Båtarnas ankomst..

2009-01-29T03:27:00.000-08:00

Då var Volvo Ocean Race i Qingdao öppnat. Och första båtarna ankommit. Det är inte utan tvekan ett av de värsta benen hittills, och har svårt att tro att det finns något som kommer att slå detta benet heller. I tävlingen är det åtta (fortfarande officiellt då Ryska båten inte dragit sig ur utan bara inte seglar pga ekonomiska skäl)båtar men i detta leg är det endast fyra som kommer att fullfölja tävlingen, tre av dem har gått i mål idag i följaden ordning, Telefoníca Blue, Puma samt favorittippade Ericsson 4. Detta pga det otrolig extrema väderförhållande som är ute till havs. Bommar har gått sönder, båtar har läck in vatten (Ericsson 3) och en del båtar har inte kommit längre än till Taiwans kust där det vart tvungna att lägga till. Telefoníca Black ligger tillsammans med E3:an där och väntar på att fixas iordning. Så det var inte utan anledning det syntes stora leende på presskonferensen med seglarna strax efter de gått i land.

Telefoníca Blue på väg in

Puma nr två in
Varmt välkomnande, vandrar på "Kinesiska muren"
Ett gäng kineser trummar
Taget ifrån paviljongens ovanvåning

Pratade med en av seglarna på Telfoníca Blue (vinnarbåten på detta ben, som jag också för övrigt hade tippat som vinnare på detta ben i vår interna tävling så passar på att gratulera mig själv i detta blogginlägg, Grattis-bra jobbat, klappa klapp på axeln), Darrol, och frågade om det var en dusch som lockade nu? Men icke, " food and a beer" fick jag till svar medan han glatt höll om sin flickvän.

Sebbe fick låna en vakt outfit, blommorna?tja, ingen aning vems de var

Som sagt så är paviljongen också förklarat öppnat. Faktiskt i förrgår så har jobbat två dagar nu samt haft en utbildningsdag innan om den lokala marknaden här i Kina. Och intresset från Kineserna är stort. Riktigt stort. Men mycket mer kontrollerat än Indien som också visade ett stort intresse. Dessvärre är ett det ett stort barriär mellan oss och kineserna. Och det är språket, tyvärr. Men med mycket kroppspråk och gestikulerande kan man försöka att bryta den. Så istället får våra lokala produktspecialister jobba hårt, vilket de mer än gärna gör. De är jätteduktiga.

V-tecknet börjas redan när man är liten

Besökarna är som sagt minst sagt nyfikna och fotar gärna mycket och de som kan någon engelska utbyter mer än gärna ett par ord (läs många långa konversationer som handlar om precis ingenting för de tycker det är kul att använda engelskan).

Katrin provar tålamodet och förklarar vid en av simulatorerna

Funnen på vägen hem

Tillsvidare, ni hao ( hej samt hejdå)!

Det är inte varje år...

2009-01-25T09:04:00.000-08:00

...som man firar nyår två gånger som Jonas uttryckte sig. Sug på den ni.Men så är det. Nyår är firat, återigen eftre sisådär 25 dagar sedan, denna gång med kinesiskt nyår. Som ger sig in i Oxens år.

Jag har nu landat i Qingdao, som bara efter ett par timmar, imponerar på mig så mycket mer än vad Peking gjort. Men så kan det också ha att göra med idag så är det kinesiskt nyår. Och vad det innebär är svårt att försöka förklara och få er där hemma få ett grepp om. Men om jag säger att om ni tar alla fyrverkerier som ni någonsin sett, från alla nyår och övriga tillställningar, och adderar dem så har ni bara en bråkdel av de fyrverkerispel som jag upplevt här idag. På bara ett par timmar. Men jag kan minst sagt påstå att kineserna är svaga för sina fyrverkerier. Och då snackar vi inte små Kinapuffar. Vi pratar fyrverkeripjäser, med smällar och utan smällare.

Imponerade av alla fyrverkerier

Nej, det är inte löv, det är gamla fyrverkeriepjäser som Seb kastar
Bor på Crown Plaza, ett fint hotell beläget i centrala Qingdao. I hotellet finns Emporio Armanis butik. Finns gym, pool, hårsalong och diverse annat gott. Har hört ryktats från de som bott här ett tag att frukosten skall vara något utöver det vanliga. Jag kan enbart meddela att jag ser stort fram emot frukosten (ni som känner mig vet att jag är knäsvag för en god frukost).

Ikväll har vi som sagt mer eller mindre bara kommit hit för att sedan efter incheckningen, ta oss till Lennon, en pub i närheten. Beställde in ett gäng rätter som vi alla delade på, fantastiskt gott. Efter det tog vi oss ner till Volvo Ocean Race Village, kunde naturligtvis inte bärga oss. Eller så var det för att den bästa vyn över stadens alla fyrverkerier kunde ses därifrån.

Från restaurangen
Volvo Ocean Race village
Utanför vårt hotell, en del att städa

Imorgon kör vi igång vår egna utbildning igen. 9.30 ska vi samlas vid frukosten innan vi startar igång vårt möte. Nu väntar sängen och en god natts sömn. God natt och Gott Nytt År!

Destination Qingdao

2009-01-24T17:01:00.000-08:00

Nu var det dags att lämna Peking bakom sig och ta sig till nästa destination, den egentliga anledningen att jag befinner mig i Kina. Dvs Qingdao. Idag flyger vi till Qingdao, mitt på blanka dagen. Det tar dryga timmen att flyga till Peking (som ligger nordväst om Qingdao, en stad längs med kusten naturligtvis). I Qingdao är vi lediga under morgondagen eftersom det Kinesiska nyåret faller in under morgondagen (man firar det dock även ikväll). Sen är det dags att komma tillbaka in i business. Båtarna förväntas att komma in från den 28e tom den 29e som det ser ut nu.
Jag skrivit förut att jag inte avundas de som är ombord och vidhåller jag min åsikt, om än något starkare nu. Om jag har frusit här kan jag knappt ens ana hur det är att vara ombord med vindstyrkor till havs i den bitande kylan. Vågor som sköljer över en och att man aldrig riktigt blir torr.

I förrgår, fredags, ägnade jag mestadels av tiden att strosa återigen i Silk Market, köpte på mig lite nödvändiga, samt onödiga småprylar. Mest nöjd blev jag nog för mitt lilla högtalarsystem som jag fick för 150 kr som går till min Ipod nano. Nu kan jag lyssna på musik på hotellet och kanske tom lyckas att störa grannarna. Köpte på mig lite annat krims krams också. Så är det när det är billigt men lyckad faktiskt ändå hålla mig ganska bra från onödiga köp.

Igår var dagen mest en lång väntan. Skeppade hem en del saker tillsammans med några av grabbarna grus i vårt team. Så började tidigt på morgonkvisten att reka med FedEx vad det kostade, när de kunde hämta, hur lång tid det tar osv. Det kan till synes verka som det vore simpelt. Men nu är det så att jag befinner mig i Kina, ett land där man blir lyckligare än någonsing om man stöter på någon som kan tala engelska. Så både telefonsamtalet och mötet med FedEx på plats var minst sagt intressant. Summa kardemumma var att kl 15.00,ganska exakt, (dryga 7 timmar senare och många missförstånd fram och tillbaka) hämtades ett 25kgs paket för att skeppas iväg med mina, Jonas och Sebastians kläder för en dryga 900kr sedel var. Kläder förväntas (!) att komma hem i början av februari till Mr Thörnell, Sebastians far.
Efter det bar det snabbt iväg för att äta. Och det blev, håll i hatten, Pizza Hut! Tänkte att det kunde vara kul att ta seden dit man kommer. Eller..? Men till saken hör faktiskt att Sebastian är otroligt allergisk (inte bara allergisk) mot nötter samt skaldjur och med tanke på att språket är en barriär som heter duga så är riktigt kinesiska hak inte något att tänka på. Och det kommer ju faktiskt många fler tillfällen. Men gott var det!

Kallt? Ser det ut så?

Efter det blev det att strosa runt lite till i shoppingcenter, grabbarna drog till OS staden och såg sig om. Var sugen på det jag med men allt var tydligen stängt hade vi hört innan så kändes sådär att ta sig dit då. Dessutom är ju billig shopping aldrig fel..

Kvällskvisten, en lördag, bjöd på en liten utgång. Med betoning på liten. Vi drog in runt 22.00 snåret till ett område vi fått pekat på en karta av the bellboy på hotellet. Ett litet stråk längs med vattnet med barer, ganska gulligt och pittoreskt. Som ett mindre Clarke Quay, och charmigare. Slog oss ner och beställde in en mojito, vilket misstag. Smakade enbart sprit, säkert av den billigare sorten så blev en Corona istället medan mojiton blev ståendes på bordet.

Strax efter klockan slagit tolv drog hälften av oss hem(inkl mig), den andra hälften tog taxi till andra sidan av stan för att se vad den hade att erbjuda en lördagskväll som det faktiskt var. Själv somnade jag gott med huvudet på kudden efter ännu en dag i Peking..

Brrrrrr..

2009-01-21T22:21:00.000-08:00

Idag har det vart gaaaalet kallt! Och då menar jag galet kallt! Temperatur på ca -7 grader. Kanske inte låter så kallt. Men tillsammans med en vind som vart stark som en orkan gör det mycket kallare. Dock har det varit en fantastisk vacker dag. Solen har skinit och värmt så gott den kunnat. Trots det har det vart bitande kallt. Så vackra rosor på kinderna.

Mitt nya vrålåk
Dagen började med en tur runt i Förbjudna Staden. Vackert. Och stort. Lite historik kring Förbjudna Staden.

Den Förbjudna Staden fungerade som regeringssäte under Ming- samt Qingdynastierna under 1400-talet. Namnet Förbjudna Staden kommer pga att det enbart var tillåtet för kejsarfamiljen och hovet att tillträda området. Förbjudna Staden består av 9999 rum, detta av anledningen att nummer 9 står för Lycka. Att bygga fler rum, dvs över 10 000 rum skulle innebära att man förolämpade Himlen. Under andra världskriget blev Förbjudna Staden plundrat av Japaner men har sedan dess restauretrats och stöttas ekonomiskt av American Express.

Förbjudna Staden + mig
Väl inne i Förbjudna Staden såg det inte alls ut som jag hade förväntat mig. Jag hade sett framför mig en större yta med färre hus och större sådana. I stället möttes jag av ett mer pittoreskt, mindre och ganska små torg inom Förbjudna Staden. Fanns en del större palats. Där bodde kejsarfamiljerna. Husen var naturligtvis klädda i rött med en massa detaljer på taken och husen. Många statyer runt om och små trädgårdar. Turen runt i Förbjudna Staden tog oss ca 45 minuter. Hade kunnat njuta mycket mer om vädret hade tillåtet men var så fruktansvärt kallt att vi mer eller mindre bara tog oss igenom. Började vid entrén vid den norra delen (inträde 40 RMB, som konstigt nog står för yoan, vilket är ungefär likvärdigt med svenska kronan) och fortsatte söderut. Den norra delen bestod förr i tiden av kejsarfamiljens boende och den södra där ceremonier utfördes.

Ovan;bilder tagna inne i Förbjudna Staden
När vi väl kom fram blev det till ett snabbt (vilket betyder turista á la Japanstyle, fota snabbt och sen iväg) besök på Himmelska Fridens Torg som Förbjudna Staden mynnar ut i. Himmelska Fridens Torg var inget märkvärdigt mer än att det bär på en enorm historik, som det mesta här i Kina. Torget var stort, väldigt stort och går faktiskt under att vara världens största torg för er som inte vet. Tom 400 000 kvadratmeter.

Himmelska Fridens Torg, roligare än så blir det inte
Så efter vi tagit några snabba foton så tog jag, Katrin samt Joanna oss till närmaste tunnelbane station för att hitta ett café som kunde värma oss. Satte i oss en varm choklad med varm macka. Efter det hem till hotellet för att ta ett värmande bad och en powernap innan jag och Joanna hoppade in i en taxi till Silk Market återigen för att handla lite till. Blev ett par handskar, smink och lite annat krims krams för några ynka riksdaler.

Imorgon är planerna för att strosa lite till och kanske ta oss till OS byn. På kvällen blir det nog lite finmiddag. Vad härligt att ha semester!

En resa i öst...

2009-01-21T06:34:00.001-08:00

Som ni säkert har förstått så har jag nu tagit mig till fjärran öst och landat med fötterna i Kina. Ett land med alldeles säregen kultur och som sticker ut på många olika sätt. Jag har nu vart i Peking under två hela dagar. Vad jag fascineras av denna stad, något som förvånade mig lite, är att det är inte ett myller av folk. Jag hade något av bilden Ray-of-light videon med Madonna på näthinnan. Inte alls så faktiskt. Visst är det en storstad och det känns men inte som jag hade föreställt mig. Peking, i mina ögon, är ingen vacker stad.

Nu har jag dock inte hunnit att besöka Himmelska Fridens Torg eller Förbjudna Staden (planerat tills imorgon). Men Peking är en i mina ögon ganska grå stad. Dock en stad som vilar på mycket historik vilket gör den otroligt spännande. Mycket betong, plåt, gatusten och kallt. På något sätt dött. Finns otroligt många häftiga byggnader omkring som skulle kunna levas upp med lite belysning men allt är ganska platt på något sätt. Svårt att beskriva. Kan inte riktigt bestämma om jag gillar det eller inte. En sorts tragisk charm.

I tisdags, igår, så var det dags att gå på jakt efter riktiga vinterkläder. Min resväska har inte kryllat av sådana kan jag tillägga. Så efter att vi hade vaknat efter en sovmorgon begav vi oss ut för att leta shoppingcenter. Åkte först till ett större varuhus, inspirerat med västerländska butiker där vi strosade runt. Insåg ganska snabbt att det var inte "det" varuhuset som Peking är känt för, det vi alla vet vid namn Silk Market. Marknad som tidigare vart utomhus men nu befinner sig i ett stort köpcentra. 7 våningar av sjukt mycket affärer.

Så vi tog en taxi dit, billigt för övrigt, och shoppade loss i tre timmar! Jösses säger jag. Där gäller det att ha tålamod och prutkunskaper i största högg! Vilket jag från början inte trodde jag skulle klara av med oj oj vad jag imponerade på mig själv. Kom därifrån med två jackor, en väst, två jeans, en hood-tröja och underkläder för under 1000kr. Samt en väska också. Och ändå hann jag och Joanna klart. De andra tröttnade efter ett par timmar medan vi tappert kämpade in i det sista. Men ett besök på fredag blir det nog också:-)

Silk Market, tygmecka! Me like!

Utanför shoppingdistriktet

Så när vi idag tog och till Kinesiska muren var vi varmt klädda. Temperaturen ute var strax under noll grader. Gick upp i ottan för att komma med en buss strax efter sex imorse. Resan till dit vi skulle, Simutai, tog oss 3.5 timmar. Där vandrade vi i 2 timmar i konstant uppförsbacke innan vi nådde vårt slutmål. Och vad ska jag säga. Vackert. Fridfullt. Magiskt. Otroligt. Lugn. Hela upplevelsen av att bara vandra, i trappor, oregelbundna, uppför i en frisk luft med solen skinandes var magisk. Bredvid mig fanns bara en enorm utsikt och en tystnad som jag har längtat efter. Ett lugn som spred sig i kroppen.

Vetskapen att 300 000 människor(bönder, soldater och kriminella), på 200-talet f.Kr byggt denna mur och att tiotusentals offrat sina liv under åren som byggandet pågick fascinerar mig. Tanken slogs ett par gånger under vandringen om hur jobbigt och smärtsamt det måste ha varit att vara en del av de som byggde muren. Även att arbeta som vakt och patrullera runt på muren. Men så vackert att vandra längs med muren. När vi nått toppen, eller snarare så långt man fick gå stannade vi och insöp den utsikt som bergen och muren långt bort bjöd oss på. Sedan gick vi neråt igen. Det tog inte lika lång tid och efter dryga timmen så var vi nere. Där väntade vår chaufför som tog oss till ett matställe där det bjöds på mat. Gott då vi var både hungriga, törstiga och trötta. Hemresan slocknade jag direkt och vaknade 3 timmar senare när vi var tillbaka i stan i Peking igen. Klockan hade då slagit något över fem. Ännu en underbar dag på denna resa var avklarad och jag är så glad över att jag fått möjligheten att besöka Kinesiska Muren!
Och här hade vi alla nått toppen!

Peking, äntligen!

2009-01-19T06:36:00.000-08:00

Nu har jag äntligen landat i detta magiska land som jag har så mycket förhoppningar och förväntningar på! Landet som jag så många gånger viljat åka till men inte känt att det ligger på min prioriteringslista. Så detta stopp är nog det stopp som jag sett fram emot mest och är mest tacksam för att få se. Ska bli så otroligt kul att få uppleva Peking och Kina!
Lite kort information om Peking. I Peking bor det 17.4 miljoner människor varav drygt 7 miljoner av dem inne i centrum. Mer eller mindre som hela Sveriges befolkning. Peking är Kinas politiska och kulturella centrum och har under sin långa historia utvecklat ett mångsidigt och unikt kulturarv. Mest känt är Himmelska Fridens Torg och det kejserliga palatset och templen i Förbjudna staden som sedan 1987 finns med på Unesco:s lista över världens kulturarv. På världsarvslistan återfinns även Himmelens Tempel.
Utanför staden finns också ett antal praktfulla kulturarv, som den Kinesiska muren i norr och nordväst, och Minggravarna.
Allt detta hade vi tänkt att hinna med under de dagar som vi har att spilla här i Peking.

Landade här idag eftermiddags, lite lätt trötta i kroppen efter kvällens och nattens party. Som jag skrev igår var det Thank god they are gone party ute på Marinan på en exklusive klubb som heter One degree fifteen. Innan dess var vi ute med de lokala som vi arbetat med och åt innan vi begav oss dit. En kul kväll som bjöd på dans under bar himmel.

Gänget samlat, taget efter middagen

Det fick jag dock äta upp idag när klockan ringde 06.00 för att packa ner det sista innan bilarna kom för att köra oss till flygplatsen.
Har redan märkt av kommunismen här och dess övervakningssystem. Bara att skaffa ett kontantkort till mobiltelefonen var en utmaning i sig. Tre stycken olika papper skulle skrivas på och sedan behandlas under en väntetid på ca en timme. Så fick snällt sitta ner och passade på att få lite mat i sig och ta en kopp kaffe med kanel på toppen.

Taxiresan från flygplatsen till hotellet,påpälsad för första gången på länge
Nu bor jag tillsammans med Joanna i ett hotellrum mitt i centrala Peking för en kostnad på ca 200kr per natten. Jonas, Sebastian och Christian delar rum på samma hotell och Katrin tillsammans med Tomas bor på vandrarhem lite längre bort. Kvällen gick mestadels åt att ta sig hit, gå ut och handla mat som vi skulle äta på hotellet.

Jag och Joanna rekar potentiella matställen

Frosseri på hotellrummet, 15 yoan för fried rice
Imorgon ska vi mötas upp för att göra lite planer hur och vad vi vill göra de kommande dagarna (är här till på söndag då vi flyger till Qingdao). Som det ser ut just nu så blir det de kulturella arven som jag nämnde ovan. Men först på listan ligger shopping, mina flip flop tillsammans med shortsen gör inte alltför mycket nytta här i vinterkylan! Är strax över noll grader och disigt. Men njuter ändå av varje sekund. Äntligen, äntligen är jag i Peking!

Båtarnas avresa..

2009-01-18T21:17:00.000-08:00

Då har klockan slagit 13.18, Singaporiansk tid. Startskottet har just gått, klockan 13.00 för att vara exakt. Stämningen i Race Village som idag öppnades klockan 09.00 har vart hektiskt och stämningen och pulsen har vart hög. Som det alltid är avresedagen. Och som det också alltid är, när båtarna har gett sig iväg så är det som att lyfta bort tunga stenar från allas axlar i Race Village.

Exakt såhär trött är man när båtarna begett sig iväg, Sebbe

Dagen började med en gudiad tur för min del med gäster från Malaysia. När gudiade turen var över så skulle jag ta ner dem mot båtarna och väl där mötte jag Craig, logistikansvarig för VEMUK (Volvo Event Management UK) och han hade pass för att komma ner på bryggan där seglarna befann sig tillsammans med media och sina familjer för att förbereda sig inför avresan. Och det passet tackade jag inte nej till. Så gick in och fotade dem samt lyckoönskade en del av av seglarna som jag har fått möjligheten att prata med innan. Kul!

Besökare i Race Village för att se VO70 båtarna bege sig mot Kina

Ericcson 3 crew
Ovan, skipper Torben Grael för Ericsson 4 och deras båt

Pumas skipper, Ken Read

Telfoníca Blue

I detta stundade nu, 27 minuter efter starten, leder Ericsson 4 med Puma i täten. Men som det ser ut så väntas det ta 12 dagarn innan båtarna når Quingdao. Ett ben som enligt seglarna själva kommer att vara det tuffast benet då kylan samt vinden kommer att bli mest påtaglig. Önskar dem ett stort lycka till!

Själv väntar ett thank-god-they-are-gone-party ikväll innan flyget tar mig till Peking imorgon bitti. Tack Singapore för denna gång och adjö!

Dags att knyta ihop säcken..

2009-01-18T12:00:00.000-08:00

Har nu, efter dryga fem veckor i detta land, känd som Singapore hunnit att göra en del reflektioner.
Observationer över staden, människorrna, hur de arbetar och den allmänna uppfattningen har fått ge intryck och hunnit att sjunka in lite.

I mina ögon, kanske något också färgade av stoppet innan (Indien), så ser jag landet Singapore som landet i Asien som sticker ut. På många spännande sätt. Jag fascineras fortfarande av, att ett land som Singapore, som inte är längre bort än 45 min ifrån Indonesien och inte mycket längre bort från Malaysia (ser Malaysia från vår hotellstrand ) kan urskilja sig så mycket, om ja nästan precis allt. I Singapore är det förbjudet med så mycket, du får tex inte tugga tuggummi (inte ens föra in i landet), cykla på vissa områden, äta eller dricka på tunnelbanan. Du får ej heller spotta eller kasta skräp på marken. Och visst, det kan tänkas att det finns de regler hemma också, men här hålls det till punkt och prick för priset är högt om du får böter. Samtidigt som det är strikta regler och skärpta lagar så finns det så många undantag.

Ett av undantagen är bilkörningen. Det är strikta regler om hur viktigt det är att använda säkerhetsbälten i detta land, höga böter annars. Men ändå är det tillåtet att frakta folk på lastbilsflak, utan någon säkerhet alls, så länge man håller sig till det antal som står på bilen som får åka med och håller hastighetsbegränsningarna. Hur kan det förklaras vet jag inte. Men så är det.
Singapore är ett land som har vart en koloni under England men som slog sig fria någon gång på -40 talet. Andelen kineser uppgår till ca 70% av befolkningen har de övriga 30% är en mix av övriga asiater och annat folkslag. Det största intresset som ligger nära Singaporianerna är shopping. Det är andra är shopping. Och även det tredje. Singaporianerna konsumerar otroligt mycket, allt från elektronik till kläder till allt som går att köpa för pengar.

I Singapore finns överdrivet många shoppingmall som också är överdrivet stora. Det mest spännande är att det alltid, oavsett om klockan just slagit öppningsdags eller stängningsdags så myllrar det av Singaporianer i centren. Och de rör sig så sakta (tom oförutsägbart som en kollega vid namn Edward hade lagt en reflektion över), och har man bråttom, (eller svensk som alltid är på väg någonstans med ett skarpt mål i sikte), så är man körd. Då hamnar man bakom någon Singaporian som varken har, till synes, mål i sikte eller särskilt bråttom. Ett större problem för oss som kommer ifrån västvärlden.
En annan del är servicen, folk är otroligt trevliga men lyckas på något sätt att alltid bli fel. Och då är ändå engelska ett modersmål för dem.

Det ska också här tilläggas att de flesta singaporianer efter varje mening lägger till "lah". Varför har jag ingen aning om. Och varje gång de skrattar sätter de handen för munnen, verkar vara fult att visa tänderna här. Oj vad jag har gjort bort mig många gånger då.

Och när man lämnar visakortet, visitkort eller kontanter så är det viktigt att man tar emot de med både händerna och även lämnar över de likadant. Visar på respekt. Tur att jag hade hört det innan för det är tydligen förolämpande att inte göra så. Tänk så många små saker som gör oss annorlunda och hur man kan uppfattas. Utan att ha en aning om det.

Kul också är att många, inte bara här, kallar simulatorn för stimulator. Utan att reflektera.

Är oerhört spännande att få insyn i Singapores vardag, och trots att jag ibland kan finna Singaporianerna underliga så är det ett land som jag har kommit att gilla otroligt mycket. Tackar för min vistelse i detta land och ser fram emot nya reflektioner i ett land som jag tror har fantastiskt mycket att ge, Kina... Here I come.

the final countdown..

2009-01-16T20:10:00.000-08:00

Nu är vi inne på lördagen, dagen före båtarnas start.. pulsen bland seglarna stiger och race village förbereder sig för att fira av båtarna, knyta ihop säcken och sedan ställa in sig på Kina, qingdao, som är nästa stopp. Det är något av blandade känslor denna gång för min del att bege sig vidare, detta är ett stopp som jag har uppskattat otroligt mycket. Delvis av vår ledighet, klimatet men också bara atmosfären från Singapore. Men nya tag och ser fram emot ett par dagars ledighet i Peking.

Har inte vart alltför aktiv när det gäller bloggandet men har mestadels arbetat. Däremellan har jag hunnit med Girls night out, vilket innebär free flow i onsdags. En kul kväll som startade på Insomnia där det bjöds på live musik som var fantastiskt bra. Efter det bar det iväg till ett flertal andra barer men slutade efter många turer på Insomnia, kanske något sent eller tidigt på morgonkvisten. En kul kväll helt enkelt.

Partygänget på Insomnia

Har även hunnit med en teambuilding. Klev upp på morgonkvisten för en liten skattjakt. Vem som vann vet vi fortfarande inte.

Taget kl 07.30 vid vårt hotell

Jag har också hunnit med att göra en liten river cruise på floden som går genom Singapore. Jag och Joanna hoppade på en 45 minuters gudiad tur, liknande Paddan. Turen var riktigt fin, tyvärr kunde man ju inte höra vad våra kära guide sa, Singaporian som han var, mumlade fram något på engelska som slutade på -lah hela tiden mer eller mindre. Ett tillägg som verkar läggas till efter varje ord. Intressant.

Har även fått möjligheten att gå ombord på Telefoníca Black, en av båtarna som är med i racet och tävlar. Hade en grupp som jag guidade som skulle på båten och då fick jag också kliva ombord. Har sett båtarna så många gånger på nära håll men aldrig vart ombord. En oerhörd intressant upplevelse. Oj så trång de lever och allt de extrema som jag pratat om har jag nu en förståelse för. Trots det har jag bara sett en bråkdel av vad de faktiskt upplever på de sju haven. Måste säga att jag om jag var imponerad förut så är det inget emot vad jag är nu, är mäkta imponerad av att det klarar av att leva så! Tyvärr får man inte ta några foton om hur det ser ut nere under däck.

Ikväll är det sista lördagen här i Singapore. Det betyder att ta sig in till stan. Slutar kl åtta ikväll, sen blir det hemåt för en snabb dusch för att sedan bege sig till stan, äta lite mat och sedan blir det nog sista Jazzclub besöket. Imorgon öppnar vi upp paviljongen kl 09.00 och kör tills 18.00. Båtarna beger sig iväg redan under förmiddagen, detta ben kommer att bli tuffare pga av att vinden ligger emot dem och kylan kommer inte att göra det lättare. Jag är mer tacksam än någonsin att jag inte är ombord på båtarna.

Prizegiving dinner

2009-01-12T01:17:00.000-08:00

Har en kortare rast nu på paviljongen och skriver några rader. Var på Prizegiving dinner igår som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Middagen startade kl 19.00 då det bjöds på mingel och champagne. En dryga halvtimme senare var det dags att slå sig till bords. Kan gissa att vi var ca 500-600 gäster igår. Det bjöds på en 3 rätters middag med god dryck till. Under tiden spelades det live band på scenen, hölls tal och naturligtvis anledningen till att vi var där, prisutdelningen. Sebastian och Josefin hade fått priveligiet att jobba under prisutdelning så de stod på scenen och var ansvariga att ge rätt pris till rätt lag (och framför allt att inte tappa glaspokalerna!).

Min bordskavaljér HenrikRosers, caterimngfirman fick för en gångs skull själva bli bjudna på mat

Nedan följer de priser som delades ut i kvällen;

LEG THREE PRIZES
Best 24 hour run - 293 miles, Team Russia
Inmarsat Media Prize - Rick Deppe, PUMA Ocean Racing
Wallenius Wilhelmsen Logistics Seamanship Award - Edwin O'Conner, Delta Lloyd
Leg Three, 3rd place - Ericsson 3
Leg Three, 2nd place - PUMA Ocean Racing
Leg Three, 1st place - Telefonica Blue

Telefonícas Bouwe Bekking tog gladeligen emot pris för första placeringen av ben 3

Ericsson 3 firar 3 plats, på bild Gustav som även var med i Indonesien

Efter prisutdelningen var klar, efterrätten låg i magen så rycktes borden undan och ytan blev till ett dansgolv istället. Så där stod vi, ett gott gäng och dansade på stranden där det endast var ett tak över huvudet. Temperaturen var alldeles perfekt och pulsen hög.

Party party

Därefter var det dags att bege sig till den riktiga festen, ett par hundra meter bort, mitt emot vårt hotell (där vi för övrigt firade nyår också). Så strax efter tolv tog vi oss till Café Del Mar och satte oss bekvämt i ett par jättestolar. Var duktig och beställde mig en cola utan rom. Kanske lite för bekvämt i stolarna så blev trött och bestämde mig, strax efter klockan slagit 01.00 att jag skulle ta mig över gatan hem till mitt hotellrum. Och så blev det, vilket jag är hemskt tacksam för idag när jag vaknade.

Tillbaka i gemet och In port race

2009-01-10T22:19:00.000-08:00

Nu är vi tillbaka in i matchen igen, nu är paviljongen uppe och står öppen för publika besökare. Vi öppnade upp den 8e januari officiellt med pompa och ståt. Seglarna presenterades på scen, Vd´n för racet, Knut Frostad höll tal och förklarade Volvo Ocean Race Village öppnat. Därefter följde musik, asiatisk dans och annat som de lokala sponsorerna bjöd på.

Två dagar senare, det vill säga igår den 10e, så fick jag förmånen att följa med en av båtarna som lägger bojarna inför en tävlingen In port race, som går i närheten av hamnen ( 6 sjömil). Väderprpgnosen ett par dagar innan såg inte så bra ut, oroväckande då jag skulle ut kl 10 och inte komma tillbaka förrän runt 16.00. Men vädret höll sig på min och seglarnas sida så bjöd på en hel del vind men sol. Så tävlingen blev intensiv och oerhörd spännade.

Jag och de 3 som fixade bojarna

Jag med båtarna i bakgrunden

In port race är ett matchrace, dvs en tävling som pågår under två timmar med två deltävlinhar där båtarna på en anlagd bana tävlar mot varandra. Detta var det andra som anordnats i Volvo Ocean Race 2008-2009. Oerhört kul för fick förmånen att se båtarna på nära håll, ett par meter ifrån, och se när de rundade bojen som vi lagt ut. Med tanke på att banan, som är ett par hundra meter, är eoerhört beroende på hur ligger vinden så var vi tvungna att ändra bojen 3 gånger pga vinden ändrats, banan var för lång och sen var det dags att ändra kurs igen så att vinden låg på 20 grader. Detta medföljde att racet inte kördes igång förrän 25 minuter senare än vad det skulle ha gjorts. Men snacka om första parkett!

Första rundningen, Puma tar täten (th) följt av Ericsson 4 (tv)

Tuff fajt mellan båtarna

Brasilianaren Torben Grael med besättning ombord på Ericsson 4 vann In-port racet och drog ifrån ytterligare i täten av tabellen. Ken Reads Puma gjorde en bra insats och vann den första deltävlingen av In-port racet, men föll tillbaka i den andra. Puma tog dock den totala andraplatsen före skippern Bouwe Bekkings Telefonica Blue.

Andra rundningen, tv teamet framför oss

Så ikväll, dagen efter In port race, blir det prizegiving dinner som jag också har fått förmånen att bli bjuden på! Så kl 19.00 så är det middag vid stranden (också tur där med att prizegiving dinner hålls vid vårt hotell och stranden). Till råga på allt med min tur just nu, så börjar jag inte förrän kl 14 imorgon vilket innebär att jag kan gå på festen som arrangeras efteråt. Inbjudna på festen är naturligtvis seglarna och annat VIP folk tillsammans med organisationen. Ska bli skoj!

Teambuildning

2009-01-05T07:49:00.000-08:00

Idag har vi haft tembuilding, som så många gånger förr. Idag var det jag och Christian som stod för tävlingen i temat Robinson (eftersom vi befinner oss på en ö). Så tävlingen gick under namnet Sentosa Survivor, bestående av 3 lag, lag Nord, lag Väst och lag Öst. Tävlingarna var uppdelade i olika moment, en snöretävling där man i princip sitter fast i varandra men ska trassla ur sig, klurigt men kul, gåtor, faktafrågor om Singapore. Och som i Robinson anda så skulle en röst också läggas, men tyckte att vore för hårt att rösta ut någon, vi ska ju trots allt spendera en hel del tid ihop på riktigt så istället fick alla lägga en minuspoäng på det lag man ansåg var en största konkurrent om förstaplatsen. Det lag som fick mest fick också en minuspoäng. Lag Väst stod för det minuspoänget.

Lag Väst, Katrin och Sebastian med deras flagga, som alla beordrades att fixa

Lag Nord bestående av Jonas och Joanna med deras hemmgjorda flagga, fightingface

Lag Öst, Thompa och Jossan, tog tävlingen med en

något mer klackspark, flagga i högsta högg

Självklart en mer fysisk övning där grabbarna i laget skulle springa och hämta kort där det stod en bokstav på varje kort. Tjejernas uppgift var att sätta ihop de bokstäver som kom in till ett ord. Kuriosa kring Singapore hamn, som för övrigt är världens största fartygsstopp, är att i snitt så väntar de dryga 2000 fartygen utanför Singapore på att få komma in. Väntetiden går upp mot 48 timmar innan de får lasta på eller av! De är för övrigt de fartyg som jag ser från hotellrummet.

Grabbarna redo att köra, tjejerna likaså Klurigt värre? Men de löste det, tillslut

Teambuildingen avslutades efter ca en timmas tävling med lite skumpa. Vem som vann, det kan jag inte avslöja ännu då mina kollegor kan tänkas läsa detta.

På kvällskvisten delades vi upp och några av oss tog oss bort till ett hotell som ligger en bit bort från där vi bor. Åt middag och njöt av utsikten precis vid vattnet. Dock känner jag mig lite halvkrasslig men bara att köra på!

Imorgon är det dags för paviljongen att välkomna besökarna in. De två första dagarna kommer dock nog att vara något lugnare, det är endast för inbjudna gäster, den officiella öppningen är inte förrän den 8e.

Ska bli skoj att köra igång igen!

Nightsafari...

2009-01-04T10:14:00.000-08:00

I fredags valde vi (jag, Jonas, Gustav och Christian) att bege oss till det välkända nightsafari som ligger här i Singapore. 1.1 miljoner människor besöker årligen detta spektakel men alla dess djur som man kan hitta. I den trpoiska miljön finns upp till 120 djurarter varav 30% är utrotningshotade. Att välja en fredagskväll var kanske inte det bästa valet då kön till en guidad tur innebar en väntetid i 40 minuter.

Gustav och jag

Efter den guidade turen på 45 minuter så var det dags för en djurshow. Bjöd på en del underhållning med väl inneövade nummer. Efter showen var det dags för att avsluta kvällen med lite mat så blev ett besök inne på deras restauranger, Bongo Burger. En kväll i riktig turistanda och om sanningen ska fram så var inte upplevelsen mycket mer än vad man kan uppleva på vilket zoo som helst men helt värt ett besök för att fördriva tiden under en kväll.

Gustav, Christian, jag och Jonas

Dagen efter, i lördags, så jobbade jag, Christian, Ivy och Janet mellan 10-16 igen. Efter det bar det hemåt, blev en powernap innan alla vi som inte jobbade tog oss in till ett supertrevligt område vid Raffles där vi åt god mat och snackade strunt. Mätta och belåtna tog vi oss vidare in till Clarke Quay, för er som känner till Singapore så vet ni att det är ett partyställe med massa trevliga barer, pubar och klubbar för de som vill det. Vi åkte in, träffade upp Gustav och Mikael, på ett ställe som heter Clinic. Ett underligt koncept där allt utgår från en klinik helt enkelt. Man sitter i rullstolar, sjukhussängar och omgivningen är inredd med sjukhusstil. Hur underligt som helst. Men var ju tvungen att ta ett besök dit bara för att. Efter det gick anslöt resten av teamet som hade jobbat och vi alla hamnade på en pub där ett live band körde i flera olika omgångar. Riktigt bra! Så vi trillade faktiskt inte hem förrän kl 04.00.

Clarke quay

Jag på Clinic

Vilket innebar ett oerhört trött jag som hade ställt kl på 08.00 för att tillsammans med resten av teamet fira Joanna på hennes födelsedag, 26 år, gratulerar! Det bjöds på skönsång av alla och en present från teamet.

Efter skönsången blev det en tupplur igen innan jag och Jossan tog oss in till city för att luncha ihop, också även min frukost. Hann naturligtvis med en fika efter det på Pacific Café med Mikael innan klockan slog 16.00 och det var dags att börja mitt sista arbetspass vid simulatorn, är inte jätteledsen över det. KL 22.00 stängde vi ner, och började att packa ner hela kalaset vid shoppingcentret där simulatorn har stått. Sen blev det en resa på lastbilsflak till Volvo Ocean Race Village där vi byggde upp simulatorn igen . Kom hem strax efter 01.00 och är lite grusig i ögonen just nu.

Janet, dricker bubble tea, te med gelekulor, sådär gott
Simulatorn
Janet och Ivy, asiatisk med "V-tecknet"

Imorgon blir det en dag fylld av besök i Chineese Garden med Joanna och Jossan och för den som nu mer vill följa med. Sen på eftermiddagen är det återigen dags för vår teambuilding, jag och Christian anordnar det denna gång. Vi har bra spännande planer på gång men avslöjar dem efter tävlingens gång..

Tills dess, må fint därhemma!

Ett blött nyår..

2009-01-01T18:49:00.000-08:00

.. blev det i alla dess bemärkelser. Främst avslutandet på kvällen då alla låg blöta i poolen, och för att champagnen var alldeles för god. Men för att börja i rätt ordning.
Dagen börjades med jobb på Vivo köpcenter. Nu är ju simulatorn på plats för att marknadsföra Volvo Ocean Race Village som öppnar upp den 8e (vi börjar dock på plats den 6e). Simulatorn är en 3 minuters upplevelse om hur det är att vara ombord på båtarna när de är ute till havs. Vind samt vattenduster är tillagda så det ska bli en mer naturlig känsla över det. Så där stod jag tillsammans med Christian och två lokala tjejer som jobbar med oss här, Janet samt Ivy, från kl 10-16.

På jobbet, informerar om Volvo Ocean Race

Väntan på att få åka The Ride
Sen bar det hemåt för att ta en powernap, blogga och fixa lite annat. Kl 19.00 var det sagt att de som kan, vill och hinner ses vid poolen för lite snacks samt dryck innan bordet stod dukat och klart kl 21.00. Jag tog det lugnt på rummet i stället till middagen skulle serveras och drack istället mousserande rosé tillsammans med Joanna och Katrin.

Katrin och skumpan

Partypinglorna Katrin och Joanna

Skål!
Middagen bestod av ett gäng på ca 20 personer som njöt av en god buffé och dessertbord. Elinor och Bengt (våra cateringansvariga) hade återigen gjort ett fantastiskt bra jobb och styrt upp med hotellet om att fixa en buffé särskilt till oss .Vi satt på hotellets uteservering, lite musik i bakgrunden och i luften var temperaturen helt underbar. Där satt vi och pratade och skålade tills klockan slog 23.45. Då tog vi oss upp på hotellterrassen och väntade tills nedräkningen inför det nya året. Klockan 24.00 flög champagnekorkar, champagne sprutade och fyrverkerier lös upp hela himlen, tillsammans med kinesiskt fyrverkeri och ett hejdundrande kramkalas och Gott Nytt År firande var igång på riktigt. Bengt och Elinor fixar inför 24.00 slaget
Mitt emot hotellet, som ligger vid strandallé, så var årets hejdundrande fest på gång. Tror att jag har nämnt det vid ett tidigare blogginlägg. Men hursomhelst så var stranden fullt av nyårsfirare, närmare 15.000 personer som kommit dit för att ta del av strandpartyt. Vi höll oss därifrån ,kanske lika bra det. Däremot gick vi tvärs över gatan, där Café Del Mar ligger. Väl där inne blev det blött. Festen där höll till vid poolen. Tror att det tog mindre än en kvart innan första personen åkte i. Sen följde en kedjereaktion och vi alla låg i poolen med kläderna på. Aldrig vart med om ett nyårsfirande som detta, men hade riktigt skoj! Jag och Christian försökte oss på ett Dirty Dancing hopp i vattnet, gick sådär bra.. Dirty Dancing gick sådär bra, Christian ligger dränkt i vattnet
Efter en stunds badande tog vi våra saker, gick tvärs över gatan och gick hem och lade oss. 2009 var infirad på bästa möjliga sätt, Gott Nytt År!

Gott Nytt År..

2008-12-31T04:04:00.001-08:00

.. vill jag passa på att önska alla nära och kära där hemma! Ni ska veta att jag tänker på er, ofta..

Ta hand om er!

Stor varm kram

Batman Island..

2008-12-30T08:44:00.000-08:00

...hade det vart riktigt skoj om ön hette. Men det gjorde den inte, Batam Island hette den. Landet är Indonesien. Tanken var egentligen att vi (bestående av mig, Joanna, Niclas gånger två, Elena samt Gustav) skulle bege oss till en ö som heter Bintan Island som sägs vara gudomligt vacker. Det var också dit vi köpte båtbiljetter, trodde vi.. Men hamnade som sagt på Batam, vilket inte heller var fy skam.

Båtresan begav sig i måndags och igår kom vi hem. Färjan över kostade 42 SD vilket är ungefär 250 kr. Resan över tar bara 45 min så kändes som ett ypperligt tillfälle när det är så nära och vi var lediga, fram tills idag. Så en övernattning på ett resort, vid namn Harris Resort, blev det. Priset där låg på ca 270 kr per person och då fick man tillgång till pool, biljard, pingis, bowling och mat. Dessutom fanns massage så tog en thai massage där det trampade och stampade gott på ryggen och ben. Jag och Joanna låg i samma rum och fnittrade ikapp, trötta och kittliga. Men helt underbart!

Gänget med musiker i bakgrunden

Niclas och jag kör match
Jag posar, var ett seriöst spel, lovar..
Woho, grym på bowlingbanan

Vann även på Scrabble mot Gustav
Poolen på Harris Resort

Var lite som att komma tillbaka till Indien, konstigt att 45 minuter bort så kan ett helt samhälle förändras som att trycka på en knapp. Ön är ganska stor, tog oss över 40 minuter att ta oss från punkt A till B och då hade vi ändå inte åkt genom hela ön. Och att tilläggas bör, att på en karta över Indonesiens alla öar så finns det inte ens med på kartan..

På vägen från färjan till Resortet passerade vi en restuarang som enligt vår chaufför (som för övrigt inte var helt hundra, hade hade nog rökt både det ena och det andra, när vi ställde en fråga så svarade han flummigt på något helt annat) var den bästa skaldjursrestuarangen på ön. Om det var det bästa de har på ön vet jag inte om jag kan gå i god för (utan att ätit på andra ställen) men det gick ju helt klart ner. När man kom in fick man istället för en meny i handen titta på bilder på väggen och se vad man skulle ha. Omkring sig simmade alla fiskar och skaldjur som väntade på att bli tillagade.

Här är menyn

Joanna, solnedgång, två vänner med varsinn öl, hur kan det gå fel?
Love love love
Vi passade på att utnyttja Resortets alla faciliteter, tävlade grabbarna mot tjejerna i alla grenar, och vilka som också vann i alla grenar var ju naturligtvis vi tjejer. Dagen efter var det dags för revansch för grabbarna, i Scrabble (Alfapet) och vem som tog hem vinsten där med är samma som ovan. Så en alldeles underbar trip.

Mr Smokeyman

På vägen hem

Indonesien i bakgrunden

Nu istället blir det nyårsfirande, skumpa och god mat på hotellet. Tydligen är det en alla tiders fest här på stranden där vi bor, varje år kommer ca 15 000 personer för att festa loss på stranden. Hade kunnat tyckas vara riktigt skoj, men jag känner bara mer avsmak vid tanken. Men man får väl ta seden dit man kommer och är det trist så får jag väl bara pallra mig hemåt, de 100 meter som det faktiskt är. Rapporterar åter under morgondagen.

En helt vanlig julafton…

2008-12-26T01:51:00.000-08:00

Skulle det kunnat ha varit. För det regnade, eller det vräkte ner! Så det kändes som hemma som det brukar göra på julafton i Sverige. Fast det som särskiljde sig var nog allt annat. Som att jag istället firade julen i Sigapore och i Volvo paviljongen med 17 andra svenskar. En del från Volvo och en del som var här och hälsade på. Vår duktiga cateringfirma Rosers hade inhandlat mat från Ikea och sen lagat lite gott såsom Jansson frestelse. Så vi satt och njöt av god mat och dryck från klockan sex och fram under kvällen.

Som hemma fast annorlunda, regn, regn och regn

JulbordJulgänget

Vi hade julklappsutdelning, alla hade, på mitt initiativ för vem vill bli utan julklapp, inhandlat ett paket för 100 svenska kronor som vi sedan lade under granen (som jag ritat). Så när maten var uppäten, det hade skålats i OP Andersson, öl och julsånger avverkats så var det dags för julklappsutdelningen. Tomten hittade även hela vägen till Singapore så Tomten som var hemskt lik Christian tog befälet och Tomten behövde en liten julnissa som hjälpte till och det blev jag. I min klapp låg det ett spel, Cluedo, och Sebastian fick ett Jenga spel så nu kan vi dra ihop ett till en spelkväll. Skoj!

Seb, Nissan och Tomten
Parti Jenga, se Sebbe i bakgrunden, säger väl allt?

Efter kvällen på paviljongen så drog vi in till Singapore City där kvällen bjöd på dryck och även ett klubb besök på Zirca. Kanske inte den bästa klubben jag besökt men kan checka av den på min klubbar-att-besöka- i-Singapore-lista.

På julaftonen innan vi drog oss iväg till paviljongen hade vi i teamet en gemensam frukost. Där tog jag med mig en tradition som vi har hemma, att en person (vinnaren från förra årets julklappstävling) köper en paket som är inslagen. Leken går ut på att alla får, i sin tur och ordning, känna, klämma och ställa en ja/nej fråga om paketet. Med alla svar som fås kan man efter ett tag lista ut vad som finns i paketet. Den som vinner får då till nästa år införskaffa ett paket. Så efter alla klämt, känt och funderat på vad som låg i, så kläckte Sebastian ut det rätta svaret, en visselpipa. Dock var det kanske egentligen Katrin som ställde den avgörande frågan, om det stod på SPEL och var det något man har kring halsen?

Juklappsgissning på frukosten

Efter frukosten så körde vi den veckoliga teambuildingmötet. Tävlingen denna gång hölls av Katrin och Josefin som bjöd på tipspromenad och Beachvolley. Vem vinnaren var? Ja, blev jag och Christian som kammade hem priset. En trofé i form av ett armband och även nästa veckas anordnare av teambuildingen.

Vinnarlaget in action
Vinnarna korades under kvällen

Igår var en dag som bestod av i princip ingenting förutom en filmkväll med Joanna. Men det var fantastiskt underbart, kikade på Sex and the City filmen och frossade i glass, chips och Ikea-godis. En skön dagen-efter-kväll.

Idag sitter jag på mitt favoritcafé och bloggar, vart här varje dag sen jag kom hit, mer eller mindre. En dubbel espresso med små bitar choklad till. Och jag har verkligen blivit stammis, nu vet personalen redan vad jag ska beställa. Ska hem en snabbis innan jag ska möta upp resten av gänget för att dra in till en jazzklubb som kör live musik fram tills 21 ikväll.
Tack alla för julhälsningarna jag fått skickat till min telefon! Tack, blev superglad!

En timmes sömn..

2008-12-26T01:18:00.000-08:00

Blev det natten mellan den 22e och 23e december. Eftersom vi inte jobbar just nu( och lär inte köra igång förrän absolut tidigast den 31e december) så var det absolut det minsta vi kunde göra när båtarna började anlända till Singapore, var att möta dem med jubel. Båtarna kom in till hamnen runt 02.00 så en shuttle var bokad för oss till 01.30. Hade lagt mig och sovit en timme, alltid något tänkte jag, för att sedan hälsa båtarna välkomna till Singapore. Jag o Josefin, vinnaren Telefonica Blue i bakgrunden
Detta ben var Telefoncia blue snabbast, gratulerar även Katrin, Jonas och Tomas för att de satsat på just den båten på detta leg( har en intern tävling, jag låg bra till innan men halkat ner nu pga en felsatsning men har god tid på mig att ta igen det), sedan kom Puma på en god andraplats för att sedan hälsa Ericsson 3 och Ericsson 4 välkomna. Är historiskt då det är första gången fyra båtar går i mål med så kort tidsintervall emellan! De har legat inom synhåll för varandra under flera dagar, Ericcson 4 legat på första plats för att sedan bli omseglade av de tre ovanstående båtarna. Lycklig vinnare förenas med familj

Champagne flödar över vinnarna

Lagfoto Telefonica Blue Ericsson 4
Övriga fyra båtar, såsom Telefonica Black, Green Dragon Team Russia och Delta Lloyd kom senare så vi stannade inte kvar och väntade. Men var roligt att se de andra båtarna anlända! Alla båtar kom in en och en i ovan nämnda ordning för att bli intervjuade och sedan upp på scenen för att bli firade. Många lyckliga seglare som var glada att äntligen komma i land, träffa sina familjer och fira jul och nyår. När klockan slog 03.45 var de 4 båtar som kom in nattetid firade och vi åkte hem för att sova. Men absolut värt att gå upp i natten och se båtarna komma in, en särskild känsla och glädje bland seglarna! Skoj!

Dopparedan...

2008-12-23T17:12:00.000-08:00

God Jul hemma i stugorna! Hoppas att ni alla får en underbar jul med allt som den har att erbjuda med god mat och gott sällskap.

Ska äta lite svensk julmat sen på paviljongen, vår catering firma Rosers har fixat och besökt Ikea så ska nog få ner en eller annan delikatess. Middag klockan sex. Innan dess blir det en skön slappardag, och som ett brev på posten erbjuder Singapore vad ni i Sverige förmodligen också ser när ni tittar ut, regn. Den enda dagen som det sett ut så här när jag tittat ut. Så julkänslan är starkare än någonsin här i Singapore-land.

Påminner alla om att ni är så välkomna att skicka ett litet sms till mig på min Singapore tel, har tyvärr dock inte möjlighet att skicka det första smset utan kan bara svara på inkomna svenska sms. Teknikens under förvånar mig som sagt ännu en gång. Men dra gärna iväg ett sms till mig på +65 82 38 03 48 .

Tills dess önskar jag er en riktigt God Jul! Tänker på er..

kramar från Singapore-land

En dag i kinesisk anda..

2008-12-21T06:06:00.000-08:00

Vaknade efter en utekväll igår i Singapore city. Började kvällen med att spela lite biljard på Marine Del Mar som ligger rakt över gatan där vi bor. Det slutade med att jag och Joanna fick stryk av Edward. Så det var inget kul så i stället stack jag och Jonas iväg in till stan och mötte upp Tomas och Katrin som satt på en Jazz klubb inne vid Boat Quay, en underbart ställe där vi också häromdagen åt middag. Musiken var fantastisk så det finns stora potential att det blir ett favorit hak. Strax efter klockan slagit ett bestämde vi oss för att gå vidare och ta den där sista drinken så blev på ett gatuhörn innan det bar hemåt. Joanna visar vart skåpet ska stå

Jazzklubben, fantastiskt bra

Sista drinken innan det bar hemåt

Idag har varit en heldag på stan. Riktig upptäcksfärd. Men började lite mer soft, med ett besök på allas vår superduper svenska Ikea. Inte för att jag saknar Billy bokyllan eller något annat av inventarierna. Utan för den svenska husmanskosten och det goda snasket! :-) Fånigt barnsligt men ack så gott. Så kom därifrån, lycklig med köttbullar och mos med lingon i magen och en påse med lite av det mesta inom sötsaker. Provsmaka dajm
När jag just var klar med Ikea fick jag ett samtal från de andra i teamet om att npgra satt inne på Vivo, ett köpcentrum nära där vi bor och de skulle iväg och ta en kaffe. Jag var inte sen på att hänga på, mitt andra favorithak som jag skrivit om tidigare, den med den underbara terassen. Njöt återigen av en dubbel espresso innan jag strosade runt själv för att inhandla julklapp. Har dragit igång att alla ska inhandla en julklapp för ca 100 svenska kr och så drar vi vem som får vems paket. Så kan ju inte dragit igång det utan att själv stå för en klapp.
Avnjöt även en smoothie
Efter det kom Jonas med idén att ta oss till Chinese Garden, som ligger på andra sidan av ön. En park, som enligt Tomas som vart här i Singapore innan, ska vara helt fantastisk. Så vi tog tåget dit, strosade runt i drygt två timmar och njöt av tystnaden som för första gången på länge drog sig in över Singapore. Ljuvligt.
Hit ska vi, Chinese Garden

Bonsaiträdgården stängde tyvärr 4 minuter innan vi kom dit
fota utanför istället
Lugn och ro

Fridfullt

Vackert

Skön miljö

Efter det blev det en kontrast utan dess like, vi tog oss vidare in till ChinaTown, som bjöd på massa spännande men oj vilken volym och puls. Mötte även upp Tomas där så vi tre strosade runt bland butiker i mängder i Kinesisk anda, mat längs gatorna och en atmosfär som tog en långt utanför Singapores väggar. Underbart! Dofter, tyger, marknader, kinesiska lampor, elektronik högt och lågt, billiga klockor och för första gången sedan jag kom hit, skräp längs med gatorna. Som sagt, vilken kontrast från en timme tidigare. Slog oss ner, tog en satay chicken vid ett gatustång med en Tiger beer och slukade alla intryck. När klockan slagit dryga halv nio på kvällen var vi trötta och begav oss hemåt.
Shoppingmall i ChinaTown
Jag, Tompa och Jonas

Kul skylt

Marknad
Sitter nu och bloggar medan Katrin, min roomie, kollar på Transformer och mumlar något om en fånig film.

Imorgon blir det morgonmöte kl 09.00 vid frukosten innan vi vet vad som händer under dagen. Volvo har ju kommit fram till ett beslut nu att vi inte öppnar Race Village förrän den 6e januari men att vi förmodligen måste bemanna en simulator i köpcentrumet Vivo som jag skrev om. Men då behöver vi inte vara mer en förmodligen max 2 personer per dag, vilket innebär få dagar arbete men fler dagar ledighet fram tills 6e januari. Men en sak lär man sig snabbt, det är att inget är skrivet i sten..

Nu blir det krypa till kojs, ska först hälsa på Joanna och Josefin på våningen under, godnatt!

Singapore Sling at Raffles

2008-12-19T08:44:00.000-08:00

Idag körde vi igång. Då är det dags att köra igång vår utbildning och träffa våra nya lokala förmågor som skall ansluta till teamet. Däremot så vet jag fortfarande inte hur arbetsdagarna under jul samt nyår ser ut här. Har varit fram och tillbaka och inte slutliga besked, men sista beskedet är att vi ska få de imorgon. Så inväntar spänt för att se hur det kommer att bli. Ska hursomhelst bli spännande att starta igång. Nya utmaningar att ta tag i här i Singapore.

Som för övrigt är ett land som jag har totalt fallen in love with. En underbar atmosfär med fräscha gator, storstads känsla, en arkitektur som erbjuder fantastiska byggnader. Och till det så är det så fantastiskt vackert. Det enda som jag skulle kunna tycka till om som en negativ punkt är priserna. Ack var dyrt det är i Singapore, som hemma fast något dyrare ändå. Kanske är det mest så att jag är bortskämd från våra andra destinationer. Men just nu så vill jag bara se mer av Singapore. Som också för övrigt verkar ha en hel del att erbjuda på de mesta sätten. Shopping center i mängder, restauranger och caféer, uteliv och bara en miljö som är helt fantastiskt underbar. Märks det att jag är lite lätt förälskad?

Jag och Christian
Singapore City
Igår hade jag en till underbar dag. Vaknade, utvilad och efter jag blivit mätt på frukosten så bar det iväg till poolen för ett lätt dopp. Efter det lite skön slappar tid på hotell rummet. Sen bar det iväg med MRT, tunnelbanan, till centrala stan. Där strosade vi runt, tog en kaffe och gick runt i Singapores största köpcentrum, Suntec City och såg oss omkring.
Vi passerade Fountain of fortune , världens största fontän. Efter det vandrade vi vidare till Swiss hotell, ett av de största hotellen i stan. Där tog vi oss upp på 71e våningen och tog oss en öl och hade en underbar vy över hela Singapore.

Ser ni fotbollsplanen i vattnet?

Jag på Swiss Hotel

En kall öl senare tog vi oss till ett område vid floden som heter Boat Quay där vi åt på Sizzling Rock, ett ställe där man får tillaga sin mat själv på stenplattor. Blev kyckling och lite sallad som tillbehör. Ytterligare en öl slank ner. Singapore by night
Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till Sentosa Island, en resa på 20 minuter med tunnelbana. Ännu en dag till historien i Singapore, and I love it.

Idag har vi som sagt haft en utbildningsdag, har vart otroligt givande dag på utbildning. Så hela dagen gick åt att repetera och utöka våra kunskaper om våra produkter. Träffade även våra lokala som ska ansluta med oss under Singapore. Tror att det kan bli bra här. På väg till jobbet

Race Village, ser Volvo paviljongen

Paus under utbildningen

Fina tjejer går på fina toaletter
Har just nu, klockan är strax ett på natten, kommit tillbaka efter ett besök på Raffles. För er som inte känner till så är det här drinken Singapore Sling myntades. Så natutligtvis slank en sådan ner innan vi satt oss ner vi bordet som var bokat till halv nio. Brukar ha en sådan här middag på varje stopp då vi just träffat våra lokala. Njöt av en tre rätters så är både mätt och belåten. Nu blir det att krypa till kojs innan jag ska upp imorgon för lite mer utbildning. Jag säger som i mitt förra inlägg, jag har det bra jobbigt...

Singapore Sling på Raffles

Another day at the office..

2008-12-17T02:42:00.000-08:00

Ja, ännu en dag till historien här. Har vart en tuff dag. Började med att stiga upp, äta den goda hotellfrukosten för att sedan hoppa i bikinin och ta sarongen ner till stranden. Var hemskt jobbigt. Låg och gottade mig där, blev egentligen lite för länge, blev lite röd på bröstet. Molnigt ute, att man inte lär sig att solen tar faktiskt då med. Jobbigt. Stranden vid hotellet

Brygga från strand till ön som vi låg och solade på

Hursomhelst, efter den ansträngande beachturen bar det iväg till stan för att äta lite från foodcourten. Maten var som vanligt fantastiskt god, jobbigt.

Efter maten stack vi ner till ett café som låg sådär alldeles perfekt. En terass med soffor, skön lounge musik och en espresso i handen. Oerhört jobbigt.

Dubbel espresso i handen

Kul skylt

Lite lätt röd efter solen, koffein i kroppen tog vi oss ner till den fina poolen där vi spelade lite vattenpolo. I bakgrunden forsade det 18 meter höga vattenfallet ner, som en fantastisk vy blandat med all grönska. Jobbigt.

Vattenpolo i poolen vid gryningen

Vägen till rummet från receptionen
Nu ska jag ta en dusch innan jag ska ner och spela lite biljard och dricka en öl. Jag har det bra jobbigt.

Singapore sling

2008-12-16T04:39:00.000-08:00

Nu är vi framme i landet som mer än gärna serverar en singapore sling. Landade igår morse, tidigt runt halv sju. Att säga att vi var trötta när vi klev av planet är nog en underdrift. För natten innan hade det berömda TGTG partyt ägt rum, dvs Thank god they are gone party. Som alltid hålls när båtarna har lämnat hamnen, vilket de också gjorde i lördags kl 14.00. Så på kvällskvisten nalkades det party och det hölls på vårt hotell. De hade anordnat det i en större lokal och inredningen såg ungefär ut som en amerikansk sweet sixteen fest. Det enda som saknades var banderoller. Festen var dock lyckad, kan bero på de 300 öl som hade blivit över från paviljongens cateringfirma som vi satt och förfestade på. Kandock meddela att det blev en hel del öl över, trots att vi var många som delade på dem.
Hursomhelst, nu befinner jag mig som sagt sedan igår i Singapore. Underbart land. Vilken skillnad från tidigare Indien. Som att vända på ett mynt. Gatorna är rena, butiker i all oändlighet och bara möjlighet att röra sig i ett civiliserat område. En sådan lyx!
Igår tog oss efter en tupplur in till fastlandet. Just nu bor vi på en ö som heter Sentosa Island, en jättefin grön ö som nästan känns som ett enda stort nöjesfält. Och hotellet som vi bor på har en enorm hög standard, fina rum med underbar utsikt över vattnet och en strand, vattenfall vid poolen. Gym utomhus och allmänt vackert. Så finns ingen anledning för mig att klaga här direkt.
När vi kommit till fastlandet så gick vi in ett större köpcentrum och strosade omkring. Har skaffat mig ett lokalt nr, vet om jag kan få sms från er hemifrån, vet just nu att det inte fungerar att skicka så ska försöka lösa det snart. Så kära syster yster, har inte glömt bort att det är din födelsedag. Har försökt att skicka men det går inte, så skickar därför ett stort hejdundrande GRATTIS på födelsedagen! Saknar dig!
Efter vi hade käkat tog jag och Jonas oss till linbanan som tog oss tillbaka till ön. Det var en utmaning för oss båda, men check check, nu är det avklarat på att göra listan. Dock en väldigt vacker utsikt när vi väl vågade kika ut.
Idag vaknade jag efter 10 (!) timmars sömn, tror jag sov som en gris inatt. Så efter en frukost utomhus så bar det iväg på en liten upptäckarfärd som tog oss in till centrum i Singapore med hjälp av MRT, tunnelbane systemet som finns i Singapore. Oerhört smidigt. Tog oss till Orchard Road, huvudgatan i Singapore. Gatan bjöd på fantastisk många skyskrapor, shoppingcenter, Starbucks och andra caféer. Så efter att ha strosat runt längs med gatorna slutade det med en Zara påse, där det låg en klänning i (mamma, en sådan puder rosa klänning som jag provade i Göteborg men som inte fanns i min storlek). Men var mest kul att strosa runt och få en liten uppfattning om hur stan såg ut.
Är ledig fram tills den 19e nu, skönt. Ska ägna dessa dagar åt att bara slappa, läsa och ta det lugnt. Njuter av varje minut just nu. Hade en hel del nätter i Indien som jag sov dåligt så ska passa på att vila ut här, med en bok på stranden som tillhör vårt hotell, avundsjuka?

På återseende!

Mitt lokala nr är för övrigt +65 8238 0348 Prova gärna att höra av er på det nr så får vi se om det fungerar.

Luciaövning, massage och en massa konstiga frågor..

2008-12-10T23:04:00.000-08:00

Ok, har befunnit mig i Indien-land nu dryga två veckor. Och insett att Indierna är otroligt nyfikna och intresserade av vad som händer o Cochin. De är också väldigt intresserade av allt, och då menar jag allt, som är i paviljongen. Oerhört intressant att se deras nyfikenhet.
De senaste två veckorna har jag samalt på mig från paviljongen följande frågor:
-What is in there? (Pekar på vårt omklädesrum)
- what is this? (pekar på en papperskorg, och med tanke på hur det ser ut i Indien så är jag inte alls förvånad över att det faktiskt inte vet hur en papperskorg ser ut)
-Is that a two wheelers engine? (pekar på en jäääättestor lastbilsmotor, skulle vilja se den Indierns moppe)
-Is it only in India? (förklarade för en man, under ett 10 min samtal, om hur vikten ökar i en kollision och därav vikten att använda bälte och tror inte att denne man alls förstod fysikens lagar, inte alls faktiskt)
-How much does that one cost? ( pekar på en stol som står som demonstration och förklarar vackert att Volvo inte säljer stolar)
-Can I have this one? (En man dyker upp bakom disken på paviljongen och pekar på ett papper, en leads som jag tagit och lägger in i datorn. Ett vanligt vitt papper med ett namn och adress som han inte har en aning vem det går till).
-What can you explain? ( En av flera indier som kommer fram, ja du, förklara om vadå? Och de vet de ju naturligtvis inte utan skakar på huvudet, som betyder ett nickande, och går därifrån..)
-What´s your good name mam? Native? Can I take a snapshot with you? ( De vill me största intresse veta ens namn, var man är ifrån för att sedan ta ett snabbt foto på en. Lustigt här är också att vid två tillfällen så dyker random persons upp utanför paviljongområdet och hejar glatt med "hi Christina, do you remember me, we shook hand in the pavillion?" De skulle bara veta att jag skakar händer med säkert över 200 personer per dag. Och ni som känner mig hemifrån vet att jag har ett uselt ansiktsminne. Vänta, måste varit han med skjorta, mustasch och 70-tals byxor.. (kan med andra ord vara vilken indier som helst, alla ser ut så).
Det var några av de frågor som man stöter på här i Indien-land. Naturligtvis finns det även intelligenta frågor men de är mer en regel än undantag att det är få.

Mopedmotor?
En annan himmelens kul som hände var att min företagsekonomi lärare från Ky- utbildningen dök upp! Mitt i Indiska vimlet stod Marie Asserlind! Och just då kom jag på att jag examensdagen fick höra från Marie att hon skulle till Cochin. Men totalt glömt bort! Jätteskoj att se henne här. Och skröt lite om kalkyler som vi gjort och beräknat hur många som besökt paviljongen under en och samma dag, håll i hatten, 22 774 personer!
Har ju inte berättat om massagen häromdagen! Ljuvlig och alldeles alldeles underbar. Iklädd lite lätt förnedrad i pappersblöja låg jag på massagebänken och njöt av 100 minuters massage. Nacke, axlar, rygg och ben. Underbart. Avslutades med en ångbastu som man klev in i, en sådan där huvudet sticker ut. Och även här så blir man uttittad. I 10 minuter satt jag där, med två indiska kvinnor en meter från mig, och tittade nyfiket. Som de alltid gör. Och det är ändå ett hotell med turister. Efter det kom tvagningen in, då blev jag tvagad av en kvinna, underligt. Kunde liksom inte heller med att säga att jag hellre ville duscha mig själv på mitt rum, tänkte att det kan uppfattas som otrevligt. Så stod snällt kvar, återigen i pappersblöjan. Avslutade hela proceduren med att när jag var klar så fick jag ett kastmärke målat i pannan (fick väl det lägsta kastet, vad vet jag) och lite indisk parfymering i håret, vilket egentligen innebär krydda av något slag. Gick inte att få bort den lukten så bar med mig den under dagen, underbart.
Är för övrigt förvånad, och jag vet att man inte ska ropa hej innan man kommit över bäcken, men magen har klarat sig alldeles utmärkt! Inte ens en släng av illamående. Men kanske tagit segern i förskott för igår åt jag och Katrin mat från foodcourten som ligger i Race Village. Var gott men starkt. Hittade även popcorn som jag festade loss på och även några kex. Köpte tre paket, fick ett på köpet och även ett schackspel (?). Så efter kvällen var över satt jag ensam på rummet med mina kexpaket och spelade schack med döden..

Ovanstående bilder fr foodcourt
Idag är en ny dag med nya utmaningar på paviljongen, så ser med spänning fram emot hur den kommer att utvecklas.

Pepparkaksbak, Fort Cochin och middag på paviljongen..

2008-12-08T02:53:00.000-08:00

Idag har det vart en skön ledig dag från allt det organiserade kaoset som råder i Race Village. Skönt att få vara ledig lite och få möjligheten att se sig om. Vi åkte iväg till ett område i Cochin som heter Fort Cochin för att se lite nytt. Men innan dess var det teambuildning, som alltid under måndagar de veckor som vi arbetar. Så även denna måndag så blev det så. Idag var det Thomas, Josefin och Katrin som stod för överraskningen. Och det blev pepparkaksbak! Som en tävling. Den som kunde baka finast pepparkakor med glasyr vann tävlingen! Så i en hetta i 30 grader, på ovanvåningen av paviljongens så blev det pepparkaksbak med julmusik i bakgrunden. Underbart! Jag skapade mig en segelbåt men kammande inte hem första priset utan fick med glädje istället gratulera Katrin, som för andra gången kammade hem tävlingens första pris. Josefin kom på en god andra plats så de är också nästa gång ansvariga för att tävla.

Efter det så bar det iväg tillbaka till hotellet, bokade in en tid för massage som jag ska utnyttja under morgon förmiddag. En helkroppsmassage på 100 minuter. Ska bli hemskt underbart. Efterlängtat.

Klockan tolv stod vår courtesy bil framkörd och klar, som tog oss till Fort Cochin. Där fick vi uppleva en äkta del av Cochin, en riktigt spännande tur. Såg kinesiska fiskenät, kobror ocg framför allt bara lite ny miljö. Intressant för har verkligen inte lyckats hitta en enda butik hittills och verkar faktiskt inte finnas sådana här. Hemskt underligt men alla har bara små stånd längs vägen. Hemskt intressant.

När vi kom tillbaka från den lilla trippen så blev det en liten powernap innan jag drog mig bort till paviljongen igen. En liten middag på paviljongen för de som ville vara med. Sen hade Agne, som också jobbar för Volvo, fixat ordning lite musiktävling så ägnade en timme åt det innan det bar hemåt och nu sitter jag här. Trött som få, sov dåligt i natt då massa tankar for genom huvudet. Men snart krypa till kojs för att sedan gå upp för att få massage, stackars mig..

Kravaller, indier och en sjukt massa foton..

2008-12-05T20:50:00.000-08:00

Aldrig någonsin, inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig om hur galet det skulle bli i Indien. Aldrig någonsin faktiskt. Indien är ett fantastiskt land, på många sätt. Maten är ljuvlig och människorna är trevliga och framåt. Men indierna är också många, väldigt många. Och väldigt många människor tillsammans med väldigt framåt utmynnar bara på ett sätt, i ett kaos och ett myller av människor. Igår räknade vi antalet Indier under en timme. Vi fick det till ca 1200 personer. Och snitt tiden för en Indier är ca 4 minuter.
Vi har nämligen, tyvärr, efter en incident som lyckligtvis gick bra i förrgår, behövt ordna ett system som slussar indierna in i paviljongen och som slussar ut dem. I förrgår höll nämligen läget i Race Village på att sluta i kaos. Eftersom i Kerala, delstaten här i Cochin, inte haft ett spektakel på årtionde tillbaka, besöken i Race Village är gratis och Volvo har marknadsfört Volvo Ocean Race hårt i denna stad så är intresset enormt. Eller enormt räcker inte men vet inte hur jag annars ska beskriva det.
Hursom, kön till paviljongen är lång, en väntetid på 2-3 timmar för att gå in. Och indierna väntar mer än gärna, förutom i förrgår då två indier fick för sig att knö före kön och lyckades att smita in. Då ville alla andra i kön göra samma sak, varav vakterna som stod utanför tappade kontrollen och höll på att välta av massan utanför samt trycket. Ledningen insåg allvaret, det är lite samma tryck som på en rock konsert (kan låta som ett skämt men så är fallet). Så vi var tvungna att utrymma hela paviljongen och mota bort alla indier. Resultatet blev inte särskilt lyckat, för det retade upp indierna ännu mer som stått i kön utan att ens få komma in och stämninge utanför var minst sagt hotfull. Så efter ett snabbt möte insåg vi att vi måste släppa in indierna men på ett mer kontrollerat sätt. Så alla simulatorer i bak av paviljongen stängdes ner (är för övrigt den största attraktionen i paviljongen) och vi slussar in indierna för att sedan snabbt slussa dem ut igen. Men de är nöjda med de 4 minuter som de spenderar i paviljongen, kanske deras livs upplevelse?
Kö till att komma in i området
Kö till paviljongen

En intressant iaktagelse av det här stoppet är också att man alltid, och det slår aldrig fel, får frågan, "what´s your good name mam" och sen "where are you from" vilket sedan följs av "Can I take a photo with you"? Antalet foton som jag ställt upp på är alldeles galet många. Men blev hyfsat ställd när jag efter en lång dag och kväll på jobbet får frågan i lobbyentrén på hotellet får frågan om jag kan skriva enm autograf åt en kille som är runt 14 år. Vad svarar man? Mumlade fram ett ja och skrev en krummelur som föreställde mitt namn. Kanske hänger den på en vägg nu någonstans i ett pojkrum i Indien?

Sjömän som sedan ville bli fotade med mig
Invigning med elefantshow

Har tyvärr inte hunnit utforska vad som finns att erbjuda här i Indien och dess område. Men på måndag ser jag fram emot min lediga dag,då har jag möjliget att se något annat än vägen från hotellet till Race Village. Och om jag har tur kanske det blir en till pooldag.

Kanske i det senaste laget men har ett indiskt nr som ni gärna får skicka sms på, har förstått att en del hemma har smsat mig men har inte kommit fram. Mitt indiska nr är 0091 96 33 19 66 78. Jag har även min svenska tel som jag alltid kan ta emot sms på också, ring helst dock inte till den.

Nu nalkas en ytterligare dag, första arbetsdagen när alla indier är lediga, den här dagen kan bli precis hur galen som helst..

Cochin, Indien

2008-12-01T06:44:00.000-08:00

Så nu är jag verkligen på plats i Indien, på plats i chicken tandoori´s hemland. Landet där man skakar på huvudet under en konversation. Landet där man äter med högerhand då vänsterhanden är till för toalettbesök. Landet där organisation är lika med noll men vänlighet står högt.
Befinner mig i Cochin, en stad på västkusten. En något mindre stad med enbart 3 miljoner invånare. Och det är inte mycket i förhållande till hur många som bor i Indien som jag skrev i mitt förra inlägg. Vårt hotell, Casino Hotel ( och nej, det finns inget Casino här, var namnet är taget ifrån har jag ingen aning om) och hamnen där båtarna kommer att lägga till är belägrat på en ö som heter Willingdon Island. Ön är en militärbas och är mer eller mindre förbjudet att ta foton här. Vakter med stora automatvapen finner man överallt. Och de säger till när de ser att man tar foton och då är argumentation långt borta.
Vi kom hit i fredags kväll, kl 23.40 stapplade vi in i hotellobbyn. Därpå, efter att återförenats med Joanna, Tomas och Josefin som rest runt under vår semester, följde ett möte om hur och vad som skulle ske under de närmaste dagarna. Efter det blev det bums i säng, trött som få.
Lördagen bjöd på utbildning med de nya lokala och även en introduktion om hur den lokala marknaden ser ut. Var en ok dag, skönt att få lite tid att smälta in nytt ställe innan portarna skulle öppnas. De lokala verkar trevliga, men kunskapen bland dem var verkligen inte på topp. Jonas i teamet berättade att när vi gick igenom lastbilen så frågade en av tjejerna om det var en buss eller lastbil. Så ska bli spännande att se hur det här kommer att gå.
På söndagen, 1a advent som det firades hemma, var tanken först att vi skulle öppnat upp paviljongen, då Ericsson 4 redan var på väg in. Men bara någon timma innan portarna skulle öppnas så var det nya bud, nu var det bara media som skulle komma. Ok tänkte vi, då kommer det väl en eller annan journalist. Men ack så fel vi hade, vi glömde bort denna lilla detalj att vi befinner oss i I n d i e n. Så runt 400 journalister, strömmade in på precis samma gång i vår paviljong, just i samma stund som elkablarna till AC´n sprakade till och spelade oss ett mindre kul spratt. Så där stod vi, i en paviljong, fyllt av journalister i en hetta runt 30 grader med en luftfuktighet som heter duga utan AC. Hur vi såg ut tänker jag inte ens beskriva. Det kändes som om vi stod i en bastu och höll genomgång.
Efter journalisterna hade gått och AC´n slagit på igen så stängde vi ner Race Village runt 17.00, detta för att området fortfarande såg och var en arbetsplats vilket inte är säkert. Och då insåg de även att Race Village kommer aldrig att bli klart till morgondagen. Så då innebar det att vi alla blev lediga.
Idag, måndag, så har jag haft en riktig skön dag. Gick upp med tuppen, tränade på vårt gym (trenden håller i sig än så länge, andra besöket så håll tummarna), åt frukost och sen la mig och läste en bok. Kl 11.00, sharp, var det dags för vårt teambuildning möte som vi har på måndagar för att göra lite saker ihop med gruppen. Är tävlingar som innebär att den som vinner ansvarar för att ha tävling nästa gång. Så idag var det Jonas och Christians tur att hitta på uppdrag åt oss då de vann vår tävling förra gången med charader, musiktävlingar och smått och gott. Dagens uppdrag bestod av att fota olika föremål, levande som döda ting inom en timme. Den som hade lyckats med flest vann uppdraget. Jag och Joanna var i samma lag och vi kom på god andraplats (måste det tilläggas att det bara var två lag?). Men oj vad vi ansträngde oss för att vinna, vi till och med försökte fuska med upptäcktes. Jaja, you can´t win them all can you?
Efter teambuildingen så blev det pool liv för hela slanten minsann. Inte många rörelser eller utsvävningar, var väl när jag låg med boken i hand och skulle byta blad som kunde sett som en kraftansträngning.
Nu sitter jag på rummet med laptopen i högsta hugg. Några av de andra skulle ta sig iväg för lite mat, men känner mig som Ferdinand nu, sitter bättre här..

Tills dess, au revoír!

New Delhi..

2008-11-28T02:19:00.000-08:00

Just i denna skrivande stund så sitter jag i en vänthall i New Delhi. Väntan på att få komma in i den vänthall som flyget avgår ifrån. Här är det nämligen så att man inte får tillträde till flygplatsen förrän 2 timmar innan avgång, detta för att det bor så galet mycket indier i detta land och om de alla som skulle resa inrikes, vilket vi nu ska, väntade på flygplatsen flera timmar innan avgång så skulle flygplatsen få byggas ut. Det är i alla fall min tes.

Nya tjejen Katrin, Jonas & Christian

Flygplats Dehli
Hur som, så väntar jag nu på att klockan skall ticka på som aldrig förr och min väntetid på 11 timmar i Indien ska svepa förbi. Hälften av tiden är dock redan förbi, vi sover i shift här i teamet och just nu är det jag som sitter vakt och kollar så ingen blir av med våra kära resväskor, som faktiskt är vårt lilla hem.
Indien är galet, kul, spännande och fascinerande. Allt detta har jag kommit fram till på mina 7 timmar här. Och oorganiserat, till tusen! Att ta sig från landningsbanan till där jag sitter nu, och då har vi tullar, passkontroller, byte av terminaler, köer för att åka med buss och köer till köer tog oss dryga 3 timmar. Allt är liksom som det är första-dagen-på-jobbet-känslan, för alla. Hrm, och då förstår jag att det tar tid.
Vi var ju hungriga som vargar när vi hade landat och tog oss till ett litet ställe vid flygplatsen som skulle kunna erbjuda oss krubb i kistan. Blev en härligt blek ostmacka med en sliskig kall kaffe (bad om en coke with no ice, och det fick han uppenbarligen till en kall kaffe, men låt gå). Var hungrig och sugen på något annat men va fasen, är ju i Indien nu och det här såg ut som ett riktigt hak så vågade inte äventyra min mage redan så här första dagen. Så en hederlig ostmacka blev det för alla. Spännande att observera var också personalen, alla gick runt och städade på samma plats. Såg mer eller mindre alla i personalen skura samma del av golvet, om och om igen.. undrade om det va något det Indiska ögat såg som inte jag såg? Eller så måste de se till att alla 1.2 miljarder människor som bor här bara har ett jobb helt enkelt! Vem vet? Det är sånt som jag funderar på efter att ha sovit dryga 1.5 timmar på mer än ett dygn. Njuter av macka o kaffe
Toaletterna här är också de klassiska hål-i-golvet-toa. Eller i alla fall här på flygplatsen. Så blev att träna benmusklerna men va lika bra det efter att ha suttit ner under 6 timmars flygresa. Skulle springa på toa nu på vänthallen, närmsta toa va över vägen. Shit, att korsa en väg här är ju rena rama skräcken men fanns ju inte så mycket val. Väl där inne bjöd badrummet som sagt på ovanstående typ av toalett. När jag skulle gå ut satt en liten man som ville ha 2 rupees , Indiska valutan, av mig men hade enbart en 500 sedel.. så va sådär populär när han viftade iväg mig med "just go, you go" och såg mer eller mindre knäckt ut.
Angående de terrordåd som vart mot Bombay så verkar det inte beröra Cochin där vi skall vara eller i New Delhi som vi befinner oss just nu i. Så ska som sagt inte påverka oss. Sover i omgångar, jag är vakt
Vad jag nu har att förvänta mig efter vi kommer fram ikväll runt 22.00 är att få en liten snabb briefing om vad som händer imorgon, vilka team som vi kommer att vara uppdelade i osv. För imorgon kör vi igen, VO 70 båtarna har legat på bättre än väntat så kommer in redan imorgon och därför börjar vi jobba direkt och ska stå redo. Så några timmars sömn i natt och sen är det jobb för hela slanten. Ska bli oerhört spännande att se hur Race Village, som byn som byggs upp för detta spektakel kallas för, ser ut. Vad jag förstod när jag var i Kapstaden var att inget var mer eller mindre klart. Och att man kunde likna det med en soptipp. Så håller mina förväntningar väldigt låga och när jag ser vad jag sett under mina 7 timmar, så hålls de ännu lägre.
Nu ska jag försöka ta mig iväg och ta en bit mat, kanske blir det en ostmacka med en cola till?

o så här ser det där jag sitter i detta nu

Nya tag..

2008-11-26T04:11:00.000-08:00

Så nu sitter jag här bland tvätt, resväska, kom-ihåg-att-göra-lappar och lite damm. Men imorgon är det dags att bege sig mot Indien efter att ha varit hemma under 10 dagar. Har vart oerhört skönt att få komma hem, träffa vänner och familj och få lite ny energi. Har blivit sovmornar, dock inte alltför många och en hel del fika! Och passade på att klippa mig och få bort skatan som satt sig i håret.

Min frisör och vän Ludde

Jessica kör storkok o posar

Rebecka & Karin

Efterlängtade Noel som

tyckte om sin nya ryggsäck

För er som skulle ha råkat missa så kom jag hem förra måndagen och kvällen bjöd på hemmavistelse. Har vart iväg på Asia spa i Varberg med Magnus, träffat min familj och efterlängtade Noel och umgåtts med underbara vänner. Och naturligtvis ätit svensk mat, såsom ugnstekt falukorv med potatismos. Julbröd med ost och julmust till har vart en favorit under de dagarna. Resonerar såsom att lika bra att äta upp sig nu, Indien kommer väl ändå att vara rena provet för magen så vem vet hur många kilon man blir av med där? :-)

Har efter lite klagomål från olika håll (o tar på mig det med största allvar, Robert känn dig träffad) om att min blogg inte hålls uppdaterad. Vadå förstår inte alls? Men när min kompis Robert i telefon pikade mig nyligen om att han trodde att jag va kvar i Kapstaden så insåg jag att måttet va rågat, nu ska det bloggas som aldrig förr! Mitt nya löfte till mig själv. Lovar att skriva oftare med fler bilder!

Har fått en del frågor under tiden som jag vart hemma om vad jag egentligen gör när jag är borta? Säljer jag inte bra med bilar eftersom Volvo PV ser ut som det gör nu? Så tänkte berätta lite om vad jag egentligen gör på plats.
Jag jobbar tillsammans med 7 andra Produkt Specialister som reser runt dit båtarna far. På varje anhalt så tillsluter det 4 lokala Produkt Specialister som kan marknaden och kulturen i det land vi besöker. Tillsammans så arbetar vi med att marknadsföra Volvos alla produkter, allt från Volvo AB´s till Volvo Cars. Det är också till oss som alla som intresserar sig för racet kommer till. Paviljongen är två våningar, nedersta är publikt och alla är välkomna. Det är även på nedervåningen som utställningen är, allt från delar av motorer, simulatorer, front av lastbil till bilar. På ovanvåningen är det enbart för inbjudna gäster, dvs kunder, möten och mindre föreläsningar. På ovanvåningen finner man även Volvos Cateringfirma Rosers som gör all mat till större och mindre event.

Utanför paviljongen så finns även ett trädäck där bilar, grävmaskiner, bussar och lastbilar står representerade. Både i paviljongen och utanför på trädäcket så demonstrerar vi produkterna och det är både högt och lågt. Allt från någon som knappt har hört talas om Volvo till någon som idag kör en XC90 och vill ha mer information om att uppgradera sig till XC60. Utöver detta så har vi hand om guidade turer, allt från skolbarn till journalister. Så jobbet innebär att egentligen förmedla Volvos produkter till allmänheten och därefter anpassa sig till besökarens nivå, vilket gör att jobbet blir väldigt varierande.

Hoppas att det gav en liten bild i alla fall om hur mitt jobb ser ut och en dag på paviljongen ser ut.

Nu ska jag ta tag i min packning som står och väntar på mig, men denna gång ska väskan bantas som aldrig förr! Får se om jag lyckas att hålla det..

Tänkte bara även säga att jag blirglad av alla som jag hört läser min blogg, nu känner jag lite mer press (på ett positivt sätt) och lovar att uppdatera. Men glöm inte att gärna någon gång då och då skriva en kommentar eller två, alltid kul att få!

Må fint så hör uppdaterar jag från galna Indien!

En ledig dag..

2008-11-12T09:37:00.000-08:00

Idag har jag spenderat min lediga dag tillsammans med några från Boost Africa Foundation som arbetar med välgörenhet i fattiga områden. Det var jag, en tjej från Sverige, Anne som jag skrivit om tidigare, Elisabeth som bor i kåkstäderna men är med och jobbar för att kunna tolka och översätta samt Mr Piri som har flytt från Zimbabwe. Mr Piri bor hos hon som startade organisationen men hon kunde tyvärr inte vara med då hon bröt fingret i dörren på bilen precis när jag kom, så fick köra henne till sjukhuset istället. Aj aj. Kåkstaden som vi åkte till hette Dunoon och har funnits i drygt 9 år. Det lustiga med dessa kåkstäder, såsom många andra länder är att de ligger oerhört nära områden där det finns pengar och kontorsbyggnader eftersom där finns det också förhoppningsvis mer arbetsmöjligheter.

När vi kom in i kåkstaden så var min första känsla att här är man inte trygg, håll allting hårt om mig och ha ögon i nacken. För det var verkligen många blickar från de omkring mig. Men de som jag åkte med har träffat många av de här människorna innan och de vet vilka de är och varför de är där. Men när man ser att den skeptiska blicken är borta så möts man istället med ett stort leende.

Det första stoppet blev ett restaurangbesök som var välbesökt. Restaurangen bestod av ett plåtskjul som kanske var 4* 5 meter stort och entrén gick genom en halvtrasig dörr som knappt gick att stänga. Rummet bestod av fyra bord med tillhörande trasiga stolar och halvtrasig plastduk över. Men bakom disken stod en underbar kvinna som varmt välkomnade mig, efter jag introducerats för henne, som kommit långvägar från Sverige. Hon serverade mig en liten mix av det mesta för att jag skulle få uppleva så mycket som möjligt och en del av maten var god, en del var mindre gott.

Sen efter det begav vi oss ut till familjerna för att dela ut mat och se till att barnen går i skolan som de måste göra för att kunna få ta del av maten. En del familjer arbetar heltid, 45 timmar i veckan och får efter en månad ut ca 800 rand (ca 560 SEK). Men det ska de kunna försörja en hel familj med mat, kläder, skolavgifter, skoluniform samt husrum. Är en svår balans när man besöker dessa områden, de bjuder in och berättar om deras förhållanden och det är svårt att inte stå där och tycka synd om dem men det är inte så som många av de själva upplever. Trots att de lever i en extrem fattigdom och har helt extremt omänskliga livsförhållanden med familjemedlemmar som dött i HIV, själv smittade i HIV eller andra sjukdomar så ser jag en värme hos dem som jag beundrar. Hur kan man orka att leva som de gör ställer jag mig frågan? Men de har ju heller inget annat val och har heller aldrig haft det. Och det är nästan så att man skäms när de frågar och jag berättar om vad jag gör och varför jag befinner mig på Afrikas kontinent. Hur kan de bli så olika för oss människor?

Jag tyckte denna dag var helt fantastisk och förhoppningsvis kan de tankar som satt sig fast hos mig också finnas kvar ett tag till framöver. Det känns som om man får lite perspektiv på saker och ting här i livet. Sitter faktiskt just nu trots allt på min säng på hotellrummet som de städar och bäddar varje dag. Kanske borde jag vara mer tacksam, jämt, för det och att jag har ett ordentligt tak över huvudet..

Snart hemfärd..

2008-11-11T14:10:00.000-08:00

Så då är det snart dags att bege sig hem till Sverige för ett stopp på 10 dagar. Kommer hem den 17e och reser igen den 27e. Ska bli skönt att få komma hem igen.

Sedan senast har jag jobbat mestadels, vart på någon middag och ett partaj som Green Dragon, en av racingbåtarna bjöd in till. Riktigt kul faktiskt. Fick reda på dagen efter att vi alla crew (och vi är några stycken) hade dansat sönder baren Mitchells dansgolv.. ojdå! Men då är det ett gott betyg på bra musik.
Sen har det vart som sagt mestadel jobb, bubblat lite i poolen när vi slutat och igår hade vi teambuilding (som vi har en gång i veckan för att hitta på något kul och få lite teamkänsla, vi jobbar ju i skift annars).´Blev lite charader, sångtävling och annat skoj.

Idag har jag jobbat fram tills kl sex, den lugnaste dagen någonsin på paviljongen hittills. Efetr det bar det iväg till Long street där det blev en 3-rätters med vin för 250 rand inkl dricks. Var kul att sig längre bort än Waterfront där vi mestadels hänger med tanke på att vi jobbar där.

Imorgon onsdag är min lediga dag och har en jättespännande sak framför mig. Jag stod nämligen häromdagen i montern och pratade med en tjej som heter Anne som är från Sverige. Det visade sig att jobbar för en välgörenhetsorganisation så efter vi pratat ett tag så tog jag mig faktiskt friheten och fräckheten och frågade om jag kunde få följa med henne på min lediga dag för att se vad dem gör och hur de jobbar. Så vi bytte nummer för hon skulle kolla upp det. Och igår ringdes vi och det var inga problem sa hon, jag fick följa med henne. Så på onsdag, dvs imorgon så ska jag med henne och en kvinna som heter Mary ut till kåkstäderna för att dela ut mat och se så att barnen går i skolorna. Ska bli jätteintressant! Hoppas att jag kan ta med mig kameran dit. Vill gärna fota men vill inte att det ska bli fel. Men ska kolla med Anne om det. Kåkstäderna är för er som inte vet riktigt fattiga områden där det är extremt tuffa förhållanden. Man ska inte ha med sig alls mycket pengar, inga smycken och inga avslöjande kläder om att man är en rik västerlänning. Ska bli oerhört intressant att få chansen att uppleva.

Längre fram i veckan så bjuds det på Prizegiving, en officiell middag med seglarna samt dess sällskap och lite annat VIP folk. Jag och Sebastian har fått möjlighet att jobba där, ska bli riktigt kul! Sen på fredag är det nog mestadels jobb och på lördag då jobbar jag på dagen. Det är även den dag som är sista dagen här i Capetown och den dag som båtarna beger sig till Kochin,Indien. Efter det bjuds det på i sedvanlig ordning på Farewell party med hela race village och dagen därefter blir det flyg till Sverige... Ska bli skönt att få komma hem!

Tills vidare, må fint!
Over and out

Back in business..

2008-10-31T10:42:00.000-07:00

Då var man tillbaka i Volvo andan igen. Är inne på den andra dagen idag, haft uppdatering och lite teambuilding med våra nya lokala som anslutit till. Kul att äntligen kunna kommunicera! Wow! Trevliga verkar dem också vara!

Imorgon kör Volvo paviljongen igång som innan, bara att köra på! Första båten ser dock inte ut att komma in förrän på söndag fm och då är det Ericsson 4 som väntas komma in, båten som jag satsat på. Glad för det! Så då blir det väl pompa och ståt med champagne.

Igår innan vi körde igång tog jag tillsammans en liten tur i stora Kapstaden och då kan det se ut så här:

Nu ska jag ta och göra något vettigt, kanske få i mig lite mat innan mysbyxorna åker på!

Kram

Sista semsterdagen..

2008-10-29T03:27:00.000-07:00

... och det känns faktiskt bara fint. Ska bli spännande att ta tag i nya utmaningar nu i Kapstaden. Se vad de nya utamaningarna på denna arbetsplats kommer bli.

Surfing i Jeffrey´s Bay

Har haft en riktigt bra semester med allt vad Sydafrika haft att erbjuda. Detta är definitivt ett resmål som jag kan se mig själv att åka till. Fantastisk natur, bra mat till bra priser och mycket stränder för den som gillar det livet likaväl som alla äventyr som finns. Senast jag skrev skulle vi ta oss vidare för att rida på strutsar (mkt läskiga djur). Magnus äventyr på strutsen är historia att berätta när jag kommer hem, har en hur rolig bild som helst på det. Sen efter det så bar det vidare till Stellenbosch, ett vindistrikt med fantastiska vingårdar runt om. Vi valde att åka till Fairview där vi betalade ynka 60 rand (som idag står 0.65 kr) för att prova 12 oliak viner med ost till. Denna upplevelse tog oss lite över två timmar och jag gick därifrån lycklig och lite gott lullig (för spotta gör man ju inte med så goda viner).

Stellenbosch

Läskig strutsridning

Efter Stellenbosch tog vi oss till Camps bay där vi har sovit i fem nätter (Magnus o gänget drog efter 3 nätter). Camps Bay ligger några kilometer utanför Kapstaden city och bjuder på en hääärlig strand. Härifrån har vart vårt utgångsläge och har tagit oss upp på Taffelberget (via lift, man kan gå men en annan gång kanske:-) ), till Cape Horn som är Afrikas mest sydvästliga udde och Penguin beach som bjöd på lite afrikanska pingviner i sitt esse. Någon dag har jag ägnat till att göra precis ingenting också, dvs ligga på stranden. Fick för mig att jag skulle bada i havet här nere i Kapstaden men jääääklar vad kallt. Jag är ingen badkruka men det var inget mänskligt över det badet alls. Detta beror på att vattnet kommer in från Antarktis. Skulle tippa på en 15 grader, max!

Idag ska vi flytta till vårt hotell inne i stan vid Waterfront. Har kikat in på hotellet som vi ska bo på och min spontana tanke är att det ser mycket bra ut. Spa och gym så nu finns det inga ursäkter för att dra igång mitt nya liv. Har vart väldigt mycket gott den senaste tiden.

Hoppas ni alla har det bra hemma, saknar er. Kommer hem någon gång i mitten av november, ska höra av mig när jag vet mer.

Och ni som läser min blogg, vore kul med lite kommentarer :-)

Ha det gott! Kramen

Hello Africa...

2008-10-22T23:14:00.000-07:00

Hej hallo!

Blir ett kort inlägg här, insett att jag inte lagt ner min själ i min blogg de senaste veckorna. Men de senaste veckorna har också varit kaotiskt mycket under Alicante vistelsen. Nu befinner jag mig dock i Afrika, just nu i Oudtshorn, en avstickare från Garden Route. Ska rida på strutsar idag! Haha..

Resan i Afrika har hittills varit toppen, helt underbart! Mysigt att få besök från Sverige med:-) Magnus med två vänner har kommit hit och tillsammans med teamet har vi rest från Port Elizabeth längs med Garden Route för att ta sig ner mot Kapstaden. Vi har hunnit med att surfa, safari, bungy swing (dock inte jag), hajdyk (dock inte jag heller här:-) ), spa med tjejgänget och idag blir det efter strutsarna resa ner mot Stellenbosch för lite vinprovning. Så vad kan man mer säga än att livet är underbart just nu? Och då har jag inte heller nämnt den fantastiskt goda maten som man finner på varje restaurang, och det är sanslöst billigt också!

Ska försöka få tid snart igen att skriva några rader på min blogg. Förresten, har ett sydafrikanskt nummer nu som ni kan nå mig på om ni vill ringa eller bara skicka ett sms, 0027 71637 05 73.

Kram kram

Mexfood..

2008-10-03T13:18:00.000-07:00

...mums! Kom just hem från mexikansk restaurang, mums va gott! Ska ladda batterierna inför den kommande helgen här som kommer att erbjuda en massa timmar av jobb. Det är nu pulsen stiger i Volvo Ocean Race Village. Journalister, tv-program (TV 4 sänder morgonsoffa denna helg från Volvo Paviljongen) och corporate guests som ska guidas runt. Kul! Dessutom så är det In Port race och Pro am Race denna helg, vilket kommer att innebära en massa glada människor som kommer hit. Och imorgon kväll så har vi Mr Bryan Adams som spelar på kvällskvisten i Village. Så nog kommer det att hända saker i Alicante hamn.

De senaste dagarna här har förgyllt med massa jobb så har inte så mycket spännande just nu att berätta. Men jag hoppas att ni alla hemma har det underbart!

Stor varm kram från mig på hotellsängen i Alicante!

Utvilad...

2008-09-30T00:01:00.000-07:00

Vilken underbar känsla att vakna utvilad! Fantastiskt! Och har en hel ledig dag framför mig att se fram emot! Solen har tittat fram igen efter mer än en veckas frånvaro. Så dagen ser ut att följas av lite sol och bad vid stranden, strosa i shoppingstråken, ta en kaffe på något mysigt café och sen tja, det får kvällen visa.

Igår var vi i vårt team på After Sail i vår paviljong. Ovanvåningen är gjord för sådana tillställningar och igår bjöd Volvo in så blev lite snacks, mingel och cola för mig (tog en vit dag, har blivit mycket av en öl hit och ett glas vin dit). Eftersom jag hade jobbat på dagen fram tills sex så var jag rätt sliten och efter nio på kvälsskvisten så drog jag, Jonas och Thomas sig iväg för att käka lite mat. Malin hängde kvar på paviljongen, hon va tapprare än mig igår. Efter fått i sig lite mat så bar det iväg hemåt för min del och hade en sån skön kväll! Pratade med Magnus, kollade på Sex and the city på datorn. Och som vanligt så somnade jag under tiden och vaknade groggy när min rumkompis Joanna trillade in efter sitt arbetspass runt ett snåret. Desto piggare nu, härligt!

I förrgår när vi klev av vårt pass på kvällen så hade vi fått lånat en XC70 så vi tog och drog iväg till Benidorm, en liten stad ca 4 mil bort. Hade hört så mycket om den men hade inte riktigt koll på vad det var för stad. Helt bisarr stad, när vi körde in i staden såg det ut som en spökstad, höga skyskrapor som var helt övergivna mer eller mindre. Lös kanske i ett fönster här och där. Men väl inne i staden levde den upp, neon skyltar högt och lågt, casinos, bleka engelsmän och inkastare längs partygatan. Usch hemska ställe! Men vi fortsatte ner mot stranden, där befann sig nog hälften av Spaniens pensionärer och vi sänkte nog medelåldern med 40 år! Haha, rullatorer, små pensionärshundar och permobiler. Men en sak är jag helt klar med, när jag blir gammal och skruttig så vill jag leva som Spaniens pensionärer, dem är ju ute jämt på kvällen, strosar och håller handen och tittar på folk! Länge leve de spanska pensionärerna!

Nu nalkas lite frukost innan bikinin tas på, Hasta la vista!

2008-09-25T02:00:00.000-07:00

Igår var vår första lediga dag, vilket var helt underbart. Och som med ett brev på posten så kom tröttheten av en och en halv veckas slit över mig. Men kom iväg på ett litet äventyr i alla fall, till närliggande stad som heter San Juan. Går spårvagn bort dit för ynka en euro. Det hade nämligen ryktats om att i San Juan finns det riktigt fina stränder, vilket det också gjorde. Kruxet var bara att vädret de senaste dagarn inte har bjudit på det bästa. Tydligen så är vädret den sista veckan i september alltid lite osäkert. Det har åskat, regnat och var mulet nu i ungefär 4 dagar. Men tydligen så ska det vända snart. Men att det regnar behöver ju inte betyda att man inte kan bada, så efter vi kommit tillbaka från San Juan (egentligen bara för att luncha på ngt nytt ställe och strosa längs stranden) så tog vi ett dopp under några droppar regn, var ju fortfarande varmt i vattnet.

På kvällen blev det sen lite mexicanskt och sen drog vi oss tillbaka till hotellet för att kolla på Hipp hipp som jag har på datorn och äta lite godis. En underbar slapparkväll helt enkelt.

Idag börjar jag inte förrän halv sex så ska eventuellt ta oss upp till ett slott som ligger på toppen av ett berg, Santa Barbara innan dess.

Ha det underbart där hemma, stor kram till er!

Sol, bad, jobb, sol, bad, jobb..

2008-09-22T05:30:00.000-07:00

Ungefär så är livet just nu här i Alicante för min del. Mycket jobb och desto mindre sömn. Men nu börjar rutiner för jobbet att falla på plats och även själva jobbet vad det innebär. Dock är det väldigt svårt att föra en bra dialog med spanjorerna här för engelskan för deras del är väldigt begränsad så blir stort språkbarriär mellan. Men jag har faktiskt haft min första demo av en bil på spanska!! Ha, det trodde jag inte om mig själv (o ingen annan heller tror jag). Men med stödord och kroppspråk så kommer man långt.

Vädret här är fortfarande toppen, dock igår kväll på vår lediga kväll drog oväder med regn, rusk och massa åska in över staden. Inte så kul eftersom jag inte är jättebekväm när det åskar.

Nu ska jag ta mig en powernap efter stranden i en timme drygt innan jobbstassen dras på och är dags att köra nya tag!

stor kram till er alla där hemma! (skönt mamma o pappa att det äntligen fungerar med skype)

Lite bilder

2008-09-16T07:44:00.000-07:00

En av tävlingsbåtarna

Utsikt från vår paviljong

Jag i arbets stassen:-)

Volvo Paviljongen

Need to say more?

Alicante...

2008-09-16T07:33:00.000-07:00

Finally here! Äntligen! såsom det har laddats hemma inför det här, både med massor av info samt mentalt så är vi äntligen på plats. Landade igår och hade en hyfsad soft dag som mestadels bestod av mat, sangría och lite lokal kännedom (ungefär var är närmsta bankomat samt restaurang).

Idag började jag även mitt nya liv, Thomas fick med mig ut på en joggingtur 6:45 in the morning innan frukost. Underbart att springa längs strandpromenaden vid soluppgången, fantasticó! Sen har det vart utbildning dagen lång med den nya lokala produkt specialisterna, kul! Fick dessutom för över timme sen reda på att vi ska jobba på ett VIP event med döpningen av en av racing båtarna. Så på med arbetskläderna för att svara på frågor från självaste kungen:-)

Vädret här nere är heeelt ok, ca 25-30 grader och ca 25 i vattnet ( jojemensan, hann med ett dopp igår). Tror jag kan leva med det. Hur varmt är det hemma? :-)

Skype..

2008-09-11T10:42:00.000-07:00

..vore toppen om ni kunde ladda ner så vi kan hålla kontakten under kommande tiden som jag inte befinner mig hemma. Gå bara in på skype.com så sköter sig resten superenkelt! Ni hittar mig genom att söka på mig!

that´s all for now,

Over and out!

Segling FARR 65an Celeste

2008-09-11T08:47:00.000-07:00

Ovan ser ni lite bilder från seglingen, jag vinschar, Thomas i masten och alla på sitt sätt drar sitt strå till stacken. En oerhört kul upplevelse, även för mig som är rena landkrabban jämfört med de andra i teamet. Till höger ser ni båten vi fick lyxen att provsegla. Kan bara sammanfatta denna dag med WOW!

Imorgon är den sista dagen på utbildningen innan vi drar den 15e. Imorgon bär det iväg till Eskilstuna för att besöka Volvo Equipment construction. En spännande dag där vi ska få prova(naturligtvis efter massa teori) att köra grävskopa! Leksak för vuxna män (och även jag ser fram emot det, shit va kul)! :-)

Marine test center

2008-09-11T08:34:00.001-07:00

Här är lite bilder på hur en dag på jobbet kan se ut... Om man säger så här, jag klagar ju inte direkt. :-)

Bussar och lastbilar

2008-09-11T08:11:00.000-07:00

Volvo Ocean race buss

Här är en av de lastbilar som vi fick provköra på testbanan!

Ahhh..

2008-09-05T12:53:00.000-07:00

...äntligen hemma. Om jag skrev att jag var trött igår så är det ingen emot hur jag känner mig idag. Känner mig som en urvriden trasa. En helt fantastisk spännande dag har det varit men fortsättninga av teambuildingen som satte igång igår, men med hela gruppen idag. Har haft återigen haft övningar om hur man kan utveckla sig själv, fått möjlighet att ge och ta positiv kritik, har pitchat på idéer samt visat upp en film som vi spelade in igår som en övning. Riktigt nöjd med vår:-) En resa genom tiderna med Volvos starka kärnvärden i spetsen.

Känner att det mycket tankar som far omkring i huvudet nu, försöker att sortera dem på det bästa möjliga sätt. Mycket att ta tag i, allt från visum till att köpa kamera till fixa försäkring till att provpacka till att hinna få kvalitetstid med Magnus till att träffa vänner o familj till att faktiskt bara rå om mig själv. Just nu räcker inte mina timmar till det men vill och försöker göra allt för att hinna se så många som möjligt innan den 15 sep smyger sig på.

Nu väntar ett glas rosé på mig, bad och papper och penna för att sortera upp mina närmsta dagar.

Trött, trött, trööööötttt..

2008-09-04T13:25:00.000-07:00

En ytterligare intressant dag i Volvos training program går till historien.. men oj så trött jag är nu! En ledig helg ser jag med glädje fram emot (imorgon fredag, sen ledig!).
Idag har vi haft teambuilding på jobbet med Eventyr. Dock var vi två man kort i gruppen men försökte på bästa sätt få ut maximalt. Många övningar med intressanta reflektioner därefter! Teambuildingen fortsätter under morgondagen and more to come..

Nu är jag hemma hos mor o far, gäller att passa på innan jag åker och när Magnus är med grabbgänget och svingar klubbor högt som lågt i Barsebäck.

Nu ser jag i kors så för min del finns det bara en sak att göra, lägga sig!

Volvo Training, Produkt Specialist

2008-09-01T06:37:00.000-07:00

Nu har utbildning dragit igång sedan en vecka tillbaka, och kan minst sagt säga att det är korvstoppning som gäller. Men oj så kul! Har besökt Volvo Trucks, VCC, Volvo Penta samt Volvo Aero. Efter mycket teori så måste man ju få provköra de olika produkterna och därför har vi fått prova att köra lastbil(lite mer fordon att hålla reda på). Även en halvdag ute på havet med det nya IPS systemet där t.o.m. jag med en enkel touch kan manövrera båten via en joystick. Sedan får det ju icke förglömmas de dryga två timmar som vi fick provköra Volvos personbilar ute på Skäggered. Wow! Oh naturligtvis var jag ju tvungen att köra den nya Volvo Ocean Race bilen som finns i begränsat antal. Fanns spekulationer i gruppen om det fanns någon testkörning för Volvo Aero men så blev inte fallet, lika bra det kanske..

Denna vecka väntar Volvo Bus, VCC product training samt team building under två dagar. Har vart skönt att vara ledig idag och hinna med lite ärenden.

Endast två veckor kvar för den 15 sep bär det iväg..

Destinationer, Volvo Ocean Race

2008-08-31T10:44:00.000-07:00

Nedan följer stoppen för Volvo Ocean Race. Det som står skrivit inom parantes är de dagar som jag kommer att vara ledig mellan stoppen samt när jag kommer hem.

Alicante In-Port Race 04 October 2008

Alicante Leg 1 START 11 October 2008 (12 okt- 31 okt)

Cape Town Leg 2 START 15 November 2008 (16 nov- 30 nov) kommer hem

Cochin Leg 3 START 13 December 2008 (14 dec- 20 dec)

Singapore Leg 4 START 18 January 2009 (19 jan- 27 jan)

Qingdao Leg 5 START 14 February 2009 (15 feb-17 mars) kommer hem

Rio De Janeiro Leg 6 START 11 April 2009 (12 april-24 april)

Boston Leg 7 START 16 May 2009 (17 maj- 20 maj)

Galway Leg 8 START 6 June 2009

Göteborg Leg 9 START 14 June 2009

Stockholm LEG 10 START 25 June 2009

St Petersburg RACE FINISH 27 June 2009